nYA TIDER
Alla vänner!
Från och med snart är det lösen på bloggen, för att läsa vidare är det bara fråga.
Från och med snart är det lösen på bloggen, för att läsa vidare är det bara fråga.
In english please
M and M
Just hangin around
It´s never enough
This is Love
problem
En valp
En soffa
Valp sovandes i soffan.
Ett magknip
Ett behov av toaletten.
Hur gör man?
En soffa
Valp sovandes i soffan.
Ett magknip
Ett behov av toaletten.
Hur gör man?
complete
igår kom barnet äntligen hem igen.
Efterlängtad.
Saknad.
Nu har vi två små ligister som springer runt och härjar.
Måste börja städa lite bättre
Märta tänkte äta upp min BH.
Efterlängtad.
Saknad.
Nu har vi två små ligister som springer runt och härjar.
Måste börja städa lite bättre
Märta tänkte äta upp min BH.
kvalite eller kvantitet? idag vart det kvantitet på bilderna
Ända sen min första hund Ida (Selmas mamma) dog för 7 år sen har jag velat haft en Griffon. Jag har kollat på utställningar, vart hemma hos uppfödare men aldrig haft chansen att få dela en sån hund med någon.
Jag har alltid sagt att någon gång ska jag ha en Griffon därför är min lycka total nu när vi har fått Märta.
Vi började leta efter valpar redan i januari för att kunna få en valp som passade våran ledighet i sommar bäst. Tack och lov så vart det en av dom uppfödare jag hoppats på!
Det va där jag först terroriserade i min längtan på ett eget tryne 2002.
Märta kommer från kennel Jackfrost´s i surahammar och jag tackar Anna som lät oss få hem henne.
Nedräkningen började samma dag som jag fyllde mina ynka 29 år, då föddes nämligen den härliga syskonskaran.
Ju närmare vi kom dagen då Märta skulle komma desto mer lik vart jag ett barn på julafton. När vi väl stoppade ner fröken i filten och begav oss hemåt så va min lycka så stor så jag hade kunnat börja böla vilen sekund som helst.
Nu har vi haft henne i 2 nätter och lyckan fortsätter.
Världens finaste och mest efterlängtade lilla tjej....
Jag är kär!
Märta spanar in marsvinen, mycket intressant...
Selma vart med ens en mycket klok gammal dam som tog det hela med lugn...vilket jag inte trott.
På rad
Plocka svanshår...
Ingenting att göra...?
Lovely, lovely, lovely!!
Jag har alltid sagt att någon gång ska jag ha en Griffon därför är min lycka total nu när vi har fått Märta.
Vi började leta efter valpar redan i januari för att kunna få en valp som passade våran ledighet i sommar bäst. Tack och lov så vart det en av dom uppfödare jag hoppats på!
Det va där jag först terroriserade i min längtan på ett eget tryne 2002.
Märta kommer från kennel Jackfrost´s i surahammar och jag tackar Anna som lät oss få hem henne.
Nedräkningen började samma dag som jag fyllde mina ynka 29 år, då föddes nämligen den härliga syskonskaran.
Ju närmare vi kom dagen då Märta skulle komma desto mer lik vart jag ett barn på julafton. När vi väl stoppade ner fröken i filten och begav oss hemåt så va min lycka så stor så jag hade kunnat börja böla vilen sekund som helst.
Nu har vi haft henne i 2 nätter och lyckan fortsätter.
Världens finaste och mest efterlängtade lilla tjej....
Jag är kär!
Märta spanar in marsvinen, mycket intressant...
Selma vart med ens en mycket klok gammal dam som tog det hela med lugn...vilket jag inte trott.
På rad
Plocka svanshår...
Ingenting att göra...?
Lovely, lovely, lovely!!
Jag köpte aldrig Svenssonpaketet
Satt och kollade igenom lite gamla inlägg från 07 och 08. Singellivet härjade på som värst och ens största uppdrag i livet på barnfria veckan va att få så mycket bekräftelse man kunde samtidigt som man vändra upp och ner på plånboken som alltid ekade tomt.
Stressen att försöka se så bra ut man kunde gjorde att det ständigt kliade i kroppen.
Ända sättet att få harmoni va att ge sig ut och springa av sig eller festa loss.
Tyckte ändå att jag levde ett kul liv och jag ångrar inte att den tiden gick mig förbi.
samtidigt va det inte så kul vissa stunder när familjen va så långt borta och man inte alltd fick den hjälp man kanske behövde.
Inte alltid pengamässigt, eller kroppsligt men med en fråga om man kunde hjälpa till.
Familjen jag hade här va i form av mina underbara vänner.
Där har det alltid funnits rum att glädjas åt varandra!
Och det är där jag tror att vissa har så svårt, att kunna glädjas åt andras lycka.
Kanske sticker det i ögonen i ren avundsjuka, eller så är det för att man går sin egen väg och inte lever enligt "svenssonmodellen".
Hur som helst så har dom alltid vart glada för min skull och uppmuntrat.
Självklart med små predikningar OM det behövdes.
Nu är mitt liv precis så som jag har önskat, allt jag hoppades på under åren som singel ligger nu framför mig.
Jag är snart 30 år, har levt livet ordentligt hittills och vill faktiskt bara leva vidare mitt liv med min nya familj.
MEN om man inte gör det som man borde (!) så måste man få veta det och man ska få funderingar på varför man gör som man gör?
Istället för att inse att det man inte brydde sig om förut när livet va svårt och man mådde sämre, kanske absolut inte är något man ska ifrågasätta idag!?
Att glädjas åt andras lycka verkar vara en gåva inta alla kan känna, inte utan att lägga sig i lite.
Ingen brydde sig om alla dumma beslut man en gång tog, men det bästa beslutet...?
Så länge man mår bra och omger sig med personer som lyfter upp en istället för att trycka ner en ska man väl bara vara glad!
Även jag måste tänka mera så.
Alla är inte samma pesoner livet ut, dom växer upp och förändras. man måste lita på att folk vet vad dom gör till viss del och vara glad för deras skull. Alla lever inte llikadant och det får man räkna med.
Jag tänker i varje fall leva mitt liv som jag vill och på det sätt som gör mig lyckligast.
Med eller utan ifrågasättande av alla runt om.
Testa det du med.
Stressen att försöka se så bra ut man kunde gjorde att det ständigt kliade i kroppen.
Ända sättet att få harmoni va att ge sig ut och springa av sig eller festa loss.
Tyckte ändå att jag levde ett kul liv och jag ångrar inte att den tiden gick mig förbi.
samtidigt va det inte så kul vissa stunder när familjen va så långt borta och man inte alltd fick den hjälp man kanske behövde.
Inte alltid pengamässigt, eller kroppsligt men med en fråga om man kunde hjälpa till.
Familjen jag hade här va i form av mina underbara vänner.
Där har det alltid funnits rum att glädjas åt varandra!
Och det är där jag tror att vissa har så svårt, att kunna glädjas åt andras lycka.
Kanske sticker det i ögonen i ren avundsjuka, eller så är det för att man går sin egen väg och inte lever enligt "svenssonmodellen".
Hur som helst så har dom alltid vart glada för min skull och uppmuntrat.
Självklart med små predikningar OM det behövdes.
Nu är mitt liv precis så som jag har önskat, allt jag hoppades på under åren som singel ligger nu framför mig.
Jag är snart 30 år, har levt livet ordentligt hittills och vill faktiskt bara leva vidare mitt liv med min nya familj.
MEN om man inte gör det som man borde (!) så måste man få veta det och man ska få funderingar på varför man gör som man gör?
Istället för att inse att det man inte brydde sig om förut när livet va svårt och man mådde sämre, kanske absolut inte är något man ska ifrågasätta idag!?
Att glädjas åt andras lycka verkar vara en gåva inta alla kan känna, inte utan att lägga sig i lite.
Ingen brydde sig om alla dumma beslut man en gång tog, men det bästa beslutet...?
Så länge man mår bra och omger sig med personer som lyfter upp en istället för att trycka ner en ska man väl bara vara glad!
Även jag måste tänka mera så.
Alla är inte samma pesoner livet ut, dom växer upp och förändras. man måste lita på att folk vet vad dom gör till viss del och vara glad för deras skull. Alla lever inte llikadant och det får man räkna med.
Jag tänker i varje fall leva mitt liv som jag vill och på det sätt som gör mig lyckligast.
Med eller utan ifrågasättande av alla runt om.
Testa det du med.
Härligt härligt
Lycka är en hel helg ledigt med sol.
Bättre blir det med sommarstugan, Junie, min blivande och hela hans familj.
Vi valpsäkrade tomten, drack vin och grillade.
Peter klippte gräset, mitt hjärta slog volter.
Han ger mig fjärilar i magen.
Harmoni och vi är en familj!
