Med vinden fladdrandes i håret försvinner många bekymmer

Idag tog jag med mig Junie ut till stallet igen. Man märker hur hon stormtrivs där, precis som sin mamma!
Ingen är gladare än jag!.
Hon borstar, matar med halmstrån, klappar och glider runt som om hon aldrig gjort nåt annat.
Med sin lilla cykelhjälm på huvet och sina stallkängor är hon så söt så jag vill putta omkull henne :)

Och blicken hon har när hon får hoppa upp på det lilla gotlandsrusset...oj oj oj!
Mallgroda!
Ingen får hålla i henne, hon kan själv. Men man måste leda, annars blir det lite läbbigt.

Jag själv fick låna Anna igen (hur man nu kan döpa sin pålle till Anna, men men). En otroligt snäll pytteliten kallblodstravare på 4 år som dom håller på att rida in.
Mitt uppdrag är att galoppera henne 5 varv runt en åker...
Man hör dom små ponnystegen dundra mot backen, känner vinden tåra ens ögon, doften av häst och känslan när hennes tjocka man piskar mig i ansiktet....Jag älskar det!
Vill aldrig sluta rida.

Tog ett varv i skritt med min malliga dotter brevid mig på sin häst och jag på Anna.
Då va jag så stolt i mitt hjärta! Min dotter, en hästtjej!
Plötsligt vart hon så stor. Rak i ryggen och inte en min när Lusen travade några steg.

Efter ridturen lämnade jag av lilla J till hennes pappa, stressade hem och packade badkläder. Men stannade till på solariet innan för en dyr bränna.
Sen bar det av till Badhuset och motionsimmade med Stina och Malin. Vart ännu lite mer taggad av att komma igång med nyttolivet igen...måste måste.
Äta nyttigt, men framför allt sluta röka!

Imorgon ska jag nog ta och hälsa på min gamla hund Gaston! 
Saknar honom, men klarar mig ändå bra med en hund...

Nu väntar bingen på mig.
har sällskap av Stina med, vi brukar ha lite "sleepovers" precis som när man var 14!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0