Madeleine

Igår när jag kom till jobbet mötte jag en som kom och sa till mig: Jag har också cykelhjälm.
Fattade först inget eftersom personen och jag inte diskuterat detta känsliga ämne nåt.

Sen!

Han är ju en blobbare som så många andra och har ju sett min blobbadress där, kilat in och läst.
Vart såklart glad för kommentaren, alltid skoj om någon människa läser om ens nervkittlande liv.

Men!

Sen kikade jag in min statistik. Och hör och häpna...hela 12 personer sitter och läser min blogg!
90 sidvisningar... inte illa va!
Inga hemligheter här inte....haha!

Idag kämpade jag mot mig själv som en dåre.
Stod i hallen, påklädd och klar, klockkan tickade och jag va på väg mot jobbet. På cykel.

Där låg den...hjälmen.

Stirrade liksom på mig med sina 0 ögon.
Jag gick ut...tänkte på Junie, gick in.
Sen...nä, ut igen...Tanken på min hjärnsubstans på en lyktstolpe...in igen.
Så där höll jag på. Allt för att jag skäms så mycket över den fula huvudbonaden!!
Va riktigt jobbigt.
Det hela slutade med att jag tog mitt förnuft till fånga och slängde på den gräsliga saken. Enbart för att jag vet att vissa peppar mig (även om dom sen skrattar bakom min rygg) att använda den. Tacka er själva om jag överlever en frontalkrock med en lastbil.

Cyklade med huvudet nerböjt hela vägen till jobbet, kunde inte möta folks blickar...varför skämmas??
Jo, för att jag gör det med hjälm.
Och aldrig har det väl möts så många snygga boys som när man har globen på skallen?

Dessutom så har jag en hund i släptåg, cykelkorg, ryggsäck och snart en unge på sitsen bakom,....snacka om familjen taikon!

Jaja, vad gör man inte...
Ska i varje fall ut och springa nu så man får snygg häck i varje fall, dock liten...men snygg!

Och nej, jag lägger inte ut nån bild på den så ni kan bedöma den som med hjälmen.....