Madeleine

Söndagar!
Hade "turen" att bli barnfri några timmar på eftermiddagen.
Drog med Stina till stallet, avnjöt några km i härlig trav/galopp på mjuka stigar. Livet på hästryggen...kan det bli bättre?!
Vart upphämtade hemma senare av exet och barnet, åt mat åkte hem till mig å drack glögg.
Maja kom förbi och vi skvallrade lite hit å dit.

Diskuterade söndagskvällar. Dom är ju som gjorda för att få ligga i soffan och glo på film med någon.
Och visst, en vän är alltid en vän, men att få dela den stunden med någon annan hade ju vart trevligt det med.
Särskilt när man faktiskt nästan hade bestämt det.

Kanske någonstans börjar man sakna tvåsamheten.
Man saknar ha någon hemma när man kliver innanför dörren. Någon att somna med och vakna upp brevid. Gå promenader, laga mat, dricka vin, gnälla på.
Någon att skratta ihop med och gråta hos.

Fast jag gråter ju inte...

Men att få känna lite stabilitet i livet.

Kanske kommer det en dag då man inte behöver oroa sig för räkningar, när man kan springa till BMB nästa gång och hur man gör när bilen går sönder. Vem man ska fira nyår och midsommar med.
Vem som kan hjälpa en att bära in kassarna efter man har handlat.
Känna tryggheten av att han finns där.
Vara kär!

Klagar inte på singellivet, man kanske ska njuta så länge det varar.

Kanske är det nu man ska leva livet och göra allt man ångrar att man inte gjorde när man blir gammal.

Det är bara funderingar, vad vet jag?!