Madeleine

Såg det nya modet idag...Bar mage.
Så, om jag ska följa det så är det träning och ingen mat som gäller.
Tur att man inte är ett modefreak. Fast en platt mage är ju lite min högsta önskan...vissa dagar.
Andra dagar önskar jag mig mer pengar, nästa dag en mindre trotsig unge. Man får se till att önska sig realistiska saker bara. Jag vet inte om en platt mage hör dit, men jag ska undersöka det närmare.
Fast vad är igentligen viktigare än att ha alla sina kära och en själv välmående?
Allt annat får man ju räkna som en bonus.
Ibland känns det som om jag ligger efter med tragedier i mitt liv, ingen jag känner har haft cancer, dött i en bilolycka eller tagit självmord. Självklart är jag ju fruktansvärt lättad över att det är så...men ändå så känns det som om när det väl blir min tur så blir det med dunder å brak. Och inte på nåt bra sätt alls. Vissa männskor har ju råkat ut för allt möjligt hemskt.

Varför inte just jag?

Ibland tänker jag på hur det skulle vara att leva vidare utan min dotter eller någon annan jag har kär.
Tanken skrämmer mig enormt. Man kan försöka fantisera hur folk har det som förlorat sitt enda barn eller liknande. Men jag tror aldrig man kan föreställa sig den smärta som det måste innebära.
Det är i dom stunderna som man inte bryr sig om att man ligger minus på kontot, att magen väller ut eller att man inte har ett framgångsrikt jobb.
Då är man bara glad att man får ha dom viktigaste personerna i sitt liv, friska och hela.
Det är då man ska tala om för alla hur mycket man älskar dom, vad dom betyder för en.
Jag tror jag är rätt bra på att tala om för dom jag håller av, att jag uppskattar dom.
Hoppas det i varje fall.

Så, till er som förmodligen vet vilka ni är.
Tack för att ni finns, puss på er!