Madeleine

Känner mig lite jävlig idag, hade jag haft någon här skulle jag förmodligen åkt på spö för att jag hade så dålig humor eller för att jag var allmänt dampig. Skulle vilja kriga lite lätt med någon som va på samma nivå, då skulle min dag vara gjord.
Vissa förstår min sjuka humor dom här dagarna, andra gör det inte. Den som förstår mig bäst vid såna här tillfällen är nog Maja. Inte ofta man sitter dubbelvikt vid burken så tårarna sprutar. Men där har vi förståelse på humorn.
Grannarna måste undra om jag fått spel eller vad som har hänt med tjejen som sitter fast på den blåa stolen i sovrummet och gapskrattar.
Fast dom tror nog inte jag är riktigt frisk i vilket fall.
Ena sekunden springer jag ut från lägenheten med hörlurar, löpardräkt och mössa, sekunden senare slafsar man runt i ett par skitiga ridstövlar och man osar pålle lång väg.
Dagen efter är man plötsligt sminkad och trippar omkring med en cider i handen är på väg på galej.
Sen är man mamma igen, går och håller barn i handen och hunden på släptåg, plockar bajskottar och stressar til jobbet. fast alla människor kanske har det så, det är bara det att jag tror det är samma granne som ser mig hela tiden. Dom ser ju liksom lite likadana ut... svårt att hålla isär dom.

Men jag är rätt säker på att det inte bor någon mer än jag som är på nåt litet sätt aktiv här.
Dom flesta verkar gå i ide på  vintern, dom sitter inne å äter middag i sin lysrörsbelysning tio varje kväll, sen är dom putsväck!
Men på sommaren kommer dom ut i dubbel upplaga, det myllrar av dom, på grästmattor, på bänkar, på ballkonger, överallt!

Men men...så kan det vara.

Nu ska jag sluta skriva strunt, kissa och bädda ner mig och se fram emot en 7 dagars arbetsvecka...

Adios!