Madeleine

Jag och grannen va på väg ner till Ica för att panta några tomflaskor i morse.
Vi hade våra hundar i koppel i en handen och en varsin full kasse pant i den andra.
När vi kommer ner till Ica svänger det in en bil på parkeringen som vi är på väg över. I bilen sitter det en schäfer och skäller på oss.

Inget mer med det...

Sekunden senare hör vi hur någon skriker : STANNA!!
Och den kollosala schäfern kommer springande mot våra hundar och skäller.

I mina ögon har jag bara kvar en liten snörstump till koppel och en hög med köttfärs kvar av Selma.

Men när den är ca 3 meter från oss får jag något svart i ögonen och innan jag hinner tänka något så tar jag upp min pantkasse och får in en klockren träff mitt i skallen på schäfern, som tvärnitar och springer till sin husse. Det ligger pantflaskor över hela parkeringen som jag yrar runt och plockar ihop.

PULS!

Hussen kommer fram och ber tusen gånger om ursäkt, som jag godtar såklart. Min hund har gjort samma sak, skillnaden är väl 55 kilo hund, men ändå.
Nu är adrenalinet på topp och jag skakar lite lätt i kroppen.
Nåde den som försöker ha ihjäl min hund.

Jag har redan haft en ihjälbiten hund i min famn och jag vill aldrig vara med om det igen.
Min Selma ska inte gå samma öde till möte som hennes mamma.

Nu saknar jag min Ida...igen.