Att skriva är som att prata med en flaska rött under västen.
Internet funkar alldeles förträffligt hemma hos mig nu, problemet är bara att min dator va så fullproppad med virus att det nästan svämmade över-.Körde den till syster som bara kunde bekräfta katastrofen och gav mig 1 % chans att få se alla mina bilder igen. Fuck!
Mina bilder gråter jag lite över, men är inte den som gräver ner mig och gråter äver sånt. Kan jag inte göra något åt det så är det väl bara acceptera.
Faktum är att jag inte kan gråta längre, gjorde ett tappert försök häromdagen, men det gick inte. Skulle behöva böla en skvätt för att liksom lätta på trycket lite, men se det går icke!
Att skriva är lite som att böla för mig, men som det ser ut nu utan dator hemma känns det som om jag håller på att spricka.
Särskilt ju nu behöver jag avreagera mig.
Gör allt jag kan för att lösa det på annat sätt genom att träna. Springer eller tar långa raska promenader så gott som dagligen nu. Känns som om det går åt rätt håll. Va till och med på grillfest igår, men tog en sallad, inge snacks och ingen natt-kebab eller bakismat idag. Dessutom gick jag hem från jobbet.
En del av mig vill inget hellre än att skriva ner alla dom tankarna som lever sitt eget liv i mitt huvud, en annan del är så less på kommentarerna om mitt liv att jag hellre skiter i det.
Ska jag låta alla få veta om mina misslyckanden (eller lyckanden för den delen) och sen kunna pika mig för dom eller inte?
Jag vet inte...
Hur som helst är livet lite knepigt ibland, som nu. Vet varken in eller ut.... kommer jag få nåt bra svar eller inte? Har ingen jävla aning. Har tusen saker att säga men kan inte få ut orden som jag vill. Kan inte se till att ha en flarra rött under västen varje gång det ska till att pratas.
Allt jag vill ha sagt finns på tangenterna, vet exakt vilka knappar att trycka på.
Men jag vill inte att hela världen ska få reda på det jag vill ha sagt.
How to do?
Muren står där den står, får se om någon orkar klättra över den.
Hade i varje fall en kanonhelg med mina vänner...
Tack M & S för att ni är så grymma.
S, håll hårt i J, han e grym.
Mina bilder gråter jag lite över, men är inte den som gräver ner mig och gråter äver sånt. Kan jag inte göra något åt det så är det väl bara acceptera.
Faktum är att jag inte kan gråta längre, gjorde ett tappert försök häromdagen, men det gick inte. Skulle behöva böla en skvätt för att liksom lätta på trycket lite, men se det går icke!
Att skriva är lite som att böla för mig, men som det ser ut nu utan dator hemma känns det som om jag håller på att spricka.
Särskilt ju nu behöver jag avreagera mig.
Gör allt jag kan för att lösa det på annat sätt genom att träna. Springer eller tar långa raska promenader så gott som dagligen nu. Känns som om det går åt rätt håll. Va till och med på grillfest igår, men tog en sallad, inge snacks och ingen natt-kebab eller bakismat idag. Dessutom gick jag hem från jobbet.
En del av mig vill inget hellre än att skriva ner alla dom tankarna som lever sitt eget liv i mitt huvud, en annan del är så less på kommentarerna om mitt liv att jag hellre skiter i det.
Ska jag låta alla få veta om mina misslyckanden (eller lyckanden för den delen) och sen kunna pika mig för dom eller inte?
Jag vet inte...
Hur som helst är livet lite knepigt ibland, som nu. Vet varken in eller ut.... kommer jag få nåt bra svar eller inte? Har ingen jävla aning. Har tusen saker att säga men kan inte få ut orden som jag vill. Kan inte se till att ha en flarra rött under västen varje gång det ska till att pratas.
Allt jag vill ha sagt finns på tangenterna, vet exakt vilka knappar att trycka på.
Men jag vill inte att hela världen ska få reda på det jag vill ha sagt.
How to do?
Muren står där den står, får se om någon orkar klättra över den.
Hade i varje fall en kanonhelg med mina vänner...
Tack M & S för att ni är så grymma.
S, håll hårt i J, han e grym.
Kommentarer
Postat av: stinson
Love you babe, alltid vid din sida...no matter what, bara så du vet!
Mitt i natten, på jobbet, på fest...ring när helst du behöver...
Puss
Trackback
