Madeleine

Kommer till jobbet, har jobbar 30 minuter i den minst omtyckta placeringen på arbetet.
Redan där suger det.

Har tidigare vart i spåret för ett röra på dököttet för att jag känner mig otränad och fet. Men det har inte gått så bra för energin ligger fortfarande på noll.


Då kommer den där fula jävla idiotalkolisten till kund, hejjar som vanligt och sen vräker han ur sig:

"Vad fet du har blivit"

Ursäkta!? Men vad sa du?
Det va ju inte direkt snällt av dig, säger jag.
Nä, men det är ju inte kul att vara snäll jämt säger han och flinar.

Där sitter jag i min tröja och med en mage som dör tillfället väller ut över hela disken.... i mina ögon.

10 mintuter senare kommer jag på minst 100 bra försvars och spydiga motargument att säga till honom, men då är han redan långt borta såklart...

Det va min dag....


Får väl tacka mina vänner för peppningen under dagen...

Men jag är ARG!!
Glöm att jag är trevlig mot honom igen, never ever!!

Min lägenhet börjar se ut som ett annat place, plötsligt lagas det lådor, spikas datorbord, borras hål och annat grejs jag "tänkt att göra".

Dessutom hade jag maten klar på bordet när jag kom hem tidag, vart sen hänvisad till soffan för att se bolibompa med Junie medans disken avklarades.
Sen vart min hemskickade boxer inkopplad och min TV utbytt huxflux.
det bästa av allt är att han som gör allt det där, får mig att må som en prinsessa.
Han skämmer bort mig till max och jag känner mig smått oduglig i mellanåt.

Men jag tänker faktiskt njuta av det, efter alla jävla miffon man träffat på hittills så känns det som jag tänker hålla hårt i den här.
Självklart är man inte så positiv och tror att det bara är guld och gröna buskar, men faktiskt, faktiskt så tror jag lite mer på kärleken nu... och det mina vänner, är faktiskt stort!

Han är allt jag vill ha och just nu njuter jag och hoppas på att det ska fortsätta.....


Förresten, tack för TV:n xet!

Äntligen är vi alla uppdaterade om vad som händer i allas liv.
Nu är det balans i tillvaron igen och skvallret gick på högnivå när vi alla äntrade Majas goda kök.
Det va jag, Junie, Stina, Jessica & Saga som blev bjudna på mat av Maja och Laura.

Det känns som om det va en envighet sedan vi träffades allihopa för att fundera, fråga, ge råd och skratta ihop.
Varannan onsdag är våran dag men ibland kan inte alla så det va kul nu när det vart av.

Lediga dagen började annars med en framdukad frukost, en godmorgon puss och en känsla av harmoni,
Att få vakna upp med någon är nåt som jag länge längtat efter och det här känns bara så bra. Jag vill att han ska stanna här. Och den känslan har varit långt borta förut. Ofta har magkänslan spelat in och gett mig kalla fötter eller så har det vart annat som spökat. men nu känner jag inga tvivel.

Drog iväg till stallet och tog en härlig tur på Annapanna. Drog iväg till en paddock i hopp om att kunna rida "ordentligt".
Jag är ringrostig och hon är hyfsat okunnig men det va kul ändå. Man får hålla i sig i mellanåt men hon är kul den lilla pållen....
Sen drog jag vidare till spåret i hopp om att fila på formen lite. Kännde mig mest trött och omotiverad så det vart inte så mkt springa som det brukar men samma km i varje fall....alltid nåt.
Vidare hemöver för att duscha, sen mot dagis och en ny vecka med sessan.
Handlade, åkte hemåt, mötte upp Stina och vidare mot Maja.

Ska göra mitt bästa för att uppdatera bloggen lite oftare...

Tack för ikväll my ladies!

Nu väntar soffan!

Jo visst! Solen skiner vidare, det pirrar lite härligt i buken och allt känns förträffligt.
Trodde liksom aldrig det skulle hända mig, att jag skulle ändra från "singel" till "i ett förhållande" på Facebook.
Men nu, nu är grodorna färdigkyssta och jag håller mina tummar för att han verkligen är den jag tror han är.
 
Dom senaste veckorna har gått i nån slags dvala. Inga rutiner är vad som vart innan och man har noll koll på dagar och så.
Sista veckan har jag inte tränat ett dugg så idag när jag lämnade J så tänkte jag passa på.
Drog runt Selma ett varv först innan jag började min egen kamp runt spåret.
Åh fy satan va tungt det gick. benen vägde bly och jag rabblade upp minst 100 bra anledningar till att inte fortsätta. Men min envishet tvingade runt baken dom 2 obligatoriska varven ändå.
Men nä jag va klar va jag så nära döden en fullt levade människa kan bli.
Kallsvettades, skakade, mådde pyton. La mig på sängen hemma och slängde upp benen på väggen, där låg jag i säkert en halvtimme. Gjorde lite tappra fösök att ta mig till stolen men min kropp hänvisade mig bara vidare mot sängen. Hasade in på toaletten, hängde mig över stolen i tronom att få se frukosten i retur, men icke.
La mig i duschen och tyckte fruktansvärt synd om mig själv.
Efter ett tag så känndes det lite bättre och kroppen återgick till det normala. Var icke va det va för tok som hände, men nästa gång ska jag ta och lyssna på kroppen kanske....


Jobbade på och kännde mig lite seg hela dagen, men nu är man hema igen och kanske ska vidare hem till Anna å fira. Det återstår dock att se...men snart knackar det på dörren...... ey!
!

Aldrig trodde jag att jag skulle överväga att erkänna att kärleken finns (och kanske kommer drabba mig).
Men jag trodde heller inte att jag skulle ha en karl hemma hos mig som är helt normal på alla sätt, som dessutom får mig att känna mig som en prinsessa. Som lagar mat åt mig, tar ut hunden på morgonpromenad, lagar min trasiga saker, masserar min rygg och passar upp på mig utan att va toffel. Helt enkelt någon som verkar tycka om mig och visar det.
Som har en stor del av det jag önkar. Som tycker det är bra att jag och exet har bra kontakt, som har en hund som funkar med min, som gillar träning å bra mat, som har fotointresse osv.
Visst är det sjukt! En normal människa som korsade min väg.
Kanske, kanske slipper jag flera rötägg, nitlotter och bakslag.

Jag mina damer och herrar, mår förträffligt just nu.

Enbart för att jag tänkte lägga ner allt vad killar hette, så stod han där.
Nu får tiden utvisa vad som händer, men fortsätter det såhär så gör det inte mig något!

Ropar inte hej förren man står vid altaret, men hoppet finns att kärleken kommer, och besegrar även mig.

Världens sämsta uppdaterare sitter vid bordet igen....

Stinas å min tripp.
Den ska uppdateras när som helst.
I promise, mest för att inte glömma hur fantastikt roligt det va och hur perfekt och bekymmerslös en semester kan glida förbi.

Jobbet som gäller nu i vanlig ordning, livet är tillbaka på det normala. Hämtade hem lilla Fjun igår. Fröken med världens rödaste svullnaste öra... jobbigt när tom hennes egna öron säger ifrån allt babbel...

Ska försöka uppdatera lite mer nu vad som händer i livet.
Vet ju att det sitter ett gäng förväntansfulla trogna läsare där ute som inte vill annat än att läsa om mitt intresanta liv.

Just nu är allt bra. Det händer saker som får mig att chockas, mest för att man plötsligt tror det är möjligt.

Nu ska jag surfa på vågen, vågen som jag absolut inte trodde skulle komma. Men som kom ...kanske bara för att jag inte orkade bry mig om det.
Taken va att lägga ner all verksamhet.
Men nu sitter jag här och saknar, ler och mår bra.

Vad säger man...Life goes on!