Madeleine

Aldrig trodde jag att jag skulle överväga att erkänna att kärleken finns (och kanske kommer drabba mig).
Men jag trodde heller inte att jag skulle ha en karl hemma hos mig som är helt normal på alla sätt, som dessutom får mig att känna mig som en prinsessa. Som lagar mat åt mig, tar ut hunden på morgonpromenad, lagar min trasiga saker, masserar min rygg och passar upp på mig utan att va toffel. Helt enkelt någon som verkar tycka om mig och visar det.
Som har en stor del av det jag önkar. Som tycker det är bra att jag och exet har bra kontakt, som har en hund som funkar med min, som gillar träning å bra mat, som har fotointresse osv.
Visst är det sjukt! En normal människa som korsade min väg.
Kanske, kanske slipper jag flera rötägg, nitlotter och bakslag.

Jag mina damer och herrar, mår förträffligt just nu.

Enbart för att jag tänkte lägga ner allt vad killar hette, så stod han där.
Nu får tiden utvisa vad som händer, men fortsätter det såhär så gör det inte mig något!

Ropar inte hej förren man står vid altaret, men hoppet finns att kärleken kommer, och besegrar även mig.