Madeleine

Efter dom senaste 3 dagarnas inlägg känner jag mg lite uttömd på skrivandet.
Men nu är dom klara, alla 3 inlägg. Man vill ju skriva ner det medans man kommer ihåg allt. Ändå skulle jag göra allt för att få uppleva dom dagarna igen.

Men men, bara blicka framåt, mot nya mål.

Nu har jag slutat röka!

Och att det går så bra som det gör fattar jag inte. Kanske för att jag ställt in mig på det och att träningen börjar komma igång också. Sitter med en sån där hemskt oskön träningsvärk i baken och vaderna från en springtur häromdagen.
Äntligen så känns det som om man e på G igen. Skymtade en cellulit på min bak igår och fick nästan panik!  Ålderskämpor!
Dessutom blir rynkorna under ögonen mer påtagliga varenda gång jag ser mig i spegeln. Snart är man väl gråhårig med taxöron, löständer & läcker urin på nåt ålderdomshem. Visst kan jag väl göra det, men jag vill kunna skryta med att jag vart vältränad åtminstonde under en månad av mitt liv...fast vid den tidpukten är jag väl så senil så jag kommer ändå inte ihåg det.
Med tanke på hur jag är reda nu så är det nog inte lång tid dit heller....

Idag va jag duktig!
Tog min morgonpromenad och sen ringde exet. Nu skulle han iväg å ge bort blod & tyckte det va dax för mig att göra samma sak. Jag fullkomligt avskyr att ge bort mitt blod, men eftersom det är av en bra anledning så gör jag det ändå. Men jag måste bunkra upp med socker i mängder annars svimmar jag. Nålen dom bankar ner i armen är ju i samma size som en telefonstople, om jag ens råkar få syn på den så dör jag nästan. Ser alltid till att ha fötterna framför personen mittemot så jag slipper se deras blod sippra i den gennomiskinliga slangen.
Men nu är det gjort och jag har två nya par strumpor hemma.
Bra gjort  Madde!
tack!

Efter jobbet idag åkte jag hem till min bästa Stina på middag. Åt den obligatoriska tonfiskröran vi brukar göra och kännde oss nyttiga!
Puss på Stina, men vi saknade våran tredje skvallertant, Maja!

Sen åkte jag hem, låste bilen...letade efter mina nycklar som borde ligga i min väska. Vilket dom också gjorde, bara det att väskan va kvar hos Stina. bara vända tillbaka å hämta den....Typiskt mig!
Men inget att gråta för...
Nu ska jag ta å slänga mig i bädden för att ladda inför morgondagens promenad..