Madeleine

När man tror att dagen är som värst kommer det alltid flera saker. Men tack å lov så är det bara skratta åt det, för dagen idag har bara vart skoj.

Ska snart berätta men måste först tacka alla de 7 som avslöjade sig som läsare i min blogg.

Nu vet man lite mer definitivt att någon läser om en snurriga liv. Skrämmande att så många vet så mycket om mig, men anledningen till att det skrivs här är mer för att jag själv ska kunna hålla reda på mig själv.

Sen är det väl bara kul om man kan roa någon.

Jaja, dagen började som vanligt att man vaknar av klockan som idag stod på 8.30. vet att jag borde unna mig att sova ut någon dag, men jag har inte riktigt tid.

Jag vet att 8.30 räknas som sovmorgon i många fall, men när man är uppe & fixar å donar til långt in på natten så är det ju trots allt timmarna som räknas.

Snoozade i mina obligatoriska 30 minuter innan det fanns en möjlighet att komma upp.

Gick upp, tittade mig i spegeln.

Någon hiskeligt tittade tillbaka.

Slutade titta på mig själv.

Åt frukost, poppade musik i hopp om att få störa grannen ovanför på något sätt. Tyvärr klarar inte min gamla transistorradio så högt tryck, men jag försökte.

Ålade på mig mina ridkäder för att bege mig ut mot hästarna, lycka!

Sadlade på Anna för att ta långa härliga galopper på mjuka skogsvägar, vart några kilomter i galopp på den lilla söta pållen. Alla bekymmer och funderingar jag hade låg sen spridda efter mig och jag lovade mig själv att inte plocka upp dom igen.

Nu får det vara som det är.

Hur det nu är...

Hade planerat att rida Lucky och Tubbe med, men när ingen fanns inom räckhåll för att hjälpa att ta in dom så hoppade jag över det. Sist jag tog in spattiga hästar så rök ena tanden och den historien klarar jag mig utan igen.

Fick styra kosan hemöver där det fanns tusen saker att ta tag i.

Har länge länge planerat en tur till återbruket. Idag va det äntligen dax.

Slängde in allt jag hade, det vart hela min kombi & en del av baksätet fullt innan det bar iväg.

Väl hemma igen så såg jag så klart en sak som jag hade glömt.

Men det är ju typiskt mig. Känner mig själv rätt bra vid det här laget & vet med mig att det inte är så mycket att hetsa upp sig för.

Det är liksom så jag är, tankspridd & aningens glömsk.

Hade blivit lovad en lunch idag så jag hoppade in i duschen för att fräscha till mig lite innan det bar iväg mot lunchdejten.

Åt & drack kaffe.

Tack för maten B.

På hemvägen så svängde jag förbi min söta Stinas jobb för lite skitsnack. Satt ett tag och försökte klura ut Hur i hela världen det motsatta könet fungerar och från vilket planet dom kommer från, igentligen.

Anders sa att vi va likadana, då vart vi ännu mer övertygade att dom måste vara från ett väldigt konstigt ställe.

Stina och jag bokade in en dejt senare. Bokade även soltid kl. 18.30

När jag va på väg hemåt sängde hjag förbi Ica fäör att inhandla lite tvättmedel som jag visste va slit, frågan va bara om det va kulör eller vittvätt. Chansade på kulör, va tom rätt säker.

När jag klev ner i tvättstugan kl 16.oo insåg jag såklart at det va fel tvättmedel, Oh så förvånande!

Återvände upp i lägenheten för att städa lite inför visningen imorgon. Plötsligt ringer det på dörren!

fattar noll när jag öppnar och min Stina står där!

Hade redan glömt bort henne.

Vilken polare man är....

Dessutom så hade jag missat att soltiden va när jag skulle tvätta, rinde och bokade om den i samma veva.

Det är nu kaoset börjar.

Stina är nämligen precis som jag när det kommer till smarta saker man gör, säger och tänker, eller inte tänker.

I kombination är vi...oslagbara!

Lurade ner mig S ner i tvättstugan för att hjälpa mig med berg av tvätt som legat & grott i över 1 ½ månad.

Tack och lov så hade tvättiden samtidigt som mig inte blivit tagen så jag snodde åt mig två maskiner till. 8 maskiner sammanlagt!

Vart jag än vände mig så va det tvätt, tvätt & åter tvätt. Vilket torkskåp jag än öppnade, vilken torktumlare som än snurrade så va det mitt!

grannen kom ner och kläckte ur sig: " jag har nog aldrig sett någon tvätta SÅ mycket"

hehe, ja...vad säger man?!

Eh....nä det va ett tag sen.

"hade du inte fått hjälp hade jag ju vart tvungen att hjälpa dig"

hehe, jaaa!

När vi började vika underkläderna så va Stina skitjobbig!

Hela tiden fick jag säga vilka trosor som va mina och vilka som va Junies. Ok att jag har ett litet arsle, men Junie är 4 år!

Mitt i all misär med tvätt upp över våra huvuden stod vi mest och skrattade, glömde bort vilket år det va, och annat galet. Försökte tänka, analysera och förstå. Men inte direkt på en vettig nivå.

När sista tvätten va klar & vi va på väg upp ropade grannen, du har tvätt kvar i centrifugen!

Jaha, bara börja om och hänga upp den omgången också.

Insåg även samtidigt att vi skulle få avboka soltiden på grund av pengabrist.

Stinas hund Elin hade fisit in lägenheten när vi kom upp och vi insåg att en promenad med hundarna va på sin plats. Drog med dom & mina gamla pantburkar för att åka en sväng till maxi.

Väl framme kliver vi in för att börja handla när Stina stannar,skrattar och frågar mig:" du har inte glömt nåt nu va?"

Tänkte som fan i 3 sekunder...men kom inte på nåt.

Pantburkarna sa Stina och skrattade ännu värre!

Orkar inte med mig själv & har insett att det bara är att skratta åt hjärnan som håller på att lägga av, va bara springa ut och hämta dom.

Väl inne sprang vi runt som två yra höns och letade extrapriset som skulle passa våran miserabla ekonomi. Sprang fram & tillbaka innan vi till slut kom fram till kassan!

Kom ihåg att lämna pantkvittot till å med. Är rätt nöjd över det med tanke på att när Stina skulle pröjsa....hade hon inget kort med sig!

Ännu en gång chockade vi oss med detta, totalt oväntat!

Fick snällt betala hennes mat med mina sista små slantar.

Åkte hemöver och skulle lämna hennes mat hos henne när hon kom på att nycklarna låg kvar hemma hos mig. Packade istället in allt i min kyl.

Lagade lite soppa och bröd.

Ikväll är stina min sambo. Hon brukar vara det ibland och jag gillar det skarpt. Man saknar ibland (rätt ofta) att ha någon hemma hos sig. Nu sitter hon inne i vardagsrummet och pratar i telefon med någon som gör henne lycklig, det gör mig glad.

Imorgonbitti får man sällskap till frukosten! Vilket lyx!

Kvällen är inte över än, men det sista som hände i  mitt katastrofiska liv ikväll är att inlägget raderades

Hade nämligen skrivit ett supermegalångt inlägg.....som försvann då jag hade skrivit för länge och vart utloggad!!

bara börja om från början....

Säg till om man blir förvånad, not!

Börjar förstå att man inte hittar någon som uppskattar en som person, ha ha!

Och nu älskade syster Greta vill jag inte höra nåt om dåliga korta inlägg!





Så länge vi har varann...