Madeleine

DAG ETT

Vaknar upp fredag morgon 5.15. Kanske är det lite resfeber och rädslan att försova sig som har gjort att natten har erbjudit riktigt dåligt med sömn.
Men nu är den här, fredag morgon, om några timmar är man på mama mia musikalen i London.
Konstig men underbar tanke.
Hoppar in i duschen, rakar benen, kammar håret och allt annat som ska fixas till.

Kikar att allt man ska ha med, är nedpackat, dubbelcheckar ungefär 200 gånger. Stänger väskan och beger mig mot Anna.
Knackar på där och dubbelkollar hennes bagage, lånar ett paraply och tillsammans beger vi oss till Bea som bor i porten brevid.

6.45 glider första cidern ner.

Bea är så nervös inför flygresan så vi måste lugna henna. Klart man ställer upp.

Hennes pappa kör ner oss till västerås flygplats, vinkar adjö. Hälsar på alla andra människor som står smått förväntsfulla inför vad som komma ska.
När alla är inräknade kliver vi in i gaten, vidare direkt mot baren för att inhandla nästa cider.
När vi druckit upp den kikar jag på datumet. Gammal!
Går och klagar lite snällt och snart står man med en ny cider i handen, som kompensation.
Tack!

Under flygresan babblas det få för fulla muggar, det är någonstans här som nivån på alla skämt kommer, den är låg...mycket låg.

Väl framme i london regnar det, men humören är på topp ändå och vi längtar efter lite i magen!
Ulla, våran tyska guide ser till att bussen kör oss till hotellet. Hon ser även till att vi får skavsår i öronen. Varannan mening glömmer hon bort att prata i micken, go Ulla!
Väl framme trillar vi nästan omkull, ska vi bo DÄR!
Herrejävlar!

Kempinski hotel ligger mitt i smeten, så centralt det går.
När alla andra har fått sina rum står fortfarande jag och Anna och väntar på vårat. Tar och slänger i oss lite mat och tur är väl det, annars hade vi nog svimmat är vi kliver in i rummet!
Bubbelbadkar med 3 munstycken, platt-TV, dator,
och något som måste vara världens skönaste sängar!
Tar sats och kastar mig i den med ett "tjoooohooo" och sekunden efter känns det som om jag svävar på ett bomullsmoln!
Vi är lyriska och kan inte förstå att VI ska bo HÄR!
Lyx lyx lyx, vad alla kvinnor vill ha!

Anna och jag kikar på klockan innan vi ska göra oss klara, börjar hälla upp vatten i bubbelkaret och förbereder oss på ett härligt bad...
Men....
istället för att ha 1.40 på oss som vi trott, va det bara 40 min innan vi skulle ses för musikal & middag!
Nu jäklar blir det stress.
På ungefäf 2 sekunder har vi vänt upp och ner på våra väskor, rummet är numera ett fullständigt kaos. Det dras i klänningar, lånas smink, provas strumpbyxor, kammas hår, sminkas ögon, svär över att det saknas hårtork, och så detta kackel.
Konstant!
Stressar ner till receptionen där alla ska mötas, det babblas över hur fina rum vi har, hur ballt det är att se mama mia musikalen i London, vart vi ska äta VAD vi ska äta.

Alla 16 personer delas in i taxibilar innan färden går mot Prince of wall theatre...
I vanlig ordning så är det raka spåret mot baren som gäller, vitt vin och en smirnoff hinner vi med innan det börjar.
Gåshuden står ständigt och man häpnar över rösterna, och allt som hör musikalen till. Abba låt efter Abba låt dras av och man trallar med i ett trans av lycka.
I pausen blir det snabbt en smirnoff till och en cigg.
Tar med mig plastmuggen med smirnoffen som är kvar, sätter mig för att se del 2. Nyper mig själv i armen för att förstå vilken resa den här är!
När sluttampen kommer står vi upp och dansar till mama mia, here we go again,. Händerna vill inte sluta klappa och man är lyrisk. Vill aldrig att det ska ta slut.

Väl ute igen tar vi en promenad mot restaurangen vi ska äta på.

Nu börjar den roligaste måltid i historien.
Innan bordet är vårt på det japanska plejset så är det fri bar.
Det beställs paraplydrinkar till höger och vänster, vi blir fullare och fullare och det är tur att det vart mat innan vi stupade.
Blir visade till bordet som är som en stor fyrkant med två stekplattor i mitten.
Våran kypare blir Ken, en liten söt japan med en stjärt så liten och så söt.

Hade han vetat hur vi skulle hålla på, hade han nog bytt bort oss.
Ken blir lätt en liten barbie om man är lite onykter och har 15 andra personer runtomkring som är lika galna som en annan. Hi Ken, wanna go for a ride? Och sen va karusellen igång. Så fort man hade druckit upp en klunk av vinet va Ken där med en ny slurk att avnjuta. Det sjöngs och det skålades .Drev med den stackars kyparen så hårt, fast han hade nog lite kul ändå...
Sen kom HAN!
Haka Moto!
Våran kock.
Glider in med ett stort smile, ställer sig framför "vårat" bord och sen börjar han showa.
Det hackas räkor så dom flyger omkring. han kastar dom in i våra munnar för att se om vi kan fånga. Det eldas så ögonbrynen fräser till och ögonfransarna krullar sig. Trummas med pepparkvarnar och jongleras med knivar. Vi skrattar så vi nästan avlider när Haka haka mittemot kör sitt rejs. Vilken artist!
Beställde tonfisk, för det är något jag aldrig testat innan och det va ju hur underbart som helst.
Frågan är bara om man vågar äta det igen, kan ju aldrig bli samma upplevelse.
Vid det här laget sjunger vi svenska schlagers och röjer hej vilt.
Nivån på allt? Bottenlåg!
När buken är på väg att sprängas och man har torkat ögonen för furtoitolvte gången på skrattårar är det dax att gå.
Eller vingla, vilket som...

Det är nu jag inte är helt säker på om vi går till någon pub eller om vi bestämmer oss för hotellbaren. Vet att vi hamnar på hotellet förr eller senare. Där blir det fri bar igen och låg humornivå.
När klockan närmar sig 01 börjar folk dra sig mot rummen. Är mitt allra fullaste jag och inser att man sovit skitdåligt och vet att det är dax att kliva upp ruskigt tidigt på lördagen med. Tar min rumskompis Anna under armen och vi vinglar upp. Nu är det dax, full som ett ägg ska det badas bubbel.
Tappar upp vatten medans Anna kyper ner under täcket. Själv slänger jag av allt jag har innan jag glider ner under vattnet.
Eftersom Anna är livrädd att jag ska drunkna är hon tvungen att kika till mig då å då, när jag ligger där å kacklar för mig själv. När jag märker att jag är på väg att somna till, kliver jag upp. Sängen är den skönaste någonsin...lägger mig ner och innan jag har hunnit räkna till ½ så sover jag...



Tidig morgon hos Bea



Flyget dit, Anna fick bästa platsen å är mallig



The Kempinski Hotel



Hyfsat nöjd över rummet och dom himmelska sängarna



Hemma från 1:a kvällen



Bubbel med bubbel...blir massor av bubbel...