London
DAG 2
Vaknar lördag morgon av att Anna petar på mig, innan hon snubblar in i duschen. Klockan tickar och det är guidad tur som gäller på dagen.
Mår som en påse skit men efter att ha fått duscha och sminka mig lite så känns allt lite bättre.
Hungriga som en vargar kliver jag och Anna ner till hotellets frukost.
Halleluja!
Jag som älskar mat blir allt annat än ledsen av synen jag möter. Rökt lax, belgiska våfflor, äggröra, jordnötssmör, nutella, nybakad bröd, marmelader, färska jordgubbar, ananas, smothies & mycket annat fyller borden.
Tar för mig både en två & tre gånger innan dom måste dra mig ur rummet. Med magen fylld som en gravid, kliver vi på bussen som ska visa oss Londons alla sevärdheter.
Pär är våran guide och han imponerar med alla årtal, kungar och annat viktigt folk som hör London till. Skrämmande likt Ingvar Oldsberg & på spåret berskriver han omgivningarna vi ser.
Går ut ur bussen för att se på vaktavbytet som sker varannan dag. Den här staden är så levande, det händer saker i varje hörn hela tiden. Får tillfällen att leka med kameran hela tiden och den går varm!
Mer än en gång på resan är någon av oss på väg att bli överkörd. När man fortafarande är halvfull och ska ge sig ut i trafik som är bakvänd är risken stor att man stryker med.
Men lite svinn får man ju räkna med.
När Pär är klar med oss efter en tur några varv runt London blir vi frisläppta!
Vi är 6 stycken som bestämmer oss för att kika runt tillsammans.
Fortafarande gör vi inte annat än att driver skämten lägre & lägre. Magen värker efter alla hysteriska skrattanfall.
Vi hittar in på något mathak och beställer in. Rätt billigt och väldigt gott.
Sen styr vi kosan mot Harrods.
Kan ju inte åka till London utan att gå in i den sjukt stora & fruktansvärt dyra affären. Såg till att inhandla lite presenter till hundvakten. En burk med kakor i en grön fin burk med ett harrods märke på får bli presenten till dom. Slår till på en burk kaffe till mig själv med samma märke på.
Något minne vill man ju ha!
Försöker hitta ut ur butiken, tappar lite folk på vägen och sen styr vi vidare mot fler affärer.
I vanlig ordning så har vi en tid att se till att passa. Men vi hinner ändå in på världens största leksaksaffär i jakten på presenter till Junie.
7 våningar leksaker gör att det kan va lite svårt att bestämma sig. Tack och lov står Anna och berättar vad det ska bli. Man har ju en tendens att bli aningen velig när det glittrar och glimmar runtomkring en.
Efter att ha kastat oss in på topshops hysteriska klädaffär beger vi oss mot hotellet igen.
Kroniskt vilse som jag är ser jag till att hålla mit tätt tätt intill Anna, jag är det sista person man vill tappa bort...
Dagen har gått i ett och nu ser vi en chans att få lite ro.
Kliver in i hotellbaren och beställer oss en varsin Irish Coffee. Tänk dig ett vinglas, men 90% whiskey, 3 kaffebönor guppande på lite skummad grädde. Om man luktade ordentligt så anade man kaffesmaken. Anna va duktig och drack upp allt. Men jag har dåliga minnen från whiskey en en sommarnatt då jag va 15.
Njuter av våran lugna stund och vämen som whiskeyn ger.
Kliver upp på vårat hotellrum och bestämmer oss för lite bubbelbad.
Utan att bli förvånad så inser vi att klockan har tickat på alldeles för fort.
Plötsligt ser vi att vi har massor att göra innan vi ska mötas upp för nästa pubrunda innan maten.
För att visa våran oerhört generösa chef våran uppskattning så har vi fixat lite presenter till honom.
Men att se till att det organiseras och att alla är delaktiga krävs lite planering.
Tur att Anna är en jäkel på att ta tag i saker.
Ännu en gång springer vi runt och provar kläder, sminkar oss, hittar hårtorken, men inser i samma veva att inte våran platt & krulltång funkar i väggtuttagen. Svär över det & att håret ännu en kväll får leva sitt fria liv.
Skrattar, krockar, lånar ögonskuggor hit å dit, "ska jag ha dom här skorna, eller dom där"?
Ett ständigt virr är vad det är!
Nu börjar jakten på våra kamraters rum. Alla hamnade på olika våningar och vi har inte koll på ett enda rumsnummer. Springer ner i lobbyn för att snoka runt. Tidigare under dagen hade vi köpt en rosa ful lackväska till Lennart som han skulle få, alla skulle skriva sitt namn på den och det va dagens mission.
Åker upp och ner till olika våningar, irrar i ett ständigt kaos. Klev ut hissen på en våning när dörren på motsatt sida går upp, gissa vem som står där! Lennart!
"Nämen hejsan flickor vart ska ni", säger han och börjar dra in oss i hissen. Vi slänger väskan bakom ryggen så gott det går, skrattar oss blå och lyckas lirka oss ur hans grepp för att kasta oss ur med någon konstig förklaring till den oförstående karln.
Namnen samlas in och prylarna börjar hamna rätt.
Möter sen upp alla för att kliva över gatan till O´neills. Nu börjas det hinkas dricka igen.
Stöter på en söt engelsman som jag pratar lite med. Man måste skapa sina kontakter för att kunna komma tillbaka. Får ett telefonnummer i min hand innan vi sen beger oss mot matstället för kvällen.
Restaurangen vi hamnar på är en utav Londons top 5!
Det är så sjukt stort och lyxigt så man får ännu en gång dra sig i skinnet.
Vinet flödar och det härjas och skrattas med allt och alla.
Toaletterna bjuder på parfym och man får en liten handduk när man
kommer ut från toaletten.
Beställer en chevreostmousse kaka som förrätt och den fullkomligt smälter i munnen.
Alla smakar av varandra för att stilla sin nyfikenhet. När maten kommer är vi pruttiga av vinet som fylls på hela tiden.
Men maten smakar ändå. Oxfilé med potatisklyftor och ännu en gång ser man ut att föda vilken sekund som helst. Man undrar om man verkligen kommer bli hungrig igen.
Tar taxi tillbaka till hotellet, där vi fortsätter dricka, nu red bull och vodka. När rykterna går om att chefen kryper runt ute i lobbyn på alla fyra och slår huvudet i saker som låter högt, sprutar tårarna igen. Tiden går & jag och några andra vill ut och dansa. Kliver ut igen och beger oss till första bästa nattklubb. Det blir ett "mörkt" househak, men det funkar. Dansar loss och önskar natten aldrig skulle ta slut. Smyger mig till slut hem för att inte väcka Anna som valde att stanna hos dom andra. Lägger mig i sängen dyngpackad , nöjd och lyckligt ovetande om hur jag mår dagen efter....
Klarblå himmel och strålande solsken, Anna & Bea
Trumpetare
Ingela tar en tur i Central Park
Hade jag lyssnat på Pär hade jag vetat...
Hela gänget framför Big Ben
Man blir som man umgås, bättre blir det med Irish Coffe i kroppen
Vaknar lördag morgon av att Anna petar på mig, innan hon snubblar in i duschen. Klockan tickar och det är guidad tur som gäller på dagen.
Mår som en påse skit men efter att ha fått duscha och sminka mig lite så känns allt lite bättre.
Hungriga som en vargar kliver jag och Anna ner till hotellets frukost.
Halleluja!
Jag som älskar mat blir allt annat än ledsen av synen jag möter. Rökt lax, belgiska våfflor, äggröra, jordnötssmör, nutella, nybakad bröd, marmelader, färska jordgubbar, ananas, smothies & mycket annat fyller borden.
Tar för mig både en två & tre gånger innan dom måste dra mig ur rummet. Med magen fylld som en gravid, kliver vi på bussen som ska visa oss Londons alla sevärdheter.
Pär är våran guide och han imponerar med alla årtal, kungar och annat viktigt folk som hör London till. Skrämmande likt Ingvar Oldsberg & på spåret berskriver han omgivningarna vi ser.
Går ut ur bussen för att se på vaktavbytet som sker varannan dag. Den här staden är så levande, det händer saker i varje hörn hela tiden. Får tillfällen att leka med kameran hela tiden och den går varm!
Mer än en gång på resan är någon av oss på väg att bli överkörd. När man fortafarande är halvfull och ska ge sig ut i trafik som är bakvänd är risken stor att man stryker med.
Men lite svinn får man ju räkna med.
När Pär är klar med oss efter en tur några varv runt London blir vi frisläppta!
Vi är 6 stycken som bestämmer oss för att kika runt tillsammans.
Fortafarande gör vi inte annat än att driver skämten lägre & lägre. Magen värker efter alla hysteriska skrattanfall.
Vi hittar in på något mathak och beställer in. Rätt billigt och väldigt gott.
Sen styr vi kosan mot Harrods.
Kan ju inte åka till London utan att gå in i den sjukt stora & fruktansvärt dyra affären. Såg till att inhandla lite presenter till hundvakten. En burk med kakor i en grön fin burk med ett harrods märke på får bli presenten till dom. Slår till på en burk kaffe till mig själv med samma märke på.
Något minne vill man ju ha!
Försöker hitta ut ur butiken, tappar lite folk på vägen och sen styr vi vidare mot fler affärer.
I vanlig ordning så har vi en tid att se till att passa. Men vi hinner ändå in på världens största leksaksaffär i jakten på presenter till Junie.
7 våningar leksaker gör att det kan va lite svårt att bestämma sig. Tack och lov står Anna och berättar vad det ska bli. Man har ju en tendens att bli aningen velig när det glittrar och glimmar runtomkring en.
Efter att ha kastat oss in på topshops hysteriska klädaffär beger vi oss mot hotellet igen.
Kroniskt vilse som jag är ser jag till att hålla mit tätt tätt intill Anna, jag är det sista person man vill tappa bort...
Dagen har gått i ett och nu ser vi en chans att få lite ro.
Kliver in i hotellbaren och beställer oss en varsin Irish Coffee. Tänk dig ett vinglas, men 90% whiskey, 3 kaffebönor guppande på lite skummad grädde. Om man luktade ordentligt så anade man kaffesmaken. Anna va duktig och drack upp allt. Men jag har dåliga minnen från whiskey en en sommarnatt då jag va 15.
Njuter av våran lugna stund och vämen som whiskeyn ger.
Kliver upp på vårat hotellrum och bestämmer oss för lite bubbelbad.
Utan att bli förvånad så inser vi att klockan har tickat på alldeles för fort.
Plötsligt ser vi att vi har massor att göra innan vi ska mötas upp för nästa pubrunda innan maten.
För att visa våran oerhört generösa chef våran uppskattning så har vi fixat lite presenter till honom.
Men att se till att det organiseras och att alla är delaktiga krävs lite planering.
Tur att Anna är en jäkel på att ta tag i saker.
Ännu en gång springer vi runt och provar kläder, sminkar oss, hittar hårtorken, men inser i samma veva att inte våran platt & krulltång funkar i väggtuttagen. Svär över det & att håret ännu en kväll får leva sitt fria liv.
Skrattar, krockar, lånar ögonskuggor hit å dit, "ska jag ha dom här skorna, eller dom där"?
Ett ständigt virr är vad det är!
Nu börjar jakten på våra kamraters rum. Alla hamnade på olika våningar och vi har inte koll på ett enda rumsnummer. Springer ner i lobbyn för att snoka runt. Tidigare under dagen hade vi köpt en rosa ful lackväska till Lennart som han skulle få, alla skulle skriva sitt namn på den och det va dagens mission.
Åker upp och ner till olika våningar, irrar i ett ständigt kaos. Klev ut hissen på en våning när dörren på motsatt sida går upp, gissa vem som står där! Lennart!
"Nämen hejsan flickor vart ska ni", säger han och börjar dra in oss i hissen. Vi slänger väskan bakom ryggen så gott det går, skrattar oss blå och lyckas lirka oss ur hans grepp för att kasta oss ur med någon konstig förklaring till den oförstående karln.
Namnen samlas in och prylarna börjar hamna rätt.
Möter sen upp alla för att kliva över gatan till O´neills. Nu börjas det hinkas dricka igen.
Stöter på en söt engelsman som jag pratar lite med. Man måste skapa sina kontakter för att kunna komma tillbaka. Får ett telefonnummer i min hand innan vi sen beger oss mot matstället för kvällen.
Restaurangen vi hamnar på är en utav Londons top 5!
Det är så sjukt stort och lyxigt så man får ännu en gång dra sig i skinnet.
Vinet flödar och det härjas och skrattas med allt och alla.
Toaletterna bjuder på parfym och man får en liten handduk när man
kommer ut från toaletten.
Beställer en chevreostmousse kaka som förrätt och den fullkomligt smälter i munnen.
Alla smakar av varandra för att stilla sin nyfikenhet. När maten kommer är vi pruttiga av vinet som fylls på hela tiden.
Men maten smakar ändå. Oxfilé med potatisklyftor och ännu en gång ser man ut att föda vilken sekund som helst. Man undrar om man verkligen kommer bli hungrig igen.
Tar taxi tillbaka till hotellet, där vi fortsätter dricka, nu red bull och vodka. När rykterna går om att chefen kryper runt ute i lobbyn på alla fyra och slår huvudet i saker som låter högt, sprutar tårarna igen. Tiden går & jag och några andra vill ut och dansa. Kliver ut igen och beger oss till första bästa nattklubb. Det blir ett "mörkt" househak, men det funkar. Dansar loss och önskar natten aldrig skulle ta slut. Smyger mig till slut hem för att inte väcka Anna som valde att stanna hos dom andra. Lägger mig i sängen dyngpackad , nöjd och lyckligt ovetande om hur jag mår dagen efter....
Klarblå himmel och strålande solsken, Anna & Bea
Trumpetare
Ingela tar en tur i Central Park
Hade jag lyssnat på Pär hade jag vetat...
Hela gänget framför Big Ben
Man blir som man umgås, bättre blir det med Irish Coffe i kroppen
Kommentarer
Postat av: Anna panna
tårarna sprutar...kommer aldrig glömma den där resan!! Så roligt,så galet,alldeles jävla sjukt!!
Puss och åter igen tack!!
Trackback
