Semester i dagarna IV
Fredag morgon.
Vaknar upp och känner mig som ett barn på julaftonen.
Klockan fyra ska jag hämta upp Stina för våran 4dagars-semester.
Få saker kan få mig att se fram emot något så mycket som det här.
Förra året inledde vi våran nu årliga tradition och resultatet vart en galen, impulsiv skön, rolig semester.
Frågan va om årets påhitt skulle slå fjolårets...
16.00 fredag eftermiddag står jag punktlig på Stinas parkering med fullpackade väskor.
Hade i ful panik packat allt som skulle med några timmar tidigare på dagen med ett litet barn i släptåg som packade upp och lekte med det som skulle ner.
Alla vet att jag kan vara en smått förvirrad person i stressiga situationer, men det brukar blir bra ändå.
Så även nu.
Efter att ha lämnat barnet och hunden, stod jag där nu i strålande solsken, väntande på en av mina bästa vänner för en tripp till Åland i dagarna 4.
Efter att ha packat in allt som skulle med stod vi som två glada barn och pladdrade i mun på varandra och körde en snabbplanering om vad som skulle handlas, vilka tider som skulle passas osv.
Drog till Maxi och lallade runt lite, handla de lite konserver och nyttomat, eftersom detta skulle bli våran hälsoresa...
Jo, tjena! En påse godis slank ner och där sket det sig.
Glada i hågen satte vi oss i bilen, tankade & slängde på bra musik och sen bar det av mot Grisslehamn.
Ungefär halvvägs, efter att ha samtalat med min far inser vi att vi har långt kvar, men att tiden inte riktigt är lika lång.
Nu börjar stressen komma emot oss, fan tänk om vi missar färjan...
5 km innan båten hamnar vi mitt i nån byfest och vägen blir förstoppad med människor.
Dessutom ligger polisen först i karavanen så det är ingen som vågar gasa på...och inte vi heller.
Svetten lackar och klockan tickar.
5 minuter innan incheckningsdax och det är flera kilometer kvar.
Klockan hinner bli 19.34 innan vi sladdar in på incheckningen med andan i halsen.
Som näst sista bilen i ledet blir det äntligen åka färja av!
Kör in på båten och går upp till däck.
Solen skiner som aldrig förr, måsarna skrattar, det finns inte ett moln på himlen, humöret är på topp och inget kan stoppa oss.
Nu är vi äntlligen på väg!!
Kommer iland på Åland och tar bilen till Gröna Uddens camping, bestämmer oss för att skita i att släga upp tältet utan vi sover i bilen första natten.
I sammma veva bestämmer vi oss även för att köra en snabb makeover för att glida ner på stan.
Sagt och gjort så tar stans mest impulsiva brudar sina nyinköpta smirnoff och glider ner på byn 20 minuter senare.
Sätter oss i hamnen & njuter av utsikten, solen, vänskapen och lyckan av att ha semester.
Drar sen ner på Dinos och rockar loss.
Träffar några sjömän från nya zeeland som bjuder med oss på en segeltur kommande dag.
Livet leker.
Efter att ha dansat och haft kul hela kvällen går vi smålulliga hem från krogen, min Stina och jag.
Kryper ner i sovsäckarna i bakluckan på min kära bil, somnar gott och väntar på att nästa dag ska börja.
Vaknar nästa morgon och har faktiskt sovit riktigt bra.
Diskuterar huruvida vi ska ta tag i tältuppsättningen efter frukosten.
Äter våran frukost, och frågar sen efter vägen till några klippor att sola och bara på.
Får en väg att följa, tar våra badkläder och ger oss iväg.
Några kilometer senare frågar vi en Ålänning om vi är på rätt väg.
Sekunden senare sitter vi i hans bil som han hämtade och kör oss till klipporna.
Om vi inte orkar går tillbaka så är det bara ringa säger han...
Finns det såna människor?!
Ligger och glassar i solken lite längre än vad vi kanske borde då solen steker på rätt bra.
Badar i sjögäset, njuter av tystnaden och livet.
En och annan bil tutar på oss när vi ligger där vi ligger.
Vi bara skrattar.
Tar en promenad på en timme hemåt sen.
Det är lördagkväll och festnerverna rycker för fullt.
Ser först till att äta lite gott innan campingduschen väntar...och en kväll som ska se till att bli så galet rolig!
När vi svidat om till kvällen utstyrsel tar vi en promenad ner på byn, ser en kille på cykel, noterar att han är AIK:are,säger bra där och går vidare
Kilar viddare med Stina och senare kommer 2 killar på cykel, vilse som vi är frågar vi om vägen, ser då att det är samma kille som utanför affären vi nyss gick förbi.
Dom skulle ner till hamnen dom med och erbjuder oss skjuss.
Vi hoppar upp på varsin hemsk pakethållare och sen bär det iväg genom Mariehamns gator, ner mot hamnen.
Väl nere sätter vi oss på en uteplats, blir bjudna på vin och har riktigt kul.
Efter att ha druckit upp 2 flaskor så bestämmer vi oss för att åka ner till stan igen, alla fyra.
Men att vi ska förbi campingen först.
Snor med en pizzakartong att sitta på för att skona arslet mot färden som kommer.
Drar till campingen och hämtar en kofta och kameran. Ett mindre smart val med tanke på hur nykter jag va...
Vi far fram över gatorna och plötsligt hör jag hur det smäller till och sen ser jag Stina och Stefan liggandes på gatan.
Kastar mig av cykeln och springer fram för att se hur det gått. Skrubbsår och ömma knän va tack och lov allt.
Jag som satt längst bak har missat hur en bil full med småtjejer först kastat öl över dom på cykeln och sedan prejat dom i korsningen så dom flög omkull.
Tack och lov kom polisen några bilar bakom, vi stannar dom och förklarar vad som hänt.
En patrull hittar lite senare bilen med tjejerna som blånekar. En anmälan görs och uppgifter skrivs upp.
Ålands polismän e störtsköna och så trevliga!
"Hoppas du tar från rätt vinkel" säger den feta av dom när jag smäller av bilder med Nikon.
Om inte tjejerna erkänner blir det rättegång, spännande!
Kvällen fortsätter på Dinos. Mera vin blir det och vi har så fruktansvärt kul!
Far senare hemåt till campingen, där killarna också bor.
Dom har smugglat undan bastunyckel och vi busbastar mitt i natten.
Slänger oss i vattnet och tjoar aningen högt, för näre vi satt oss i bastun igen kommer vakten.
Är det här dina skor frågar han Kenneth, den 2 meter långe mannan samtidigt som han lyser på mina storlek 37 skor med ficklampan.
Srina och jag håller på att dö av skratt i bastun samtidigt som vi blir utkörda.
Tur att det inte va chefen som kom sa vakten, för han är inte nåååådig!
Sen blir det läggdax i bilen igen, kvällen är avslutad och den har vart underbar.
Fortsättning följer.....
Vaknar upp och känner mig som ett barn på julaftonen.
Klockan fyra ska jag hämta upp Stina för våran 4dagars-semester.
Få saker kan få mig att se fram emot något så mycket som det här.
Förra året inledde vi våran nu årliga tradition och resultatet vart en galen, impulsiv skön, rolig semester.
Frågan va om årets påhitt skulle slå fjolårets...
16.00 fredag eftermiddag står jag punktlig på Stinas parkering med fullpackade väskor.
Hade i ful panik packat allt som skulle med några timmar tidigare på dagen med ett litet barn i släptåg som packade upp och lekte med det som skulle ner.
Alla vet att jag kan vara en smått förvirrad person i stressiga situationer, men det brukar blir bra ändå.
Så även nu.
Efter att ha lämnat barnet och hunden, stod jag där nu i strålande solsken, väntande på en av mina bästa vänner för en tripp till Åland i dagarna 4.
Efter att ha packat in allt som skulle med stod vi som två glada barn och pladdrade i mun på varandra och körde en snabbplanering om vad som skulle handlas, vilka tider som skulle passas osv.
Drog till Maxi och lallade runt lite, handla de lite konserver och nyttomat, eftersom detta skulle bli våran hälsoresa...
Jo, tjena! En påse godis slank ner och där sket det sig.
Glada i hågen satte vi oss i bilen, tankade & slängde på bra musik och sen bar det av mot Grisslehamn.
Ungefär halvvägs, efter att ha samtalat med min far inser vi att vi har långt kvar, men att tiden inte riktigt är lika lång.
Nu börjar stressen komma emot oss, fan tänk om vi missar färjan...
5 km innan båten hamnar vi mitt i nån byfest och vägen blir förstoppad med människor.
Dessutom ligger polisen först i karavanen så det är ingen som vågar gasa på...och inte vi heller.
Svetten lackar och klockan tickar.
5 minuter innan incheckningsdax och det är flera kilometer kvar.
Klockan hinner bli 19.34 innan vi sladdar in på incheckningen med andan i halsen.
Som näst sista bilen i ledet blir det äntligen åka färja av!
Kör in på båten och går upp till däck.
Solen skiner som aldrig förr, måsarna skrattar, det finns inte ett moln på himlen, humöret är på topp och inget kan stoppa oss.
Nu är vi äntlligen på väg!!
Kommer iland på Åland och tar bilen till Gröna Uddens camping, bestämmer oss för att skita i att släga upp tältet utan vi sover i bilen första natten.
I sammma veva bestämmer vi oss även för att köra en snabb makeover för att glida ner på stan.
Sagt och gjort så tar stans mest impulsiva brudar sina nyinköpta smirnoff och glider ner på byn 20 minuter senare.
Sätter oss i hamnen & njuter av utsikten, solen, vänskapen och lyckan av att ha semester.
Drar sen ner på Dinos och rockar loss.
Träffar några sjömän från nya zeeland som bjuder med oss på en segeltur kommande dag.
Livet leker.
Efter att ha dansat och haft kul hela kvällen går vi smålulliga hem från krogen, min Stina och jag.
Kryper ner i sovsäckarna i bakluckan på min kära bil, somnar gott och väntar på att nästa dag ska börja.
Vaknar nästa morgon och har faktiskt sovit riktigt bra.
Diskuterar huruvida vi ska ta tag i tältuppsättningen efter frukosten.
Äter våran frukost, och frågar sen efter vägen till några klippor att sola och bara på.
Får en väg att följa, tar våra badkläder och ger oss iväg.
Några kilometer senare frågar vi en Ålänning om vi är på rätt väg.
Sekunden senare sitter vi i hans bil som han hämtade och kör oss till klipporna.
Om vi inte orkar går tillbaka så är det bara ringa säger han...
Finns det såna människor?!
Ligger och glassar i solken lite längre än vad vi kanske borde då solen steker på rätt bra.
Badar i sjögäset, njuter av tystnaden och livet.
En och annan bil tutar på oss när vi ligger där vi ligger.
Vi bara skrattar.
Tar en promenad på en timme hemåt sen.
Det är lördagkväll och festnerverna rycker för fullt.
Ser först till att äta lite gott innan campingduschen väntar...och en kväll som ska se till att bli så galet rolig!
När vi svidat om till kvällen utstyrsel tar vi en promenad ner på byn, ser en kille på cykel, noterar att han är AIK:are,säger bra där och går vidare
Kilar viddare med Stina och senare kommer 2 killar på cykel, vilse som vi är frågar vi om vägen, ser då att det är samma kille som utanför affären vi nyss gick förbi.
Dom skulle ner till hamnen dom med och erbjuder oss skjuss.
Vi hoppar upp på varsin hemsk pakethållare och sen bär det iväg genom Mariehamns gator, ner mot hamnen.
Väl nere sätter vi oss på en uteplats, blir bjudna på vin och har riktigt kul.
Efter att ha druckit upp 2 flaskor så bestämmer vi oss för att åka ner till stan igen, alla fyra.
Men att vi ska förbi campingen först.
Snor med en pizzakartong att sitta på för att skona arslet mot färden som kommer.
Drar till campingen och hämtar en kofta och kameran. Ett mindre smart val med tanke på hur nykter jag va...
Vi far fram över gatorna och plötsligt hör jag hur det smäller till och sen ser jag Stina och Stefan liggandes på gatan.
Kastar mig av cykeln och springer fram för att se hur det gått. Skrubbsår och ömma knän va tack och lov allt.
Jag som satt längst bak har missat hur en bil full med småtjejer först kastat öl över dom på cykeln och sedan prejat dom i korsningen så dom flög omkull.
Tack och lov kom polisen några bilar bakom, vi stannar dom och förklarar vad som hänt.
En patrull hittar lite senare bilen med tjejerna som blånekar. En anmälan görs och uppgifter skrivs upp.
Ålands polismän e störtsköna och så trevliga!
"Hoppas du tar från rätt vinkel" säger den feta av dom när jag smäller av bilder med Nikon.
Om inte tjejerna erkänner blir det rättegång, spännande!
Kvällen fortsätter på Dinos. Mera vin blir det och vi har så fruktansvärt kul!
Far senare hemåt till campingen, där killarna också bor.
Dom har smugglat undan bastunyckel och vi busbastar mitt i natten.
Slänger oss i vattnet och tjoar aningen högt, för näre vi satt oss i bastun igen kommer vakten.
Är det här dina skor frågar han Kenneth, den 2 meter långe mannan samtidigt som han lyser på mina storlek 37 skor med ficklampan.
Srina och jag håller på att dö av skratt i bastun samtidigt som vi blir utkörda.
Tur att det inte va chefen som kom sa vakten, för han är inte nåååådig!
Sen blir det läggdax i bilen igen, kvällen är avslutad och den har vart underbar.
Fortsättning följer.....
Kommentarer
Trackback
