Madeleine

Onsdag.
Vaknar upp lite rödvinsdrucken men mår fint, sovmorgonenjag drog på mig kändes välbehövlig.
Tar en dusch, klär på mig. äter frukost och dricker kaffe.
Allt det där som faktiskt är livsnödvändigt för en bra dag.
Särskilt kaffet.

Blir hämtade av xet och barnet för en vidare färd mot Eskilstuna Zoo.
På vägen skaver det satan i öronen av en väldigt förväntasnfull ung dam på 4 år. Guess who!
Får vänta 45 jävla minuter bland tusen snorungar och deras bullmammor innan vi kan betala och gå in.
Lägg på en smått bakiskänsla och strålande 100 gradig stekande sol, mitt i nyllet.
Kändes sådär...

Väl inne hånglar jag upp nikon och tillsammans blir vi ett. knäpper på, tittar på djur, svarar på tusen frågor som liten ställer, äter gott och har det trevligt. Med vetskapen om att det är en sak som gäller på E-tuna Zoo, nämligen köer!
Kö till allt, och det går inte fort alls.
Lilla J somnar i bilen hem, öronen börjar sin läkningspreocess.
Tack X för dagen!

Spinner över till Maja direkt på middag. Där sitter dom!
Alla mina tjejer och väntar. Maja, Stina och Jess med sin Saga!
Sicken lycka att få ihop det allihopa. Dessutom va vi relativt barnfria vilket betydde att det vart skvaller på högnivå utan att bli avbrutna av diverse skvallerbyttor.
Va där ett tag och mös, övertalade tjejerna att övertala mig att det va dax att gå hem och städa.
Städa för att det såg ut som sju svåra år hemma hos mig.

Dom lyckades sen i sin tur peppa mig till ett rent och fräscht hem. 
Nu är det gjort och det känns fantastiskt.

Torsdag.

Vaknade upp dagen efter med den känslan igen.
Känslan som jag inte gillar, men som jag brukar vara bra på att ignorera.
Känslan som biter sig fast likt en fästing i hjärtat och sakta suger ut alla ens känslor.
Den känslan som svider och som man ibland inte förstår varför man förtjänar.
Eller varför någon ger en den.
Jag vill inte ha den, måste ignorera den.
Bita ihop och göra som så många gånger förr, gå vidare.
Jag kan ta ett ja eller nej, men utan att få en anledning så blir man lämnad som ett frågetecken.
Men nu tänker jag skita i det, peppa mig själv och tänka att det inte är min förlust.

Jobbade min dag och gled sen ut till stallet.
Lycka är trots allt att få sätta sig på sin lilla fina häst och galoppera bort allt som ligger och gror.
Inse att det finns saker i livet som inte är värt att fundera så mycket vidare på.
Även om det känns som en hammare slår ner en en bit i marken varje gång det händer.
Men vissa tankar vart kvar ute i skogen och det kändes bra.

Åkte hemöver och kastade i mig lite mat, såg en sväng på TV, hör å häpna.
Satte mig vid datorn och pulade lite.


Avslutade kvällen men en promenad i hamnen....