Madeleine

Plötsligt har jag börjat sova bort mina dagar. men med tanke på att lampan inte släcks förrens 3 på natten så är det nog grönt ändå.
Jag har dock lite panik att mina dagar springer ifrån mig utan att jag får något onödigt gjort över huvetaget!

Men trot eller ej så fick jag en sak fixad i morse... kan inte påstå att det va min förtjänst men jag fick kika på när det skruvades upp krokar i taket på min ballkong. Å hej vilket nöje!

Det va nära att jag bad om att få lite fler saker uppskruvade när det ändå va på gång. Det gör inte ont att ha en het snubbe med bar härlig överkropp stå och skruva saker hos en. Hot hot hot, hahahaha.

Ska bara fixa en kedja så kan jag börja svinga runt i min gunga.
Sen kan jag hänga där och läsa mina böcker och dricka mitt kaffe.
Tack J!

Svidade om till ridkläder sen och begav mig bort till stallet som jag inte besökt på över en månad.
Visserligen är dom flesta av hästarna på bete, men vissa ridbara finns ju kvar.
Jag och Linda gav oss ut på hennes fina pållar i en som vanligt rätt galen tur.
Testa själv att hoppa terränghinder på en igenvuxen stig med kvistar piskandes i fejan.
Funkar sådär med kontrollen då.
Men kul är det och man är ju glad att hästarna har koll på att man ska lyfta på fötterna.
Måste se till att ta mig ut mer till stallet nu, saknar det!
Dessutom har jag nog mycket tid att lägga där med tanke på att Jessica knäckt till lite delar i kroppen.
Så att motionera Anna och Ragge får jag nog göra så mkt jag vill, och det vill jag!
Saknar "min" lilla ponny...

Drog mig motvilligt hemåt efter stallet, ibland vill man bara hänga där, titta, lukta och leva häst ett tag.

Svidade om till löparpjucken för att bränna lite fläsk i spåret.
Gick rätt bra men första varvet va tungt. Tanken på att en dag firra milen känns långt borta ibland.
Men jag är inge trött när jag väl är i mål och jag flåsar inte mer än en lungsjuk rökare så milen.... ja det borde ju gå
Men nu är det fokus på blodomloppet i augusti först och främst.
Ska slå 25.56 som va vårrusets tid.

Vart näst intill tvingad hem till Sofie efter att jag sprungit, så jag drog dit på en kopp java.
Jepp, jag drog direkt efter spåret så jag både luktade illa och var svettig.
Men det kunde hon ta för en kaffebesökare sa hon.

Visst Sofie, visst!?

Fick klappa på min gamla kisse Lillebror. Den fulaste av alla kattungar jag skådat men som överlevde trots att han hade fler än alla odds i världen emot sig, typ.
Snyggare överbett får man leta efter.
Men han är så sööt ändå.

När kaffedejten va avklarad va det dax att åka hemöver för att få något i buken.
Sånt kan vara rätt svårt när kylen ekar lika tomt som plånboken.
Men det vart lite potäter och korv till slut.
Alla som känner mig vet ju hur min kärlek till potatis är.
Ändå tycker jag bäst om andras än min egen så det är sällan det kokas här.

Sen börjades det...rastlösheten.
Kan inte sitta hemma...vill inte sitta hemma. Det kliar i kroppen om inget händer. Har ingen ro att sitta still.
Ser klädhögen som borde vikas men känner noll lust till det.
Måste ut, göra något, vägra vara inne och hemma själv.....brr!
Sällskapssjukan är den värsta av sjuka!
Tack och lov botade käre Jess den idag, tog min hund under armen och begav mig bort till hennes place.
Njöt av att kunna se  på annat än 1,2 & 4:an på TV. Någon vacker dag ska jag fixa det där hemma hos mig med....när som helst typ.

Men faktiskt känns det inte som något viktigt just nu. TV:n är inget som lockar mig och min rastlösa själ ändå.
Kanske med sällskap, annars är tiden bortkastad.


Ikväll ska det sovas i tid, imorgon är det promenix med Sofie innan stall, springa, sola, tvättstuga och barnhämtning!

Sessan min...imorgon kommer hon hem igen, puss!


Linda & Ior, jag och Galliano



Såhär sen en kontrollerad galopp ut...typ...eller inte



Ordning i klassen



Konsentration



Mindre konstigheter, mer fullt ös



Vem har roligast!?

Foto: Ziken.se