Madeleine

Jag.

Jag är en rätt vanlig tjej, vad jag tror och tycker i varje fall.

Jag har mina nackdelar, typ som att jag ofta avbryter andra som pratar.
Har lätt för att öppna mig för folk och kanske inte alltid har så mycket intrigritet.
Jag har vänner som jag skulle gå genom eld för.
Vänner som jag kan vara ärlig mot och som uppskattar det.
Jag sköter mitt jobb, tar hand om min kropp och älskar min dotter.

Nä jag flyttade till västerås för 7 år sen så kände jag 2 personer.
Den ena vände mig ryggen och ljög, vilket konstaterade i att det bara va 1 person kvar att känna.
Han som va kvar förlovade jag mig med, och vi fick ett barn ihop.
5 år va vi ihop.
Under den tiden fann jag folk som jag trodde va mina vänner, men fick veta att det är viktigare att ta hand om en pojkvän än en kompis.
Vart sviken av mer än en "vän". Visst har det svidigt ibland, men aldrig att jag sörjer dom vännerna. Är det inte mer värt att ha mig som vän, så är det inget att sörja.

När jag flyttade till västerås va jag en liten blödig jävel som grät titt som tätt och som hade svårt att ta motgångar.
Nu är man visserligen äldre, men har fått mer skinn på snoken.
Jag avslutade ett förhållande som jag trodde skulle vara hela livet, enbart för att jag inte visste så mkt annat.
Någon kom in i mitt liv och vände upp och ner på det.
Jag fick veta att jag klarade av mer än jag trodde, och någon trodde på mig.
Jag insåg att det finns saker där ute som jag måste utforska, vilket jag gjorde.
På gott och ont.
Nu har jag har lagt allt det där bakom mig nu och tänker inte så mycket på det.
Men jag har det alltid i bakhuvet, fast med tanke på att jag inte kan stå för vem jag va när allt hände så är det lite klurigt.

Hur som...under den tiden jag har bott här, har jag träffat så mycket folk som jag gillar.
Folk i alla åldrar.
Att komma till en ny stad utan att känna någon till att ha en umgängeskrets tar några år om man inte är supersocial.
Under mina senaste 2 år här så har min krets på härliga människor att hänga med ökat.

Jag gillar det.

Nu är man plötsligt på "bondfester"  ute på landet och åker traktor, spelar fotboll, grillar, är på födelsedagsfester och får träffa nya människor hela tiden.
Jag är nog sån som gillar det.
Ibland är man lite tyst och blyg, ibland håller man låda. Beroende på alkoholintag och annat.
Jag har ofta kaffebesök och rensar gärna kylen på oväntade middagsgäster.

Idag va det galej hos Tilda på jobbet som fyllde år.
Supernice med hamburgergrill och folk som drack.
Åkte dit med lite folk från jobbet och kände bara att det va så härligt att va där med folk man kände.
Lite samhörighet.
Sånt som man saknat under de åren man bott här. 
Jag va nykter och hade med Junie.
Henne såg jag inte röken av, hon drog runt som en galning och fångade folk höger om vänster.
Social.
Jag hoppas hon fortsätter vara det. Hon är den goaste ungen och ingen kunde vara malligare än jag, som får vara hennes morsa, mamma, mor.

Nu när jag kom hem så öppnade jag faktiskt den där vinaren som jag köpte idag. bara för att få lyxa till det en fredagskväll och fira lite för mig själv att mitt liv faktiskt är rätt nice.
Jag vet att det finns folk som gärna skulle sig mig hänga upp och ner i en tall tills jag dog, men sen finns det som dom gillar mig också.
Det är för dom jag tar en skål, för att dom förgyller mitt liv och ser till att jag har det bra. Dom som skickar små meddelanden och säger att dom saknar mig och att dom älskar mig.

Det är för dom, mina bästa vänner och min kompiskrets som jag höjer mitt  röda vinglas och tar kvällens första klunk.

Tack för att ni gör mitt liv till vad det är.