Madeleine

4 år.

4 år och trotsig.

I morse väckte jag liten som vaknade med ett obligatoriskt smile.
Sen vet jag inte vad som hände.
Det va som att djävulen flög i henne på vägen till frukostbordet..
Att hon håller på att gå i taket när hon ser att messmöret på smörgåsen va bredd på "fel" sida är väl en sak. Men att hon tar den och vänder upp och ner på den så det kommer messmörsklet över hela bordet är smått irriterande.
Vi har då hunnit sitta vid bordet ihop i ca 1½ minut.
Där någonstans försvann min frukostnjutning.

Det va tjafs om mackan, som inte va god när det va åt fel håll, och att det faktiskt inte va så lätt när man hade myggbett och 2 blåsor. En på läppen och en under näsan.
Sen "slog" hon i benet i stolen efter ett av sina rymningsförsök från bordet.
Sen grät hon lite efter pappa, en prick på benet och sånt.
Till slut lyckades jag få henne att äta upp smörgåsen.

Dax att klä på sig och kamma håret.
Rosa mjukisbyxor, en t-shirt, trosor och strumpor.

Fel 1, byxorna va fula.
Fel 2, "discot-shirten "kan man inte ha på dagis.
Fel 3, håret går inte att kamma när jag har för hög musik på. Hon kunde inte konsentrera sig.
Sen ville hon ha jeans på sig för det har "alla andra".

Och sen:
"Mamma nu vill jag se på film"
Ledsen vännen, men det hinner vi inte.
Men du sa att jag kunde leka eller se på fiiiiilm.
Haha, nä! Jag sa att lek en stund nu innan dagis.
Nääää, det sa du inte aaaalls.

Allt detta utspelar sig under den gnälligaste, tjurigaste stämma jag hört.
Med en käke som är utskjuten till max och en styggrynka som inte liknar något annat mellan ögonen.
Kl. 7 på morgonen...

Om det är som man säger, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer så flyr jag.

Nu ska vi åka till dagis, förhoppningsvis.
Tack och hej!