Madeleine -

Bla bla bla

Det är så jävla typiskt. Bara för att det inte gått att komma in på bloggen så har man tusen skitsaker att skriva ner. Inga viktiga grejjer men ibland måste man lätta sitt kalla hjärta.

Snart är semestern i full gång.
Har hela midsommarveckan och har inte ett skit inplanerat och det ger mig små panikimpulser.
Vägrar sitta hemma och inte göra något den veckan, då får jag myror i brallan och små dampanfall.
Det vet jag helt säkert.

Helst av allt skulle jag vilja dra iväg, klättra i berg, vandra med världen tyngsta ryggsäck, fota allt som kommer i min väg, ta en ridtur eller två, partaja som en galning, softa på nån uteservering, snacka skit i nån härlig sommarstuga, vandra hand i hand i en solnedgång, åka till kolmården med dottern, träffa nya människor på ett helt nytt ställe, tatuera in en fet tatuering över hela låret, cykla på grusvägar, älska eller bara vara jag.

Många saker är ju möjliga och en del kanske liiite mindre möjligt. Hur som helst. Är det nån mer själ som har semester då? Tror varenda kotte jag känner jobbar då.
Så dumt blir det när man måste välja sin semester i december.

Har ju 2 veckor till lite senare i sommar, men då är det med barnet i högsta hugg! Om jag tänker efter så är det inte riktigt lika härligt att klättra berg med en liten prinsessa efter sig. Men visst ska vi hitta på andra mysiga saker. Blir 2 intensiva mammaveckor innan jobbet kallar igen. 2 veckor vilkorslös kärlek!

Idag satt hon i mitt knä och kramades i en evighet och jag sa att det här va kärlek. Den bästa sortens kärlek, ingen kärlek går ju upp mot en sådan. Sen att hon råkar vara den bästa ungen man kunnat klämma ut är ju inte så dumt.

Har aldrig haft så ont i hela mitt liv och jag är inte helt övertygad om att jag vill göra om det igen. Men att få en sån liten prinsessa gör ju att det va värt att känna dödslängtan och tro att ens sista stund va runt knuten.
Kärleken till ens barn är något man måste uppleva, den går inte beskriva.
Man kan nog inte vara mer mallig än som förälder.
Fatta, den där ungen har liksom JAG gjort, halva hon är JAG.
Hon har min längd på ögonfransarna, skriver med vänster hand, är lite tjurskallig ibland....
Det är från MIG!
Vad jag än gör i mitt liv så är det HON som är det bästa jag kunnat gjort.
Grymt!

Min kropp just nu... den spritter, vill släppas lös, kasta energi, rocka, röja, springa, gyma. Vad som helst känns det som.

Men.

Jag låter som om jag hade två kycklingklubbor instoppade i näsborrarna och hostar. Och vad har man lärt sig av att träna innan man är frisk!?
Jo, att det blir 10 gånger värre. Problemet är bara att jag tycker jag sväller till det dubbla så fort jag inte kan röra på mig.
Plötsligt blir man fläskig med en mage som dallrar varje steg man tar. Man börjar titta på kläder som är 2 storlekar större i tron om att man faktiskt är så stor.

Vill ut, ut, ut.
Spåret kommer besökas flitigt från den dagen jag känner mig frisk.
Problemet är att jag inte mår dåligt, men kroppen säger ändå att jag ska stanna hemma.
Funderar på att inte äta, det kanske hjälper.
Hur det nu ska gå...

Imorgon är prinsessveckan över.
Då väntar en veckas jobb igen, lite fritid och ljusa kvällar.
Har jag tur så är vädret det samma och man kan sola lite innan jobbet.
Får se om det blir en liten after work på torsdag, folk med vanliga jobb äer ju lediga på fredagen och en annan ska ta hand om en hög med småbarn.
Måste bara överväga om det är värt att vara bakfull när jag ska sitta där.
En del (oftast de flesta) måste bajsa så fort dom besöker mig.
Vet inte om jag har den inverkan på barn, att dom blir skitnödiga när dom ser mig.
"Åh titta en sån liten tjej, nu vart jag skitnödig".
Det är med kväljningar i halsen som jag tar det när jag inte är bakis, risken är att jag kastar dom ur muggen och kräks om jag måste ta hand om det.
Fördelen är att man kan sitta och mysa med en film, rita eller annat mys om barnen hunnit ge ifrån sig sin avföring hemma.
Vi får se hur det blir.

Fick prata med min mormor idag, det gjorde mig glad. Hon är min bästa tant.
Snart ska vi fira hennes 80 årsdag.
Ska se till att vi skrapar ihop till en kloning av tanten så hon alltid kommer finnas kvar.
Min mormor, hon är också en sådan som måste upplevas. Den allra sötaste av den bästa sorten.
Hon och jag, vi har det där speciella. Jag hoppas hon alltid kommer få må bra i sitt liv, det är hon värd för hon äger det största hjärtat man kan ha. Gud (eller vem det nu är) glömde att ge henne ilska och tjurighet. Kroniskt glad och klagar aldrig, det är min pantertant det.

Förresten, jag köpte Oliwer Twist i veckan, och det är så jäkla härligt....mmm!
Vart en eucalyptus. Bara så ni vet.

Så här har min dag vart idag förresten...