Madeleine

Jag förvånar mig själv att jag förstår HUR man skriver ett inlägg mitt i natten när nivår är som den är.
Kanske går per automatik vid det här laget iofs.

Minns hur jag sitter och anstränger mig med näsan snuddandes på tangenterna för att fixa stavningen.
Vet inte vad jag skriver, fingrarna hamrar på som om dom hade ett eget liv.
Kisar, blundar med ena ögot, trillar nästan av stolen i jakten på ett inlägg.
Ett totalt onödigt och obegripligt sådant.
Får lite ångest när jag på morgonen påminns om att det står något i bloggen, på alkolistiska.
Ska  nog se till att inte ha datorn på nästa gång jag går ut. För då blir det inga fylleinlägg.

Hur som helst så va det en kul kväll igår.
Tack alla bruders som va med och såg till att det vart som det vart.

Tack Linda för dom goda smörgåsarna och för att hela du är så grym!

Nu vilken sekund som helst somnar jag, därför ska jag nu gå och lägga mig i sängen med min lilla håriga svart sak....min allra trognaste vän som alltid blir överlycklig av att se mig, som lägger sitt huvud på min axel så fort tillfället ges. Hon som inte vill något hellre än att vara vid min sida så nära och ofta det går. Som aldrig kommer överge mig. Hon som psykar ut mig med sin blick, som hårar ner mina kläder. Som ser till att Junie får sällskap till läggdax.
Som jag älskar så väldigt väldigt mycket.
Min Selma.









Stor kärlek i litet format.