Another little piece of my heart
Ännu en dag har kommit och gått.
Ännu en gång vill man dra ut på stunden då man måste bege sig in för att man har så jäkla trevligt.
Hade bestämt med Jess att gå upp i hyfsad tid och sen åka ner till gropen för årets första baddag.
Junie vaknade dock efter 10, så speciellt tidigt vart det inte.
Runt tolvsåret va vi på väg för att hämta damerna och sen styrde vi kosan mot beachen.
Ungarna badade i det iskalla vattnet, men det verkade inte bekomma dom. Dom måste ha nån slags späckhuggarhud gömd på nåt sätt. Såg isbitarna guppa runt på ytan men dom badade och skrattade.
Jag och Jess tog ett varsin kärringdopp (gick i till knäna) och nöjde oss med det.
Måste vara något med åldern...
Senare på aftonen, efter lite mat och mys hemma så kom Maja, Danna, Laura, Jess och Saga över till oss för lite snack och mys ute på våran gård. Klockan hann bli 21.30 innan vi gick in. Kvällar som den här, när solen aldrig vill gå ner och luften är varm långt in på kvällen, det är då man vill vara kvar ute så länge man kan.
Men en liten prinsessa behöver sin sömn och orkar inte hur länge som helst. Alltså bara till att ta sina två fina fröknar under armen och gå in. Jag och min lilla familj.
Hemma ser det ut som ett bombnedslag men jag funderar på att ignorera det, sätta mig och läsa en bra bok, njuta av kvällen. Planera lite för kommande dag och känna att idag är livet rätt härligt.
Oftast när jag känner så händer det något som gör att man trillar tillbaka några steg.
Så därför ska jag njuta av stunden, här och nu.
Det är ju trots allt nuet som är det viktiga.
Här och nu.
Ännu en gång vill man dra ut på stunden då man måste bege sig in för att man har så jäkla trevligt.
Hade bestämt med Jess att gå upp i hyfsad tid och sen åka ner till gropen för årets första baddag.
Junie vaknade dock efter 10, så speciellt tidigt vart det inte.
Runt tolvsåret va vi på väg för att hämta damerna och sen styrde vi kosan mot beachen.
Ungarna badade i det iskalla vattnet, men det verkade inte bekomma dom. Dom måste ha nån slags späckhuggarhud gömd på nåt sätt. Såg isbitarna guppa runt på ytan men dom badade och skrattade.
Jag och Jess tog ett varsin kärringdopp (gick i till knäna) och nöjde oss med det.
Måste vara något med åldern...
Senare på aftonen, efter lite mat och mys hemma så kom Maja, Danna, Laura, Jess och Saga över till oss för lite snack och mys ute på våran gård. Klockan hann bli 21.30 innan vi gick in. Kvällar som den här, när solen aldrig vill gå ner och luften är varm långt in på kvällen, det är då man vill vara kvar ute så länge man kan.
Men en liten prinsessa behöver sin sömn och orkar inte hur länge som helst. Alltså bara till att ta sina två fina fröknar under armen och gå in. Jag och min lilla familj.
Hemma ser det ut som ett bombnedslag men jag funderar på att ignorera det, sätta mig och läsa en bra bok, njuta av kvällen. Planera lite för kommande dag och känna att idag är livet rätt härligt.
Oftast när jag känner så händer det något som gör att man trillar tillbaka några steg.
Så därför ska jag njuta av stunden, här och nu.
Det är ju trots allt nuet som är det viktiga.
Här och nu.
Kommentarer
Trackback