Monster i garderoben
Att vara 4 år måste ju vara den perfekta åldern.
Det är fortfarande okej att kissa på sig ibland.
Man kan dansa hejdlöst och hur man vill till någon trallvänlig låt
Man fiser hur & när man vill.
Man förstår inte engelska (dock mer till fördel för mamman än barnet)
Man har inte upplevt så mycket av livets bekymmer.
Barbie är underbart kul och man ser inte skillnaden på en äkta eller oäkta.
Man är mutbar.
Vattenpölar och lera är mysigt.
Man tycker alltid man är finast i sin nya klänning.
Det är OK att be släktingar släppa taget om det inte duger att bli kramad.
Man får maten serverad och tänderna borstade
Så långt är det ju guld att vara liten.
Tills Kapten Krook kommer in i ens värld.
När killarna på dagis börjar prata om hur man skär av ansiktet med en kniv.
Då, just då är det fullkomligt livsfarligt att vara fyra år.
Särskilt om man ska bli lämnad ensam i 15 minuter då mamman ska till tvättstugan.
Då hjälper inte ens en vakthund på 6 kg som troget ligger brevid.
För om Kapten Krook kommer så måste man akta sig, dessutom bor han på busborgen (så dit lär vi ju aldrig våga oss igen).
När man är så liten, så rädd och har tusen frågor om denna fasansfulla karl, då får man följa med ner i tvättstugan fast klockan är långt över läggdax.
Där får man sitta på en stol fast ögonen nästan går i kors av trötthet, vaka lite höger om vänster för att han inte ska komma krypandes runt hörnet.
När lilla J sitter där med sitt vita nattlinne, halvt skräckslagen av dagiskillarna hiostoria,vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. För då tycker jag så fruktansvärt mycket om min lilla prinsessa och vill bara skydda henne från allt ont i hela världen.
Då är det inte lätt att vara fyra år liten.
Så jäkla söt!
Det är fortfarande okej att kissa på sig ibland.
Man kan dansa hejdlöst och hur man vill till någon trallvänlig låt
Man fiser hur & när man vill.
Man förstår inte engelska (dock mer till fördel för mamman än barnet)
Man har inte upplevt så mycket av livets bekymmer.
Barbie är underbart kul och man ser inte skillnaden på en äkta eller oäkta.
Man är mutbar.
Vattenpölar och lera är mysigt.
Man tycker alltid man är finast i sin nya klänning.
Det är OK att be släktingar släppa taget om det inte duger att bli kramad.
Man får maten serverad och tänderna borstade
Så långt är det ju guld att vara liten.
Tills Kapten Krook kommer in i ens värld.
När killarna på dagis börjar prata om hur man skär av ansiktet med en kniv.
Då, just då är det fullkomligt livsfarligt att vara fyra år.
Särskilt om man ska bli lämnad ensam i 15 minuter då mamman ska till tvättstugan.
Då hjälper inte ens en vakthund på 6 kg som troget ligger brevid.
För om Kapten Krook kommer så måste man akta sig, dessutom bor han på busborgen (så dit lär vi ju aldrig våga oss igen).
När man är så liten, så rädd och har tusen frågor om denna fasansfulla karl, då får man följa med ner i tvättstugan fast klockan är långt över läggdax.
Där får man sitta på en stol fast ögonen nästan går i kors av trötthet, vaka lite höger om vänster för att han inte ska komma krypandes runt hörnet.
När lilla J sitter där med sitt vita nattlinne, halvt skräckslagen av dagiskillarna hiostoria,vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. För då tycker jag så fruktansvärt mycket om min lilla prinsessa och vill bara skydda henne från allt ont i hela världen.
Då är det inte lätt att vara fyra år liten.
Så jäkla söt!
Kommentarer
Postat av: Feja
Lilla vännen då...förstod inte idag att det va så pass allvarligt när hon börjar prata om Kapten =)
Ses imorgon..kram kram
Postat av: Erik
Kapten krok...ojojojdå!
Tur att inte Selma har hört nåt av honom då.
Själv brukar jag ibland bara hota lite med att ringa "tanten på tv" (supernanny eller vad hon heter) om Selma inte gör som jag säger. För då kommer hon på en gång och talar om för Selma hur man ska göra. DÅ blir det ordning och reda på en gång :)
Trackback
