Madeleine

Veckans bästa för Junie är helt klart det slaktade spargrisen, ett par nya hörlurar och nyinköpta petshop (som tydligen är det ballaste en 4 åring kan äga just nu). Små plastdjur som kostar en förmögenhet och som såg till att spargrisen såg ut som en somaliagris. Men det va det värt för att kunna leka med lite nya prylar.

Hörlurarna kopplades ihop med min gamla mp3 och laddades med lite skön pippirock.
Dom va dock aningen för stora så Peter klippte sönder ett par gamla strumpbyxor, vevade dom ett par varv runt lurarna och nu passar dom såå mycket bättre. Nu slipper vi få skit i bilen för att vi "aaaaldrig pratar med henneee".
Nu åker lurarna med så kan även vi vuxna få prata utan tjurigheter.

Idag fyller Maja år och det gav mig en liten tankeställare.
Nu menar jag inte att hon är gammal eller så För hon är helt klart en av mina snyggaste vänner, snygg och fräsch som en nykläckt nyponros.



Men det är mest min egen åldersnojja som kommer krypandes. Snart är det min tur att fylla 30.
Nu är man liksom där i livet där man ändå är vuxen. Man dricker kaffe till frukost annars är dagen förstörd, betalar räkningar, betalar med rabattkuponger, besiktar bilen och torkar barnet efter toalettbesöken, går på föräldramöten, pensionsparar och är mamma.
Man är det där personen som ens lilla unge litar på till 100 %. Som ska skydda och vara den där klippan som hon kan luta sig mot.
Även om man själv inte är så säker så sin sak så måste man alltid finnas där och låtsas att man är säker.
Precis så som säkert min mamma va. Man ska vara en förebild och inte förespråka rökning, sprit i för tidig ålder och allt sånt.
Fast det känns som om man just har lämnat den tiden själv.
Känns som om det va igår man hängde på Borgen i Blackeberg med polarna och fick sin första fylla och vart av ,med oskulden på Ica knutby mer eller mindre hatade dom vuxna som drev runt och förstörde kvällen.
Man ville ju inget hellre bli sådär odrägligt dyngrak, ragla efter den där skitsnygga killen, få hångla lite i nån buske för att sen kräkas ner sig och gråta över att han inte ville ha en.
fast ibland räckte det att lukta på korken så fick grupptrycket en att bli skitfull på 5 minuter och man kunde härja bäst man ville, man va ju ändå såååå jäääkla full och hämningarna va väck.
Man tyckte och trodde att livet va säkert just då, inget kunde ju hända mig.
Att mamma satt hemma och va orolig va inget man hade någon större förståelse för, man va ju med polarna.

Men snart är det en annans tur att sitta hemma och undra vart ens dotter har tagit vägen, varför hon inte ringer hem och talar om vart hon sover eller så. Det ända man kan hoppas på är att vi får samma kontakt som jag och mamma hade. För hur det än va så hade man en massa respekt för henne, ringde alltid hem och sa när man kommit till polaren på natten. Man visste att hon inte va mer än ett samtal bort om man va i knipa.

Tror jag tappade tråden lite här, men det va nåt med åldernojja. Att man snart är den man aldrig skulle bli.
Knepet är väl att minnas sin egen barndom och ha förståelse för deras åsikter och pinsamheter.
Aldrig glömma dom där hormonvågorna som sköljde över en med jämna mellanrum. Som satte hela jorden i gugning och livet va faktiskt inte värt att leva om inte han ville ha en.

Nu är man lite lite snäppet klokare, livet har fått andra bekymmer och glädjestunder.
och plötsligt är man vuxen, vare sig man vill eller inte.

Hur som helst.

Nu vill jag bara gratta världens bästa, underbaraste, klokaste, skönaste, tryggaste, gladaste, vackraste människa en underbar födelsedag.
Maja, ha det bäst idag.
Nu är du 30, kul va!