The day when he proposed
Måste nog tillhöra den lilla lyckliga skala här i världen som har en extremt romantisk kille.
Ofta har man färska fina rosor på bordet, han lämnar små spår överallt i lägenheten som förklarar hans kärlek till mig.
Han är underbar, jag kan inte säga annat.
När vi förlovade oss va jag lite besviken på att jag inte fick "det där" som man önskar som tjej.
Scenen där han går ner på knä framför en när man är så totalt ovetande.
Istället köpte vi våra ringar hos guldsmeden och sen va den delen avklarad.
Men efter det så har han påpekat att jag "aldrig går säker", och att när jag minst anar det kommer han att göra det på ett annat sätt.
Han är ju inte som alla andra och gör därför inte heller som alla andra.,,,
Det fick jag erfara i lördags....
Vi hade bokat in en middag med våra kära vänner Maja, Johan, Laura, Stina och Johan.
dagen va tydligen planerad in i minsta detalj, alla va medvetna om vad som skulle hända....utom jag.
Peters mamma kom över på eftermiddagen för att hälsa på Junie en sväng innan jag vart hämtad av tjejerna för vi skulle gå på fackelpromenad i Rytterne. Vi skulle ha lite tid ihop vi tjejer medans killarna skulle laga maten hos Maja med barnen.
Istället så hämtas jag av tjejerna som sagt och under tiden vi "lämnar nycklar" till Stinas syster tar killarna ett försprång och åker ut till Rytterne kyrkoruin och fixar. Barnen är lämnade hos Sonja som är kvar hemma hos oss.
När vi kommer ut så lyser hela ruinen upp av marschaller,helt normalt tycker jag som ändå ska gå på fackelpromenad.
Konstigt är det dock att det bara står en bil på parkeringen innan vi kommer.
Vi glider runt och fotar lite, sakta tar vi oss in mot ruinen, när vi kliver över kanten så tittar Peter fram.
Jag blir totalt nollställd och får bara fram ett "va faan".
Sen tar han min hand, drar fram mig till dom röda rosorna som ligger i snön brevid marschallerna.
Han går ner på knä och tar fram en underbar Ring som han sätter på mitt finger och frågar den där frågan ni vet....
Vill du gifta dig med mig!?
Svaret kan ni säkert gissa.
JA!!!!
Sen är det kramkalas och det avslöjas hur det har spridits hemligheter och planeringen har gått varm och jag som då inte fattat ett dugg.
Vi drar oss senare hemåt för att hämta färdiglagad gryta hos Peters far som även fixat vin.
Åker hem till barnen och tackar Sonja för hjälpen.
Sen blir det middag med vin innan gästerna åker hemöver.
Kan inte annat säga än att den mannen är fantastisk, han har tagit mig med storm och vi ska gifta oss!
Tack till mina underbara vänner också. Hade det inte varit att jag älskar er så förfärligt så hade jag nog reagerat på att min man äter middag hos er utan att jag vet om det, haha!
Här kommer några bilder från dagen.
Ofta har man färska fina rosor på bordet, han lämnar små spår överallt i lägenheten som förklarar hans kärlek till mig.
Han är underbar, jag kan inte säga annat.
När vi förlovade oss va jag lite besviken på att jag inte fick "det där" som man önskar som tjej.
Scenen där han går ner på knä framför en när man är så totalt ovetande.
Istället köpte vi våra ringar hos guldsmeden och sen va den delen avklarad.
Men efter det så har han påpekat att jag "aldrig går säker", och att när jag minst anar det kommer han att göra det på ett annat sätt.
Han är ju inte som alla andra och gör därför inte heller som alla andra.,,,
Det fick jag erfara i lördags....
Vi hade bokat in en middag med våra kära vänner Maja, Johan, Laura, Stina och Johan.
dagen va tydligen planerad in i minsta detalj, alla va medvetna om vad som skulle hända....utom jag.
Peters mamma kom över på eftermiddagen för att hälsa på Junie en sväng innan jag vart hämtad av tjejerna för vi skulle gå på fackelpromenad i Rytterne. Vi skulle ha lite tid ihop vi tjejer medans killarna skulle laga maten hos Maja med barnen.
Istället så hämtas jag av tjejerna som sagt och under tiden vi "lämnar nycklar" till Stinas syster tar killarna ett försprång och åker ut till Rytterne kyrkoruin och fixar. Barnen är lämnade hos Sonja som är kvar hemma hos oss.
När vi kommer ut så lyser hela ruinen upp av marschaller,helt normalt tycker jag som ändå ska gå på fackelpromenad.
Konstigt är det dock att det bara står en bil på parkeringen innan vi kommer.
Vi glider runt och fotar lite, sakta tar vi oss in mot ruinen, när vi kliver över kanten så tittar Peter fram.
Jag blir totalt nollställd och får bara fram ett "va faan".
Sen tar han min hand, drar fram mig till dom röda rosorna som ligger i snön brevid marschallerna.
Han går ner på knä och tar fram en underbar Ring som han sätter på mitt finger och frågar den där frågan ni vet....
Vill du gifta dig med mig!?
Svaret kan ni säkert gissa.
JA!!!!
Sen är det kramkalas och det avslöjas hur det har spridits hemligheter och planeringen har gått varm och jag som då inte fattat ett dugg.
Vi drar oss senare hemåt för att hämta färdiglagad gryta hos Peters far som även fixat vin.
Åker hem till barnen och tackar Sonja för hjälpen.
Sen blir det middag med vin innan gästerna åker hemöver.
Kan inte annat säga än att den mannen är fantastisk, han har tagit mig med storm och vi ska gifta oss!
Tack till mina underbara vänner också. Hade det inte varit att jag älskar er så förfärligt så hade jag nog reagerat på att min man äter middag hos er utan att jag vet om det, haha!
Här kommer några bilder från dagen.
Kommentarer
Postat av: sis
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Grattis älskade syster ÅÅHHH VAD GLAD JAG ÄR FÖR DIN SKULL!!!
Postat av: Erik
Nämen sedär ja! Grattis då!
Postat av: Linda
NU dog jag.
Herredamn. Grattis fina Madde!! :)
Trackback