griffoner i mängder!!
Äntligen va det vår tur att anlända till en griffonträff med våran egna Märta i släptåg.
Har ingen aning, men det va säkert runt 50 hundar i olika varianter som sprang runt på vackra Hornsviks stora ytor.
Hemlagad soppa och äppelpaj avnjöts i trevligt sällskap och underbart väder!
Märta såg vi knappt röken av.... hon hade fullt upp att leka!
Kanske ska ta en svart sträv nästa gång?
Märta med sina kullsyskon. Från vänster Whilma, Märta och Molly. Gissa vem som fick mest mat som liten....
Stoppa en i fickan....?
Märta med storfavoriten och uppfödaren Anna Heljeberg som har Kennel Jackfrost´s
Har ingen aning, men det va säkert runt 50 hundar i olika varianter som sprang runt på vackra Hornsviks stora ytor.
Hemlagad soppa och äppelpaj avnjöts i trevligt sällskap och underbart väder!
Märta såg vi knappt röken av.... hon hade fullt upp att leka!
Kanske ska ta en svart sträv nästa gång?
Märta med sina kullsyskon. Från vänster Whilma, Märta och Molly. Gissa vem som fick mest mat som liten....
Stoppa en i fickan....?
Märta med storfavoriten och uppfödaren Anna Heljeberg som har Kennel Jackfrost´s
Sommaren, hoho...kom tillbaka
JAG VILL HA EN EEEEGEN HÄÄÄÄST!!!!
Ledig dag.
Hämtade upp Emelie och gav oss iväg till stallet.
Solen sken och det va en perfekt t-shirt dag. Galopperade över stubbåkrarna på Anna och njöt.
Hon är en perfekt liten häst, gillar henne som tusan. Är dock lite sur över att man aldrig har slantar över så man skulle kunna ha egen häst.
En egen Anna.
På en gård.
Som man äger.
Med sin man.
Kanske en fet liten shettis till Junie också.
Då, då skulle drömmarna va nära att uppfyllas.
Får nöja mig med att rida henne så länge jag kan.
Och jag är grymt tacksam för att jag får det!
Hämtade upp Emelie och gav oss iväg till stallet.
Solen sken och det va en perfekt t-shirt dag. Galopperade över stubbåkrarna på Anna och njöt.
Hon är en perfekt liten häst, gillar henne som tusan. Är dock lite sur över att man aldrig har slantar över så man skulle kunna ha egen häst.
En egen Anna.
På en gård.
Som man äger.
Med sin man.
Kanske en fet liten shettis till Junie också.
Då, då skulle drömmarna va nära att uppfyllas.
Får nöja mig med att rida henne så länge jag kan.
Och jag är grymt tacksam för att jag får det!
svinn
Ibland.
Ibland är det skönt att vissa saker kommer till ända, även om man blir chockad över slutet.
Folk man omger sig med är inte alltid dom man hoppats eller trott.
Man kanske tror för gott om dom, eller så har dom bara lurat en.
Självmant eller inte.
Dagens start på jobbet slog ner oss alla i backen, med hakan först.
Resten av dagen gick i dimmans tecken, lite svårt att se och tänka klart.
Man har tusen frågor, funderingar och anledningar att suga på.
Svaret kommer nog inte komma.
Men jag är nog lika arg som besviken samtidigt som jag hoppas personen i fråga på något sätt inte sjunker så djupt som många befarar efter det här.
För hur hård och tuff man än är och hur coola och hårda ens "vänner" är, så måste personen bära den här ryggsäcken helt ensam.
Hoppas det va värt det.
Men det kan jag aldrig tro.
Ibland är det skönt att vissa saker kommer till ända, även om man blir chockad över slutet.
Folk man omger sig med är inte alltid dom man hoppats eller trott.
Man kanske tror för gott om dom, eller så har dom bara lurat en.
Självmant eller inte.
Dagens start på jobbet slog ner oss alla i backen, med hakan först.
Resten av dagen gick i dimmans tecken, lite svårt att se och tänka klart.
Man har tusen frågor, funderingar och anledningar att suga på.
Svaret kommer nog inte komma.
Men jag är nog lika arg som besviken samtidigt som jag hoppas personen i fråga på något sätt inte sjunker så djupt som många befarar efter det här.
För hur hård och tuff man än är och hur coola och hårda ens "vänner" är, så måste personen bära den här ryggsäcken helt ensam.
Hoppas det va värt det.
Men det kan jag aldrig tro.
i was kidnapped
Japp, och i allra högsta grad också.
Vad jag trodde skulle vara en heldag på stan med Peters syster visade sig bli någonting helt annat.
Efter att hundarna vart ute på sin promenad så väntade jag med Peter och Junie på att Anna-Karin skulle hämta upp mig på vår parkering.
Jag stod så snällt där och väntade.
Plötsligt kommer en motorcykel och parkerar rätt illa vid oss. Föraren med hjälm och allt på, kliver och och kommer fram till oss.
Han frågar om det är jag som är Madde....eh...hmmhmm...jooooo (VAD I HELVETE HAR PETER HITTAT PÅ NU???? frågar det sig i mitt lilla huvud).
Bra säger den hemlige mannen och sträcker över ett skinnställ och en hjälm till mig, sätt på dig det här.
Inser att det inte är mycket att diskutera och sätter snällt på mig sakerna samtidigt som jag såklart ger Peter mycket skit för det som händer.
Peter visar sig va rätt så oskyldig till kuppen och beskyller några av mina vänner, men nämner inga namn.
Jag och den hemlige mannen drar iväg på hojen, ut mot Skultuna, vidare in på krångliga småvägar och hamnar till slut i Surahammar. Han frågar mig om jag känner till naturreservatet som finns där och mina tankar snurrar mer och mer för varje sekund som går.
Vadå för jävla naturreservat!!??
Vi drar en sväng i Sura innan han kör in på macken.
Där står det en grå picup. Den hemlige mannen öppnar dörren och säger att den är specialinredd för mig, trycker en tetrapack vin i handen på mig och säger till slut: "det kan va en vän eller en föredetta som kör."
Jag kryper in i skuffen bland pizzakartonger, ölburkar och snus. Längst in står en gammal kontorsstol som jag hasar mig upp på.
Jag har noll aning om vem som kör eller VARFÖR!!
Vinkar adjö till den hemliga mannen och färden går.
Men åt vilket håll har jag ingen aning, börjar surpla på min vinare samtidigt som jag börjar bli rejält pinknödig.
Att åka baklänges tillhör inte min top 10 lista heller men efter ca 30 minuter stannar bilen på en väg i skogen.
Bilen låses.
Bilen låses upp.
Dörren öppnas, mycket hemligt och utan att jag ser VAD eller VEM som öppnat.
Som ett djur som blivit utsläppt ur sin bur så smyger jag lite försiktigt ur och tittar mig omkring.
Då hoppar STINA & MAJA fram framför bilen och asgarvar!
Det blir ett puss och kramkalas innan vi drar ner på en brygga och myser med en picnic.
Äter gott och tar igen den tid som gått sen vi sågs senast.
Efter att maten va slut så ska vi åka och ta en fika någonstans. Hoppar in i baklängesbilen och färden går runt runt. Till slut, efter många stopp drar vi en kaffe på ett jugoslaviskt hak i skinnskatteberg.
Måhända att kaffe sjönk ett snäpp på gottattdrickalistan jag har.
I efterhand har jag förstått att det här bara är ett tidsfördriv för tjejerna innan vi ska vidare.
Men jag va inställd på att våran underbara dag va på väg att ta slut.
Färden går och jag har fått byta stol med Maja som nu får åka skuffen.
Stina kör runt på vägarna och åker till slut in på kolarbyn!!
Tårarna kommer när jag får veta att dom har bokat stuga åt oss över natten och att vi ska sova på fårskinnsfällar och elda brasa i vår hydda!
Vi har det så underbart mysigt och jag njöt verkligen av en underbar dag och natt!
Allt va precis som jag hade kunnat önska!
Trodde inte det skulle bli någon möhippa, men har inte tänkt så mycket på det.
Jag är SÅ GLAD över att ha såna underbara vänner som känner mig så bra och som prickade in allt kanon!
Puss på er tjejer!
Hämnden är ljuv när ni gifter er...bara så ni vet!
Kika in på KOLARBYN.SE om ni vill ha en lugn, tyst, avslappnad helg utan el, toa och rinnande vatten.
Vad jag trodde skulle vara en heldag på stan med Peters syster visade sig bli någonting helt annat.
Efter att hundarna vart ute på sin promenad så väntade jag med Peter och Junie på att Anna-Karin skulle hämta upp mig på vår parkering.
Jag stod så snällt där och väntade.
Plötsligt kommer en motorcykel och parkerar rätt illa vid oss. Föraren med hjälm och allt på, kliver och och kommer fram till oss.
Han frågar om det är jag som är Madde....eh...hmmhmm...jooooo (VAD I HELVETE HAR PETER HITTAT PÅ NU???? frågar det sig i mitt lilla huvud).
Bra säger den hemlige mannen och sträcker över ett skinnställ och en hjälm till mig, sätt på dig det här.
Inser att det inte är mycket att diskutera och sätter snällt på mig sakerna samtidigt som jag såklart ger Peter mycket skit för det som händer.
Peter visar sig va rätt så oskyldig till kuppen och beskyller några av mina vänner, men nämner inga namn.
Jag och den hemlige mannen drar iväg på hojen, ut mot Skultuna, vidare in på krångliga småvägar och hamnar till slut i Surahammar. Han frågar mig om jag känner till naturreservatet som finns där och mina tankar snurrar mer och mer för varje sekund som går.
Vadå för jävla naturreservat!!??
Vi drar en sväng i Sura innan han kör in på macken.
Där står det en grå picup. Den hemlige mannen öppnar dörren och säger att den är specialinredd för mig, trycker en tetrapack vin i handen på mig och säger till slut: "det kan va en vän eller en föredetta som kör."
Jag kryper in i skuffen bland pizzakartonger, ölburkar och snus. Längst in står en gammal kontorsstol som jag hasar mig upp på.
Jag har noll aning om vem som kör eller VARFÖR!!
Vinkar adjö till den hemliga mannen och färden går.
Men åt vilket håll har jag ingen aning, börjar surpla på min vinare samtidigt som jag börjar bli rejält pinknödig.
Att åka baklänges tillhör inte min top 10 lista heller men efter ca 30 minuter stannar bilen på en väg i skogen.
Bilen låses.
Bilen låses upp.
Dörren öppnas, mycket hemligt och utan att jag ser VAD eller VEM som öppnat.
Som ett djur som blivit utsläppt ur sin bur så smyger jag lite försiktigt ur och tittar mig omkring.
Då hoppar STINA & MAJA fram framför bilen och asgarvar!
Det blir ett puss och kramkalas innan vi drar ner på en brygga och myser med en picnic.
Äter gott och tar igen den tid som gått sen vi sågs senast.
Efter att maten va slut så ska vi åka och ta en fika någonstans. Hoppar in i baklängesbilen och färden går runt runt. Till slut, efter många stopp drar vi en kaffe på ett jugoslaviskt hak i skinnskatteberg.
Måhända att kaffe sjönk ett snäpp på gottattdrickalistan jag har.
I efterhand har jag förstått att det här bara är ett tidsfördriv för tjejerna innan vi ska vidare.
Men jag va inställd på att våran underbara dag va på väg att ta slut.
Färden går och jag har fått byta stol med Maja som nu får åka skuffen.
Stina kör runt på vägarna och åker till slut in på kolarbyn!!
Tårarna kommer när jag får veta att dom har bokat stuga åt oss över natten och att vi ska sova på fårskinnsfällar och elda brasa i vår hydda!
Vi har det så underbart mysigt och jag njöt verkligen av en underbar dag och natt!
Allt va precis som jag hade kunnat önska!
Trodde inte det skulle bli någon möhippa, men har inte tänkt så mycket på det.
Jag är SÅ GLAD över att ha såna underbara vänner som känner mig så bra och som prickade in allt kanon!
Puss på er tjejer!
Hämnden är ljuv när ni gifter er...bara så ni vet!
Kika in på KOLARBYN.SE om ni vill ha en lugn, tyst, avslappnad helg utan el, toa och rinnande vatten.
den lilla djävulen
Hade jag påbörjat dagens ridtur med att ha ridit själv, skulle jag aldrig kasta upp barnet på den lille ponnyn.
Men ovetande om vad för krafter som dolde sig i den lilla russkroppen så kastade jag upp barnet, som så många gånger förr.
From som ett lamm går han med på att bli vänd höger och vänster, travar så fint när jag springer brevid.
Det värsta han gjorde va att dra ner huvudet för att knipa en mun gräs.
Klappar om honom mycket och tycker han är en sån fin liten ponny som är så snällt mot mitt barn.
Ända tills.....
Jessica hade bett mig galoppera Olle lite eftersom han behövde röra på sig och hans lillmatte va sjuk.
Inga problem, har ridit på honom förut och han va behändig.
Dessutom har man ju suttit på både större och mindre oinridna hästar en den där på 50cm i toppluva.
Vi börjar på volten i trav, det går bra.
I hörnet, precis där utgången från volten är och vägen upp mot stallet är ska vi fatta galopp.
Tanken på att han ska kasta sig ur paddocken (för att jag sket i att stänga) slår mig samtidigt som jag känner hur den lille hästen försvinner under mig.
Innan jag vet ordet av har han tagit sin yttepytte lilla tjurnacke och är i full kareta på väg upp mot stallbacken.
Sliter som ett djur och VÄGRAR låta honom komma ända fram till stallet innan vi ska stanna.
Min envishet och min 2 cm korta högertygel gör till slut att vi stannar och återvänder till volten.
Nu med en liiite mer aning svart blick.
Hästjävel!! (förlåt Thea).
Ner mot volten igen.
Det blir galopp i höger och vänster varv innan jag anser att ridturen är avklarad och jag vänder upp mot stallet igen.
Envisa små ridskoleponnysar som han gjorde nog att man en gång i tiden lärde sig rida.
Men nu är jag större och envisare än den lille, och jag vann dagens kamp.
Madde - Olle
1-0
Junie verkade inte direkt besvärad av att bevittna situationen och kommer säkert hoppa upp och skumpa runt som förut, nästa gång vi åker ut.
Jag däremot, kommer alltid ha ett extra öga på den lille djävulen....
Men ovetande om vad för krafter som dolde sig i den lilla russkroppen så kastade jag upp barnet, som så många gånger förr.
From som ett lamm går han med på att bli vänd höger och vänster, travar så fint när jag springer brevid.
Det värsta han gjorde va att dra ner huvudet för att knipa en mun gräs.
Klappar om honom mycket och tycker han är en sån fin liten ponny som är så snällt mot mitt barn.
Ända tills.....
Jessica hade bett mig galoppera Olle lite eftersom han behövde röra på sig och hans lillmatte va sjuk.
Inga problem, har ridit på honom förut och han va behändig.
Dessutom har man ju suttit på både större och mindre oinridna hästar en den där på 50cm i toppluva.
Vi börjar på volten i trav, det går bra.
I hörnet, precis där utgången från volten är och vägen upp mot stallet är ska vi fatta galopp.
Tanken på att han ska kasta sig ur paddocken (för att jag sket i att stänga) slår mig samtidigt som jag känner hur den lille hästen försvinner under mig.
Innan jag vet ordet av har han tagit sin yttepytte lilla tjurnacke och är i full kareta på väg upp mot stallbacken.
Sliter som ett djur och VÄGRAR låta honom komma ända fram till stallet innan vi ska stanna.
Min envishet och min 2 cm korta högertygel gör till slut att vi stannar och återvänder till volten.
Nu med en liiite mer aning svart blick.
Hästjävel!! (förlåt Thea).
Ner mot volten igen.
Det blir galopp i höger och vänster varv innan jag anser att ridturen är avklarad och jag vänder upp mot stallet igen.
Envisa små ridskoleponnysar som han gjorde nog att man en gång i tiden lärde sig rida.
Men nu är jag större och envisare än den lille, och jag vann dagens kamp.
Madde - Olle
1-0
Junie verkade inte direkt besvärad av att bevittna situationen och kommer säkert hoppa upp och skumpa runt som förut, nästa gång vi åker ut.
Jag däremot, kommer alltid ha ett extra öga på den lille djävulen....
En skopa harmoni
När klockan ringer odrägligt tidigt på en ledig dag så känns det ofta förjävligt.
Men dagan idag va det så mkt trevliga saker på schemat så det kändes OK.
09.00 va det till att infinna sig på jobbe för 30 minuters fri massage (inte på valfritt ställe utan fritt - gratis)
Stel som en j*vla pinne och massören kunde knappt ta på min nacke utan att det kändes som tusen nålar.
Efter lite kläm och knåd på nacken och huvudet så såg jag ut som ett nyfött penntroll 30 minuter senare.
Mötte upp Sofi och Emelie och drar ut mot stallet där matilda väntar.
Gruppritt va planerat och gruppritt it was!
Jag på kallblodet Ragge
Sofi på Vackra Anna
Emelie på Ior
Matilda på Galliano.
En trevlig skara kan tyckas.
Ragge tyckte dock inte att varken Ior eller Galliano skulle vara med och vände upp arslet både en och två gånger och la sen i backen-
Halvt oinriden som han är så är det bara åka med och skrika SE UPP!!!
Gick fint ändå med lite bocksprång och galopp på stubben för allihopa.
Efter att vi duschat av djuren så drog vi med hundarna upp i skogen med Anki och Ludde för en skogspromenad.
Sofi är spindelrädd och letade efter stigen, vi andra sökte kantareller.
Hittade 3.
For sedan hemåt och åt soppa.
Nu ska jag tvaga mig i hopp om att få bort hästlukten innan underbara barnet ska hämtas efter 1 veckas saknad.
Tror jag har en granne som bakar paj.
Måste nog göra det jag med...
Men dagan idag va det så mkt trevliga saker på schemat så det kändes OK.
09.00 va det till att infinna sig på jobbe för 30 minuters fri massage (inte på valfritt ställe utan fritt - gratis)
Stel som en j*vla pinne och massören kunde knappt ta på min nacke utan att det kändes som tusen nålar.
Efter lite kläm och knåd på nacken och huvudet så såg jag ut som ett nyfött penntroll 30 minuter senare.
Mötte upp Sofi och Emelie och drar ut mot stallet där matilda väntar.
Gruppritt va planerat och gruppritt it was!
Jag på kallblodet Ragge
Sofi på Vackra Anna
Emelie på Ior
Matilda på Galliano.
En trevlig skara kan tyckas.
Ragge tyckte dock inte att varken Ior eller Galliano skulle vara med och vände upp arslet både en och två gånger och la sen i backen-
Halvt oinriden som han är så är det bara åka med och skrika SE UPP!!!
Gick fint ändå med lite bocksprång och galopp på stubben för allihopa.
Efter att vi duschat av djuren så drog vi med hundarna upp i skogen med Anki och Ludde för en skogspromenad.
Sofi är spindelrädd och letade efter stigen, vi andra sökte kantareller.
Hittade 3.
For sedan hemåt och åt soppa.
Nu ska jag tvaga mig i hopp om att få bort hästlukten innan underbara barnet ska hämtas efter 1 veckas saknad.
Tror jag har en granne som bakar paj.
Måste nog göra det jag med...
