Klipp klapp
Jag vill klippa mig.
Jag vill ha råd att klippa mig.
Igentligen är jag sugen på en Carina Berg frilla (innan hon fick fnatt och rakade av det).
Men då måste man ha råd att hålla en frisyr.
Bättre igentligen att köra en frisyr som bara blir menlös istället för ful när den sparas ut.
Som nu.
Menlös, hängande, platt, frissig.
Jag vill klippa mig.
Nu.
Jag vill ha råd att klippa mig.
Igentligen är jag sugen på en Carina Berg frilla (innan hon fick fnatt och rakade av det).
Men då måste man ha råd att hålla en frisyr.
Bättre igentligen att köra en frisyr som bara blir menlös istället för ful när den sparas ut.
Som nu.
Menlös, hängande, platt, frissig.
Jag vill klippa mig.
Nu.
Älskade lilla spanka superhjälte
I fredags satt jag på jobbet när det vibrerade hysteriskt i min byxficka.
Jag kunde inte svara men när jobbet va klart ringde jag upp.
Det va Lennart som hade ringt,
Lennart som tog över min spanska hund Gaston för nästan 2 års sedan.
I början yrade han och jag trodde nästan att han va onykter. men sen kom det fram.
Gaston fanns inte mer.
Jag hade prtat med Lennart tidigare i veckan och han undrade lite varför inte Gaston hade några käktänder. Sen berättade han att han hade blivit så smal och fin, nu när han åt sitt dietfoder. Men att dom hade det så bra, gick sina promenader och så.
Men natten till i torsdags hade han bara legat, så då åkte han in med honom till strömsholm. Väl där kunde dom bara konstatera diabetesen och sen va det inte mycket dom kunde göra.
Min kaxiga, underbara Gaston är nu i hundhimlen med Ida och springer runt.
Jag tänker mest på stackars Lennart som nu sitter ensam ute på landet med ett koppel i handen och gråter över en saknad vän.
Här är bilderna jag tog på dom i somras...
Röda räven i gräset
Selma med sin pappa
Junie och Gaston
Kärlek
Den här bilden ville Lennart att jag tog, framför huset på han och hans fina Gaston som han va så stolt över.
Jag kunde inte svara men när jobbet va klart ringde jag upp.
Det va Lennart som hade ringt,
Lennart som tog över min spanska hund Gaston för nästan 2 års sedan.
I början yrade han och jag trodde nästan att han va onykter. men sen kom det fram.
Gaston fanns inte mer.
Jag hade prtat med Lennart tidigare i veckan och han undrade lite varför inte Gaston hade några käktänder. Sen berättade han att han hade blivit så smal och fin, nu när han åt sitt dietfoder. Men att dom hade det så bra, gick sina promenader och så.
Men natten till i torsdags hade han bara legat, så då åkte han in med honom till strömsholm. Väl där kunde dom bara konstatera diabetesen och sen va det inte mycket dom kunde göra.
Min kaxiga, underbara Gaston är nu i hundhimlen med Ida och springer runt.
Jag tänker mest på stackars Lennart som nu sitter ensam ute på landet med ett koppel i handen och gråter över en saknad vän.
Här är bilderna jag tog på dom i somras...
Röda räven i gräset
Selma med sin pappa
Junie och Gaston
Kärlek
Den här bilden ville Lennart att jag tog, framför huset på han och hans fina Gaston som han va så stolt över.
Vuxenliv och föräldramöten
Veckans bästa för Junie är helt klart det slaktade spargrisen, ett par nya hörlurar och nyinköpta petshop (som tydligen är det ballaste en 4 åring kan äga just nu). Små plastdjur som kostar en förmögenhet och som såg till att spargrisen såg ut som en somaliagris. Men det va det värt för att kunna leka med lite nya prylar.
Hörlurarna kopplades ihop med min gamla mp3 och laddades med lite skön pippirock.
Dom va dock aningen för stora så Peter klippte sönder ett par gamla strumpbyxor, vevade dom ett par varv runt lurarna och nu passar dom såå mycket bättre. Nu slipper vi få skit i bilen för att vi "aaaaldrig pratar med henneee".
Nu åker lurarna med så kan även vi vuxna få prata utan tjurigheter.
Idag fyller Maja år och det gav mig en liten tankeställare.
Nu menar jag inte att hon är gammal eller så För hon är helt klart en av mina snyggaste vänner, snygg och fräsch som en nykläckt nyponros.
Men det är mest min egen åldersnojja som kommer krypandes. Snart är det min tur att fylla 30.
Nu är man liksom där i livet där man ändå är vuxen. Man dricker kaffe till frukost annars är dagen förstörd, betalar räkningar, betalar med rabattkuponger, besiktar bilen och torkar barnet efter toalettbesöken, går på föräldramöten, pensionsparar och är mamma.
Man är det där personen som ens lilla unge litar på till 100 %. Som ska skydda och vara den där klippan som hon kan luta sig mot.
Även om man själv inte är så säker så sin sak så måste man alltid finnas där och låtsas att man är säker.
Precis så som säkert min mamma va. Man ska vara en förebild och inte förespråka rökning, sprit i för tidig ålder och allt sånt.
Fast det känns som om man just har lämnat den tiden själv.
Känns som om det va igår man hängde på Borgen i Blackeberg med polarna och fick sin första fylla och vart av ,med oskulden på Ica knutby mer eller mindre hatade dom vuxna som drev runt och förstörde kvällen.
Man ville ju inget hellre bli sådär odrägligt dyngrak, ragla efter den där skitsnygga killen, få hångla lite i nån buske för att sen kräkas ner sig och gråta över att han inte ville ha en.
fast ibland räckte det att lukta på korken så fick grupptrycket en att bli skitfull på 5 minuter och man kunde härja bäst man ville, man va ju ändå såååå jäääkla full och hämningarna va väck.
Man tyckte och trodde att livet va säkert just då, inget kunde ju hända mig.
Att mamma satt hemma och va orolig va inget man hade någon större förståelse för, man va ju med polarna.
Men snart är det en annans tur att sitta hemma och undra vart ens dotter har tagit vägen, varför hon inte ringer hem och talar om vart hon sover eller så. Det ända man kan hoppas på är att vi får samma kontakt som jag och mamma hade. För hur det än va så hade man en massa respekt för henne, ringde alltid hem och sa när man kommit till polaren på natten. Man visste att hon inte va mer än ett samtal bort om man va i knipa.
Tror jag tappade tråden lite här, men det va nåt med åldernojja. Att man snart är den man aldrig skulle bli.
Knepet är väl att minnas sin egen barndom och ha förståelse för deras åsikter och pinsamheter.
Aldrig glömma dom där hormonvågorna som sköljde över en med jämna mellanrum. Som satte hela jorden i gugning och livet va faktiskt inte värt att leva om inte han ville ha en.
Nu är man lite lite snäppet klokare, livet har fått andra bekymmer och glädjestunder.
och plötsligt är man vuxen, vare sig man vill eller inte.
Hur som helst.
Nu vill jag bara gratta världens bästa, underbaraste, klokaste, skönaste, tryggaste, gladaste, vackraste människa en underbar födelsedag.
Maja, ha det bäst idag.
Nu är du 30, kul va!
Hörlurarna kopplades ihop med min gamla mp3 och laddades med lite skön pippirock.
Dom va dock aningen för stora så Peter klippte sönder ett par gamla strumpbyxor, vevade dom ett par varv runt lurarna och nu passar dom såå mycket bättre. Nu slipper vi få skit i bilen för att vi "aaaaldrig pratar med henneee".
Nu åker lurarna med så kan även vi vuxna få prata utan tjurigheter.
Idag fyller Maja år och det gav mig en liten tankeställare.
Nu menar jag inte att hon är gammal eller så För hon är helt klart en av mina snyggaste vänner, snygg och fräsch som en nykläckt nyponros.
Men det är mest min egen åldersnojja som kommer krypandes. Snart är det min tur att fylla 30.
Nu är man liksom där i livet där man ändå är vuxen. Man dricker kaffe till frukost annars är dagen förstörd, betalar räkningar, betalar med rabattkuponger, besiktar bilen och torkar barnet efter toalettbesöken, går på föräldramöten, pensionsparar och är mamma.
Man är det där personen som ens lilla unge litar på till 100 %. Som ska skydda och vara den där klippan som hon kan luta sig mot.
Även om man själv inte är så säker så sin sak så måste man alltid finnas där och låtsas att man är säker.
Precis så som säkert min mamma va. Man ska vara en förebild och inte förespråka rökning, sprit i för tidig ålder och allt sånt.
Fast det känns som om man just har lämnat den tiden själv.
Känns som om det va igår man hängde på Borgen i Blackeberg med polarna och fick sin första fylla och vart av ,med oskulden på Ica knutby mer eller mindre hatade dom vuxna som drev runt och förstörde kvällen.
Man ville ju inget hellre bli sådär odrägligt dyngrak, ragla efter den där skitsnygga killen, få hångla lite i nån buske för att sen kräkas ner sig och gråta över att han inte ville ha en.
fast ibland räckte det att lukta på korken så fick grupptrycket en att bli skitfull på 5 minuter och man kunde härja bäst man ville, man va ju ändå såååå jäääkla full och hämningarna va väck.
Man tyckte och trodde att livet va säkert just då, inget kunde ju hända mig.
Att mamma satt hemma och va orolig va inget man hade någon större förståelse för, man va ju med polarna.
Men snart är det en annans tur att sitta hemma och undra vart ens dotter har tagit vägen, varför hon inte ringer hem och talar om vart hon sover eller så. Det ända man kan hoppas på är att vi får samma kontakt som jag och mamma hade. För hur det än va så hade man en massa respekt för henne, ringde alltid hem och sa när man kommit till polaren på natten. Man visste att hon inte va mer än ett samtal bort om man va i knipa.
Tror jag tappade tråden lite här, men det va nåt med åldernojja. Att man snart är den man aldrig skulle bli.
Knepet är väl att minnas sin egen barndom och ha förståelse för deras åsikter och pinsamheter.
Aldrig glömma dom där hormonvågorna som sköljde över en med jämna mellanrum. Som satte hela jorden i gugning och livet va faktiskt inte värt att leva om inte han ville ha en.
Nu är man lite lite snäppet klokare, livet har fått andra bekymmer och glädjestunder.
och plötsligt är man vuxen, vare sig man vill eller inte.
Hur som helst.
Nu vill jag bara gratta världens bästa, underbaraste, klokaste, skönaste, tryggaste, gladaste, vackraste människa en underbar födelsedag.
Maja, ha det bäst idag.
Nu är du 30, kul va!
7 dagar senare
Då har hela jobbveckan passerat i en jäkla hastighet då.
Helgen sprang förbi och jag upplevde en söndag på jobbet som INTE va en bakisdag!!
Hör å häpna!!
Mannen, det må vara ett evigt tjatande om honom. MEN gott folk....när man vaknar upp morgon efter morgon och får titta in i hans uhderbara ögon och känner att kärleken vart ännu en grad starkare än igår.
Om jag känner det varenda dag, så kan det inte bero på annat än rikig jäkla love!
Alla halvdanna försök med snubbarna innan va ju ett rent skämt i jämförelse med det här.
NU vet jag har man blir behandlad av någon som hyser samma känslor tillbaka.
Vårt firande av 2 månadersdagen (som lika gärna skulle kunna vara 2 årsdagen) va makalöst.
Han mötte mig utanför ytterdörren och tog våra hundar på promenad. Jag gick in och öppnade, där slog 100 värmeljus emot mig i form av ett hjärta. I hjärtat låg en ros med en lapp...resten vet vissa, ni andra får förbli nyfikna.
Det må hända att det ligger lite butter bakom det hela, men det är ingen annan som gjort en sån grej för mig förut.
Han är 110 % kärlek för mig.
På lördagen bjöd han på en 3 rätters underbar middag med rött vin till.
Yepp tjejer, jag drog visst högsta vinsten, sorry!
Förra veckan kom äntligen träningen igång igen.
Först vart det spåret en sväng (5km) och sen gymet. Dessutom drog jag och Peter till spåret i söndagskväll igen och sprang. Eventuellt är han snäppet snabbare än jag, men det kunde jag ju inte visa så jag älgade efter som en asmatisk rökare medans han knappt flåsade. Men å andra sidan tränar killen 8-9 pass i veckan så det är inte riktigt rättvist. Men nu ska jag bli slank å fin jag med.
Ikväll är det spåret igen, ska börja samla mina krafter redan nu så kanske jag hänger på sen....
Men först utav allt denna lediga dag, så ska jag bege mig ut till mina underbara lilla pålle Anna.
Sen blir det trimma hund ute hos Pia i Sevalla, kanske borde man städa lite också...får se vad dagen erbjuder.
So long....
Helgen sprang förbi och jag upplevde en söndag på jobbet som INTE va en bakisdag!!
Hör å häpna!!
Mannen, det må vara ett evigt tjatande om honom. MEN gott folk....när man vaknar upp morgon efter morgon och får titta in i hans uhderbara ögon och känner att kärleken vart ännu en grad starkare än igår.
Om jag känner det varenda dag, så kan det inte bero på annat än rikig jäkla love!
Alla halvdanna försök med snubbarna innan va ju ett rent skämt i jämförelse med det här.
NU vet jag har man blir behandlad av någon som hyser samma känslor tillbaka.
Vårt firande av 2 månadersdagen (som lika gärna skulle kunna vara 2 årsdagen) va makalöst.
Han mötte mig utanför ytterdörren och tog våra hundar på promenad. Jag gick in och öppnade, där slog 100 värmeljus emot mig i form av ett hjärta. I hjärtat låg en ros med en lapp...resten vet vissa, ni andra får förbli nyfikna.
Det må hända att det ligger lite butter bakom det hela, men det är ingen annan som gjort en sån grej för mig förut.
Han är 110 % kärlek för mig.
På lördagen bjöd han på en 3 rätters underbar middag med rött vin till.
Yepp tjejer, jag drog visst högsta vinsten, sorry!
Förra veckan kom äntligen träningen igång igen.
Först vart det spåret en sväng (5km) och sen gymet. Dessutom drog jag och Peter till spåret i söndagskväll igen och sprang. Eventuellt är han snäppet snabbare än jag, men det kunde jag ju inte visa så jag älgade efter som en asmatisk rökare medans han knappt flåsade. Men å andra sidan tränar killen 8-9 pass i veckan så det är inte riktigt rättvist. Men nu ska jag bli slank å fin jag med.
Ikväll är det spåret igen, ska börja samla mina krafter redan nu så kanske jag hänger på sen....
Men först utav allt denna lediga dag, så ska jag bege mig ut till mina underbara lilla pålle Anna.
Sen blir det trimma hund ute hos Pia i Sevalla, kanske borde man städa lite också...får se vad dagen erbjuder.
So long....
here comes the energy!
Äntligen äntligen äntligen!!
Energin jag så länge eftersök är åter!
Har känt mig så trött i kroppen en längre tid, träningen har gått käpprätt åt helvete. , energin har bara inte funnits där.
Men nu har jag börjat knapra järntabletter och tagit c vitamin, och jag tror det har hjälpt! Hallelulia!
Har en känsla av att kroppen "pustade ut" lite när jag träffade Peter.
Att den har hållt sig lite maniskt på topp när jag har rusat fram i jakten på the big L.
Nu är han fångad och då gick luften liksom ur mig.
Återhämtningen är på gång och med all den kärlek jag får av honom så ligger jag på toppen snart igen.
Trodde aldrig jag skulle få uppleva 100 % love.
Jag som är den som tröttnar eller hittar tusen fel, jag har äntligen hittat min andra hälft.
Nu är jag så upp över öronen kär i karln så jag måste nypa mig i armen.
Hm, hur som helst.
Träningen ja.
När man träffar någon så måste det vara några konstiga hormoner i kroppen som säger åt en att...ta en chokladbit du, eller nej, ta två!
Och sådär håller det på. Är man kär så verkar kroppen vilja lägga på några extra kiklon så man blir oattraktiv. Hur faan går det ihop??
Där ligger man och åmar sig i bingen och vill inget hellre än att va lite smäcker, men så fort man vänder sig om så är det som att välta kor som ligger och sover.
Ska därför trotsa min förkylning idag och bege mig till gymet.
Jag ogillar kraftigt känslan av att ha en extra bilring.
När tom kunderna på jobbet påpekar det så...
Sista dagen med Fröken Löken idag, sen är det pappavecka och min jobbvecka tar fart.
Hon har blivit så stor, den där lilla trotsiga bruden. Hon har fått börja på dans så nu är det dancemoves all over the place här hemma. Många gånger får man bita sig i läppen för att inte skratta åt henne när hon gravallvarligt drar en avancerad rörelse. Söta underbara lilla tjej.
Förresten så har jag lite funderingar när det gäller barn och ny herre i huset.
Någon som vet vart man ska vända sig med frågor?
Eller som känner sig ha lite koll på hur barn fungerar i vissa situationer
Allt går bra och Junie gillar Peter, men lite frågor finns som det önskas svar på. Hur man ska bete sig i vissa situationer
Nu är det packa väska som gäller, sen ska barnet till dagis och jag till gymet.
Bort med bilringar och fladdriga lår.
Nu är jag på G igen!
Förresten tack kära familj i Sthlm för en trevlig helg!
Saknar er och hopppas ni flyttar hitåt varenda en av er.
Energin jag så länge eftersök är åter!
Har känt mig så trött i kroppen en längre tid, träningen har gått käpprätt åt helvete. , energin har bara inte funnits där.
Men nu har jag börjat knapra järntabletter och tagit c vitamin, och jag tror det har hjälpt! Hallelulia!
Har en känsla av att kroppen "pustade ut" lite när jag träffade Peter.
Att den har hållt sig lite maniskt på topp när jag har rusat fram i jakten på the big L.
Nu är han fångad och då gick luften liksom ur mig.
Återhämtningen är på gång och med all den kärlek jag får av honom så ligger jag på toppen snart igen.
Trodde aldrig jag skulle få uppleva 100 % love.
Jag som är den som tröttnar eller hittar tusen fel, jag har äntligen hittat min andra hälft.
Nu är jag så upp över öronen kär i karln så jag måste nypa mig i armen.
Hm, hur som helst.
Träningen ja.
När man träffar någon så måste det vara några konstiga hormoner i kroppen som säger åt en att...ta en chokladbit du, eller nej, ta två!
Och sådär håller det på. Är man kär så verkar kroppen vilja lägga på några extra kiklon så man blir oattraktiv. Hur faan går det ihop??
Där ligger man och åmar sig i bingen och vill inget hellre än att va lite smäcker, men så fort man vänder sig om så är det som att välta kor som ligger och sover.
Ska därför trotsa min förkylning idag och bege mig till gymet.
Jag ogillar kraftigt känslan av att ha en extra bilring.
När tom kunderna på jobbet påpekar det så...
Sista dagen med Fröken Löken idag, sen är det pappavecka och min jobbvecka tar fart.
Hon har blivit så stor, den där lilla trotsiga bruden. Hon har fått börja på dans så nu är det dancemoves all over the place här hemma. Många gånger får man bita sig i läppen för att inte skratta åt henne när hon gravallvarligt drar en avancerad rörelse. Söta underbara lilla tjej.
Förresten så har jag lite funderingar när det gäller barn och ny herre i huset.
Någon som vet vart man ska vända sig med frågor?
Eller som känner sig ha lite koll på hur barn fungerar i vissa situationer
Allt går bra och Junie gillar Peter, men lite frågor finns som det önskas svar på. Hur man ska bete sig i vissa situationer
Nu är det packa väska som gäller, sen ska barnet till dagis och jag till gymet.
Bort med bilringar och fladdriga lår.
Nu är jag på G igen!
Förresten tack kära familj i Sthlm för en trevlig helg!
Saknar er och hopppas ni flyttar hitåt varenda en av er.
Bilder från festen!
Har lovat jessica att lägga upp bilderna från festen som va här förrra helgen. Lika bra att ta tag i det.
Hade grymt kul och det vart lite trång i mellan åt. 27 personer i min tvåa är kanske lite mner än vad som borde va, men det va det värt.
Svällt golv i köket, en svart fläck på köksbordet och lite andra småblessyrer va det som hände, annars va det rätt ok.
Tack alla som kom och partade loss!
Hade grymt kul och det vart lite trång i mellan åt. 27 personer i min tvåa är kanske lite mner än vad som borde va, men det va det värt.
Svällt golv i köket, en svart fläck på köksbordet och lite andra småblessyrer va det som hände, annars va det rätt ok.
Tack alla som kom och partade loss!
Update
Ibland önskar jag att jag hade mer tid att skriva än vad jag har nu.
Mest för att gå tillbaka och kolla hur livet lekte, vad man gjorde och hur man mådde.
Men som det är nu så mår jag förträffligt.
På något sätt så känns det som den sista pusselbiten har fallit på plats.
Vet inte vad jag har gjort för att förtjäna den där fantastiska människan i mitt liv, Men han är allt jag önskat. Det är ett som är säkert.
Sen finns det ju andra saker som går åt pipsvängen, som att bilen måste lagas...vilket går på minst 1500.
Ny drivaxelknut, sen bör rosten lagas också.
va tvungen att ringa ut fastighetsjoyren i veckan då vi borrade på nån kabeljävlel som satt mitt i vägen.
*POFF* så va hela lägenheten kolsvart kl 20.
Vet inte vad den härliga räkningen har tänkt att gå på, men förmodligen slutar allt på mer än vad jag äger...
Man kommer fan aldrig i kapp.
men övre lag så tänker jag vara glad ändå.
Igår va det våran öppna sittining i vanlig ordning på fredagar.
Det va jag, Junie, Peter, Maja, Laura, Danne och Jessica som kom utan Saga.
Kocken Peter lagade rotftukter i ugn, stekt kött och den där underbara röran med coctailtomater, fetaost och tabasco som man har i ugnen till den blir som en härlig gegga.
Till efterrätt blev det hemmagjord chokladsås, både vit och brun med rostade nötter till.
Tror nog vi alla åt 4 portioner mer än vi borde, men det va så gott!
Alltid lika trevligt när jag får fylla huset med folk.
Nu ska jag ta hand om dotter som ska tvätta håret innan det bllir avfärd till kusinerna och mormor i Sthlm!
Puss
Mest för att gå tillbaka och kolla hur livet lekte, vad man gjorde och hur man mådde.
Men som det är nu så mår jag förträffligt.
På något sätt så känns det som den sista pusselbiten har fallit på plats.
Vet inte vad jag har gjort för att förtjäna den där fantastiska människan i mitt liv, Men han är allt jag önskat. Det är ett som är säkert.
Sen finns det ju andra saker som går åt pipsvängen, som att bilen måste lagas...vilket går på minst 1500.
Ny drivaxelknut, sen bör rosten lagas också.
va tvungen att ringa ut fastighetsjoyren i veckan då vi borrade på nån kabeljävlel som satt mitt i vägen.
*POFF* så va hela lägenheten kolsvart kl 20.
Vet inte vad den härliga räkningen har tänkt att gå på, men förmodligen slutar allt på mer än vad jag äger...
Man kommer fan aldrig i kapp.
men övre lag så tänker jag vara glad ändå.
Igår va det våran öppna sittining i vanlig ordning på fredagar.
Det va jag, Junie, Peter, Maja, Laura, Danne och Jessica som kom utan Saga.
Kocken Peter lagade rotftukter i ugn, stekt kött och den där underbara röran med coctailtomater, fetaost och tabasco som man har i ugnen till den blir som en härlig gegga.
Till efterrätt blev det hemmagjord chokladsås, både vit och brun med rostade nötter till.
Tror nog vi alla åt 4 portioner mer än vi borde, men det va så gott!
Alltid lika trevligt när jag får fylla huset med folk.
Nu ska jag ta hand om dotter som ska tvätta håret innan det bllir avfärd till kusinerna och mormor i Sthlm!
Puss
Lucky!!
Hälsade på min gamle Lucky som gått i sommarhagen i flera månader nu...
Tror faktiskt han va lite glad att få se mig (eller vem som helst som ville gosa).
Fick massa mys med min trähäst som jag faktiskt saknar lite....
.
Don´t goooooo!
