Sorry grabbar men hon är så gott som gift...
Förlåt min älskade syster, men mappen på dina mindre lyckade bilder vart så full så jag va tvungen att lägga ut några.
Just because i love you so much!
Inga näshår i syne!
När tom barnen blundar...
Ett glas för mycket kanske...
Högfärdig?
Tittut, ingen bild kan få mig att skratta så, som denna!
Eller det skulle vara den här då....
Jepp, så gott som gift. Jag tror han får betalt....
Synd att mitt barn ska behöva utstå detta....
Le mot kameran, nu är det slut på det roliga!
Bilder från bröllopsfesten
Hittade såklart nån gammal lopphög att fota, djurnörd som jag är...
Lika som bär!?
La Familia, samma förlossningsskada allihopa.
Sen va det dax att åka hem...
Små barn, små bekymmer....?
4 år.
4 år och trotsig.
I morse väckte jag liten som vaknade med ett obligatoriskt smile.
Sen vet jag inte vad som hände.
Det va som att djävulen flög i henne på vägen till frukostbordet..
Att hon håller på att gå i taket när hon ser att messmöret på smörgåsen va bredd på "fel" sida är väl en sak. Men att hon tar den och vänder upp och ner på den så det kommer messmörsklet över hela bordet är smått irriterande.
Vi har då hunnit sitta vid bordet ihop i ca 1½ minut.
Där någonstans försvann min frukostnjutning.
Det va tjafs om mackan, som inte va god när det va åt fel håll, och att det faktiskt inte va så lätt när man hade myggbett och 2 blåsor. En på läppen och en under näsan.
Sen "slog" hon i benet i stolen efter ett av sina rymningsförsök från bordet.
Sen grät hon lite efter pappa, en prick på benet och sånt.
Till slut lyckades jag få henne att äta upp smörgåsen.
Dax att klä på sig och kamma håret.
Rosa mjukisbyxor, en t-shirt, trosor och strumpor.
Fel 1, byxorna va fula.
Fel 2, "discot-shirten "kan man inte ha på dagis.
Fel 3, håret går inte att kamma när jag har för hög musik på. Hon kunde inte konsentrera sig.
Sen ville hon ha jeans på sig för det har "alla andra".
Och sen:
"Mamma nu vill jag se på film"
Ledsen vännen, men det hinner vi inte.
Men du sa att jag kunde leka eller se på fiiiiilm.
Haha, nä! Jag sa att lek en stund nu innan dagis.
Nääää, det sa du inte aaaalls.
Allt detta utspelar sig under den gnälligaste, tjurigaste stämma jag hört.
Med en käke som är utskjuten till max och en styggrynka som inte liknar något annat mellan ögonen.
Kl. 7 på morgonen...
Om det är som man säger, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer så flyr jag.
Nu ska vi åka till dagis, förhoppningsvis.
Tack och hej!
4 år och trotsig.
I morse väckte jag liten som vaknade med ett obligatoriskt smile.
Sen vet jag inte vad som hände.
Det va som att djävulen flög i henne på vägen till frukostbordet..
Att hon håller på att gå i taket när hon ser att messmöret på smörgåsen va bredd på "fel" sida är väl en sak. Men att hon tar den och vänder upp och ner på den så det kommer messmörsklet över hela bordet är smått irriterande.
Vi har då hunnit sitta vid bordet ihop i ca 1½ minut.
Där någonstans försvann min frukostnjutning.
Det va tjafs om mackan, som inte va god när det va åt fel håll, och att det faktiskt inte va så lätt när man hade myggbett och 2 blåsor. En på läppen och en under näsan.
Sen "slog" hon i benet i stolen efter ett av sina rymningsförsök från bordet.
Sen grät hon lite efter pappa, en prick på benet och sånt.
Till slut lyckades jag få henne att äta upp smörgåsen.
Dax att klä på sig och kamma håret.
Rosa mjukisbyxor, en t-shirt, trosor och strumpor.
Fel 1, byxorna va fula.
Fel 2, "discot-shirten "kan man inte ha på dagis.
Fel 3, håret går inte att kamma när jag har för hög musik på. Hon kunde inte konsentrera sig.
Sen ville hon ha jeans på sig för det har "alla andra".
Och sen:
"Mamma nu vill jag se på film"
Ledsen vännen, men det hinner vi inte.
Men du sa att jag kunde leka eller se på fiiiiilm.
Haha, nä! Jag sa att lek en stund nu innan dagis.
Nääää, det sa du inte aaaalls.
Allt detta utspelar sig under den gnälligaste, tjurigaste stämma jag hört.
Med en käke som är utskjuten till max och en styggrynka som inte liknar något annat mellan ögonen.
Kl. 7 på morgonen...
Om det är som man säger, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer så flyr jag.
Nu ska vi åka till dagis, förhoppningsvis.
Tack och hej!
Såhär är det
Jag.
Jag är en rätt vanlig tjej, vad jag tror och tycker i varje fall.
Jag har mina nackdelar, typ som att jag ofta avbryter andra som pratar.
Har lätt för att öppna mig för folk och kanske inte alltid har så mycket intrigritet.
Jag har vänner som jag skulle gå genom eld för.
Vänner som jag kan vara ärlig mot och som uppskattar det.
Jag sköter mitt jobb, tar hand om min kropp och älskar min dotter.
Nä jag flyttade till västerås för 7 år sen så kände jag 2 personer.
Den ena vände mig ryggen och ljög, vilket konstaterade i att det bara va 1 person kvar att känna.
Han som va kvar förlovade jag mig med, och vi fick ett barn ihop.
5 år va vi ihop.
Under den tiden fann jag folk som jag trodde va mina vänner, men fick veta att det är viktigare att ta hand om en pojkvän än en kompis.
Vart sviken av mer än en "vän". Visst har det svidigt ibland, men aldrig att jag sörjer dom vännerna. Är det inte mer värt att ha mig som vän, så är det inget att sörja.
När jag flyttade till västerås va jag en liten blödig jävel som grät titt som tätt och som hade svårt att ta motgångar.
Nu är man visserligen äldre, men har fått mer skinn på snoken.
Jag avslutade ett förhållande som jag trodde skulle vara hela livet, enbart för att jag inte visste så mkt annat.
Någon kom in i mitt liv och vände upp och ner på det.
Jag fick veta att jag klarade av mer än jag trodde, och någon trodde på mig.
Jag insåg att det finns saker där ute som jag måste utforska, vilket jag gjorde.
På gott och ont.
Nu har jag har lagt allt det där bakom mig nu och tänker inte så mycket på det.
Men jag har det alltid i bakhuvet, fast med tanke på att jag inte kan stå för vem jag va när allt hände så är det lite klurigt.
Hur som...under den tiden jag har bott här, har jag träffat så mycket folk som jag gillar.
Folk i alla åldrar.
Att komma till en ny stad utan att känna någon till att ha en umgängeskrets tar några år om man inte är supersocial.
Under mina senaste 2 år här så har min krets på härliga människor att hänga med ökat.
Jag gillar det.
Nu är man plötsligt på "bondfester" ute på landet och åker traktor, spelar fotboll, grillar, är på födelsedagsfester och får träffa nya människor hela tiden.
Jag är nog sån som gillar det.
Ibland är man lite tyst och blyg, ibland håller man låda. Beroende på alkoholintag och annat.
Jag har ofta kaffebesök och rensar gärna kylen på oväntade middagsgäster.
Idag va det galej hos Tilda på jobbet som fyllde år.
Supernice med hamburgergrill och folk som drack.
Åkte dit med lite folk från jobbet och kände bara att det va så härligt att va där med folk man kände.
Lite samhörighet.
Sånt som man saknat under de åren man bott här.
Jag va nykter och hade med Junie.
Henne såg jag inte röken av, hon drog runt som en galning och fångade folk höger om vänster.
Social.
Jag hoppas hon fortsätter vara det. Hon är den goaste ungen och ingen kunde vara malligare än jag, som får vara hennes morsa, mamma, mor.
Nu när jag kom hem så öppnade jag faktiskt den där vinaren som jag köpte idag. bara för att få lyxa till det en fredagskväll och fira lite för mig själv att mitt liv faktiskt är rätt nice.
Jag vet att det finns folk som gärna skulle sig mig hänga upp och ner i en tall tills jag dog, men sen finns det som dom gillar mig också.
Det är för dom jag tar en skål, för att dom förgyller mitt liv och ser till att jag har det bra. Dom som skickar små meddelanden och säger att dom saknar mig och att dom älskar mig.
Det är för dom, mina bästa vänner och min kompiskrets som jag höjer mitt röda vinglas och tar kvällens första klunk.
Tack för att ni gör mitt liv till vad det är.
Jag är en rätt vanlig tjej, vad jag tror och tycker i varje fall.
Jag har mina nackdelar, typ som att jag ofta avbryter andra som pratar.
Har lätt för att öppna mig för folk och kanske inte alltid har så mycket intrigritet.
Jag har vänner som jag skulle gå genom eld för.
Vänner som jag kan vara ärlig mot och som uppskattar det.
Jag sköter mitt jobb, tar hand om min kropp och älskar min dotter.
Nä jag flyttade till västerås för 7 år sen så kände jag 2 personer.
Den ena vände mig ryggen och ljög, vilket konstaterade i att det bara va 1 person kvar att känna.
Han som va kvar förlovade jag mig med, och vi fick ett barn ihop.
5 år va vi ihop.
Under den tiden fann jag folk som jag trodde va mina vänner, men fick veta att det är viktigare att ta hand om en pojkvän än en kompis.
Vart sviken av mer än en "vän". Visst har det svidigt ibland, men aldrig att jag sörjer dom vännerna. Är det inte mer värt att ha mig som vän, så är det inget att sörja.
När jag flyttade till västerås va jag en liten blödig jävel som grät titt som tätt och som hade svårt att ta motgångar.
Nu är man visserligen äldre, men har fått mer skinn på snoken.
Jag avslutade ett förhållande som jag trodde skulle vara hela livet, enbart för att jag inte visste så mkt annat.
Någon kom in i mitt liv och vände upp och ner på det.
Jag fick veta att jag klarade av mer än jag trodde, och någon trodde på mig.
Jag insåg att det finns saker där ute som jag måste utforska, vilket jag gjorde.
På gott och ont.
Nu har jag har lagt allt det där bakom mig nu och tänker inte så mycket på det.
Men jag har det alltid i bakhuvet, fast med tanke på att jag inte kan stå för vem jag va när allt hände så är det lite klurigt.
Hur som...under den tiden jag har bott här, har jag träffat så mycket folk som jag gillar.
Folk i alla åldrar.
Att komma till en ny stad utan att känna någon till att ha en umgängeskrets tar några år om man inte är supersocial.
Under mina senaste 2 år här så har min krets på härliga människor att hänga med ökat.
Jag gillar det.
Nu är man plötsligt på "bondfester" ute på landet och åker traktor, spelar fotboll, grillar, är på födelsedagsfester och får träffa nya människor hela tiden.
Jag är nog sån som gillar det.
Ibland är man lite tyst och blyg, ibland håller man låda. Beroende på alkoholintag och annat.
Jag har ofta kaffebesök och rensar gärna kylen på oväntade middagsgäster.
Idag va det galej hos Tilda på jobbet som fyllde år.
Supernice med hamburgergrill och folk som drack.
Åkte dit med lite folk från jobbet och kände bara att det va så härligt att va där med folk man kände.
Lite samhörighet.
Sånt som man saknat under de åren man bott här.
Jag va nykter och hade med Junie.
Henne såg jag inte röken av, hon drog runt som en galning och fångade folk höger om vänster.
Social.
Jag hoppas hon fortsätter vara det. Hon är den goaste ungen och ingen kunde vara malligare än jag, som får vara hennes morsa, mamma, mor.
Nu när jag kom hem så öppnade jag faktiskt den där vinaren som jag köpte idag. bara för att få lyxa till det en fredagskväll och fira lite för mig själv att mitt liv faktiskt är rätt nice.
Jag vet att det finns folk som gärna skulle sig mig hänga upp och ner i en tall tills jag dog, men sen finns det som dom gillar mig också.
Det är för dom jag tar en skål, för att dom förgyller mitt liv och ser till att jag har det bra. Dom som skickar små meddelanden och säger att dom saknar mig och att dom älskar mig.
Det är för dom, mina bästa vänner och min kompiskrets som jag höjer mitt röda vinglas och tar kvällens första klunk.
Tack för att ni gör mitt liv till vad det är.
DEN känslan...
Hatar denna rastlösa känsla, särskilt när jag har J hemma. Då kommer jag inte en meter utanför dörren och vet att det bara är att somna med kliet i kroppen.
Ut, ut, ut! Vill springa & svettas ut allt som snurrar i livet och huvudet.
Inget konstigt utan bara samma gamla groll och funderingar.
Framtidstro, hopp, kärlek, pengar, vänskap och allt annat som en ensamstående singelmorsa kan tänkas fundera på.
Allt lämnar liksom kroppen några timmar framöver när man har fått springa. Lugnet infinner sig och man mår bra.
Mår bra nu med, men känslan finns. Eller så är det bara så att det är för mycket dötid att sitta hemma på kvällarna och då tänker man för mycket.
Jag vill veta vad framtiden har att ge, vad man ska satsa sina kort på.
Vad som är det viktigaste och vad man ska värdera högst.
Glider man med för att allt är behagligt eller för att man är feg?
Ska man ta för sig eller ligga lågt?
Hoppa på eller hoppa av.
Livet rullar på....hur ska jag ta för mig av det som erbjuds medans jag fortfarande kan gå utan rullator?
Måste ta reda på svaren, men hur?
För mycket tankar för lite.....liv?
Ska jag fortsätta dejta, jobba där jag jobbar, träffa mina vänner, köra min gamla bil, springa mitt spår, rida mina hästar!?
Eller ska jag ta en enkelbiljett och leva livet?
Fegheten stoppar mig, eller är det förnuftet?
Ibland önskar jag att jag hade tagit för mig mer innan jag vart mamma, samtidigt som det är det bästa som hänt mig.
Stampar på samma ställe...10 år går fort...har gjort mycket i mitt liv, men ändå så lite.
Vart lite djupare än tänkt, men så blir det när hjärnan kokar över. Eller när känslan av att få springa är för stor och man inte kommer någonstans.
Borde igentligen ta itu med allt som skräpar runt omkring mig men saknar den typen av motivation.
Klockan är kvart i elva å jag borde försöka varva ner istället för att känna mig som om jag vore på språng.
Men kan inte....vill inte, vill ge mig ut...
Hjälp!
Detta händer:
Bröllpsfest hos min nygifta bror och hans underbara fru på lördag.
Problem:
Klädsel som jag känner mig fin och avslappnad i.
Saknas:
Just såna kläder och pengar att köpa nya för.
Önskas:
Låna nån snygg blåsa strl 34/36, gärna med matchande skor.
Mormor
När mamma ringer 23.30 en tisdagkväll vet jag att något hänt.
Mormor är på sjukan igen, min söta söta gumma.
Hoppas hon kryar på sig och är på benen snart.
Den sista människan som förtjänar ligga som en kolli och tyna bort är hon.
.Mormor är på sjukan igen, min söta söta gumma.
Hoppas hon kryar på sig och är på benen snart.
Den sista människan som förtjänar ligga som en kolli och tyna bort är hon.
Ledig dag
Plötsligt har jag börjat sova bort mina dagar. men med tanke på att lampan inte släcks förrens 3 på natten så är det nog grönt ändå.
Jag har dock lite panik att mina dagar springer ifrån mig utan att jag får något onödigt gjort över huvetaget!
Men trot eller ej så fick jag en sak fixad i morse... kan inte påstå att det va min förtjänst men jag fick kika på när det skruvades upp krokar i taket på min ballkong. Å hej vilket nöje!
Det va nära att jag bad om att få lite fler saker uppskruvade när det ändå va på gång. Det gör inte ont att ha en het snubbe med bar härlig överkropp stå och skruva saker hos en. Hot hot hot, hahahaha.
Ska bara fixa en kedja så kan jag börja svinga runt i min gunga.
Sen kan jag hänga där och läsa mina böcker och dricka mitt kaffe.
Tack J!
Svidade om till ridkläder sen och begav mig bort till stallet som jag inte besökt på över en månad.
Visserligen är dom flesta av hästarna på bete, men vissa ridbara finns ju kvar.
Jag och Linda gav oss ut på hennes fina pållar i en som vanligt rätt galen tur.
Testa själv att hoppa terränghinder på en igenvuxen stig med kvistar piskandes i fejan.
Funkar sådär med kontrollen då.
Men kul är det och man är ju glad att hästarna har koll på att man ska lyfta på fötterna.
Måste se till att ta mig ut mer till stallet nu, saknar det!
Dessutom har jag nog mycket tid att lägga där med tanke på att Jessica knäckt till lite delar i kroppen.
Så att motionera Anna och Ragge får jag nog göra så mkt jag vill, och det vill jag!
Saknar "min" lilla ponny...
Drog mig motvilligt hemåt efter stallet, ibland vill man bara hänga där, titta, lukta och leva häst ett tag.
Svidade om till löparpjucken för att bränna lite fläsk i spåret.
Gick rätt bra men första varvet va tungt. Tanken på att en dag firra milen känns långt borta ibland.
Men jag är inge trött när jag väl är i mål och jag flåsar inte mer än en lungsjuk rökare så milen.... ja det borde ju gå
Men nu är det fokus på blodomloppet i augusti först och främst.
Ska slå 25.56 som va vårrusets tid.
Vart näst intill tvingad hem till Sofie efter att jag sprungit, så jag drog dit på en kopp java.
Jepp, jag drog direkt efter spåret så jag både luktade illa och var svettig.
Men det kunde hon ta för en kaffebesökare sa hon.
Visst Sofie, visst!?
Fick klappa på min gamla kisse Lillebror. Den fulaste av alla kattungar jag skådat men som överlevde trots att han hade fler än alla odds i världen emot sig, typ.
Snyggare överbett får man leta efter.
Men han är så sööt ändå.
När kaffedejten va avklarad va det dax att åka hemöver för att få något i buken.
Sånt kan vara rätt svårt när kylen ekar lika tomt som plånboken.
Men det vart lite potäter och korv till slut.
Alla som känner mig vet ju hur min kärlek till potatis är.
Ändå tycker jag bäst om andras än min egen så det är sällan det kokas här.
Sen börjades det...rastlösheten.
Kan inte sitta hemma...vill inte sitta hemma. Det kliar i kroppen om inget händer. Har ingen ro att sitta still.
Ser klädhögen som borde vikas men känner noll lust till det.
Måste ut, göra något, vägra vara inne och hemma själv.....brr!
Sällskapssjukan är den värsta av sjuka!
Tack och lov botade käre Jess den idag, tog min hund under armen och begav mig bort till hennes place.
Njöt av att kunna se på annat än 1,2 & 4:an på TV. Någon vacker dag ska jag fixa det där hemma hos mig med....när som helst typ.
Men faktiskt känns det inte som något viktigt just nu. TV:n är inget som lockar mig och min rastlösa själ ändå.
Kanske med sällskap, annars är tiden bortkastad.
Ikväll ska det sovas i tid, imorgon är det promenix med Sofie innan stall, springa, sola, tvättstuga och barnhämtning!
Sessan min...imorgon kommer hon hem igen, puss!
Linda & Ior, jag och Galliano
Såhär sen en kontrollerad galopp ut...typ...eller inte
Ordning i klassen
Konsentration
Mindre konstigheter, mer fullt ös
Vem har roligast!?
Foto: Ziken.se
Jag har dock lite panik att mina dagar springer ifrån mig utan att jag får något onödigt gjort över huvetaget!
Men trot eller ej så fick jag en sak fixad i morse... kan inte påstå att det va min förtjänst men jag fick kika på när det skruvades upp krokar i taket på min ballkong. Å hej vilket nöje!
Det va nära att jag bad om att få lite fler saker uppskruvade när det ändå va på gång. Det gör inte ont att ha en het snubbe med bar härlig överkropp stå och skruva saker hos en. Hot hot hot, hahahaha.
Ska bara fixa en kedja så kan jag börja svinga runt i min gunga.
Sen kan jag hänga där och läsa mina böcker och dricka mitt kaffe.
Tack J!
Svidade om till ridkläder sen och begav mig bort till stallet som jag inte besökt på över en månad.
Visserligen är dom flesta av hästarna på bete, men vissa ridbara finns ju kvar.
Jag och Linda gav oss ut på hennes fina pållar i en som vanligt rätt galen tur.
Testa själv att hoppa terränghinder på en igenvuxen stig med kvistar piskandes i fejan.
Funkar sådär med kontrollen då.
Men kul är det och man är ju glad att hästarna har koll på att man ska lyfta på fötterna.
Måste se till att ta mig ut mer till stallet nu, saknar det!
Dessutom har jag nog mycket tid att lägga där med tanke på att Jessica knäckt till lite delar i kroppen.
Så att motionera Anna och Ragge får jag nog göra så mkt jag vill, och det vill jag!
Saknar "min" lilla ponny...
Drog mig motvilligt hemåt efter stallet, ibland vill man bara hänga där, titta, lukta och leva häst ett tag.
Svidade om till löparpjucken för att bränna lite fläsk i spåret.
Gick rätt bra men första varvet va tungt. Tanken på att en dag firra milen känns långt borta ibland.
Men jag är inge trött när jag väl är i mål och jag flåsar inte mer än en lungsjuk rökare så milen.... ja det borde ju gå
Men nu är det fokus på blodomloppet i augusti först och främst.
Ska slå 25.56 som va vårrusets tid.
Vart näst intill tvingad hem till Sofie efter att jag sprungit, så jag drog dit på en kopp java.
Jepp, jag drog direkt efter spåret så jag både luktade illa och var svettig.
Men det kunde hon ta för en kaffebesökare sa hon.
Visst Sofie, visst!?
Fick klappa på min gamla kisse Lillebror. Den fulaste av alla kattungar jag skådat men som överlevde trots att han hade fler än alla odds i världen emot sig, typ.
Snyggare överbett får man leta efter.
Men han är så sööt ändå.
När kaffedejten va avklarad va det dax att åka hemöver för att få något i buken.
Sånt kan vara rätt svårt när kylen ekar lika tomt som plånboken.
Men det vart lite potäter och korv till slut.
Alla som känner mig vet ju hur min kärlek till potatis är.
Ändå tycker jag bäst om andras än min egen så det är sällan det kokas här.
Sen börjades det...rastlösheten.
Kan inte sitta hemma...vill inte sitta hemma. Det kliar i kroppen om inget händer. Har ingen ro att sitta still.
Ser klädhögen som borde vikas men känner noll lust till det.
Måste ut, göra något, vägra vara inne och hemma själv.....brr!
Sällskapssjukan är den värsta av sjuka!
Tack och lov botade käre Jess den idag, tog min hund under armen och begav mig bort till hennes place.
Njöt av att kunna se på annat än 1,2 & 4:an på TV. Någon vacker dag ska jag fixa det där hemma hos mig med....när som helst typ.
Men faktiskt känns det inte som något viktigt just nu. TV:n är inget som lockar mig och min rastlösa själ ändå.
Kanske med sällskap, annars är tiden bortkastad.
Ikväll ska det sovas i tid, imorgon är det promenix med Sofie innan stall, springa, sola, tvättstuga och barnhämtning!
Sessan min...imorgon kommer hon hem igen, puss!
Linda & Ior, jag och Galliano
Såhär sen en kontrollerad galopp ut...typ...eller inte
Ordning i klassen
Konsentration
Mindre konstigheter, mer fullt ös
Vem har roligast!?
Foto: Ziken.se
Måndag
Att vara tillbaka på jobbet efter en semester kan var riktigt jobbigt. Men med tanke på att mina få dagar har känts längre än vad dom har varit så är det helt ok att jobba igen.
Har fått mkt gjort, umgåtts med dottern och kalasat och vart med vänner. Allt som det ska.
Har även fått vakna upp brevid han den där...
Allt känns liksom bara bra, har inte tagit ut några känslor i förskott, lnte hoppats på mer än vad det är och vi ses när vi kan utan större uppoffringar.
Har ju en förmåga att balla ur själv när det går för fort, så det här passar mig fint.
Fortsätter det som det gör är jag glad, skiter det sig är allt som vanligt...
Men jag är inte bitter, en vacker dag kanske jag har den turen med mig.
Nu väntar förhoppningsvis sista avsnittet av Tusenbröder, spänningen stiger!
Ciao!
I dagarna 3
Underbara dagar har passerat i mitt liv. Dagar där sommaren, familjen och vännerna har gjort mig lycklig.
Torsdag vid 18 packade jag in barnet i bilen och begav mig mot Stina för att hämta upp henne och hennes Johan för vidare tur mot Nyköping där midsommaren skulle firas av.
Kom fram vid 20 tiden. När jag kliver ur bilen är det som om tiden stått still sen jag va där sist. Och så är det, den enda förändringen är att folk blir äldre, nya barn tillkommer och vissa personer byts ut.
Annars står tiden stilla på Nysäter gård.
Hälsar på alla som är där med kramar och ett "det va länge sen". Härligt, härligt att vara tillbaka.
Krovgrillningen körs igång och innan jag vet ordet av står jag med ett glas vitt i handen och myser i brasans sken.
Junie springer runt, lite blyg och har kul. Lillebror, syster och storebror, mamma, Lasse, alla är där.
Grejen med att vara i Nyköping är att även om du inte känner någon när du kommer dit, så är alla dina vänner när du åker. Alla är välkomna och gästvänligheten är maxad.
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Kryper till kojs vid 00 tiden, lite onykter smiter jag ner i min sovsäck i stugan jag delar med Bror, frun, brorsbarnen och min egen lilla prinsessa.
Lite väl tidigt nästa morgon slår ungarna upp ögonen, tjatar om frukost så det är bara att pallra sig upp.
Möter Stina & Johan vid tältet, och Stina ser ut att ha haft bättre dagar... en korv i magen och lite för mkt vin gör vem som helst lite sliten. Frukost med fullsatt bord är det som väntar vid mammas stuga. Ägg, kaffe, fil, smörgås, skinka, ostar och allt annat som inhandlas slängs upp. Det finns inget ditt eller mitt. Alla äter av det som finns. Så har det alltid varit...
Idag är det inga undantag.
Tar sen Flippan och Junie för att plocka blommor till midsommarstången. Stina och Johan följer med och hjälper till.
Traditioner som denna hoppas jag aldrig försvinner.
Plockar ihop av dom blommor vi ser, går tillbaka och binder kransarna till stången. Killarna plockar ris, klär stången och reser den.
Flaggan vajar i toppen och solen skiner.
Junies blyghet är som bortblåst och jag ser knappt skymten av henne.
Sillunchen står på menyn och när laxen, sillen, potatisen glider ner i magen njuter jag fullt ut.
Det här är midsommar. Att få dela det med familjen och min nära vän gör mig glad.
Sen är det 5 kamp, tipspromenad och jordgubbstårta som gäller...precis som alltid.
Solen hänger på med undantag för små moln som kommer fram.
Det badas i poolen, solas och folk glider runt och myser med sina glas.
Första glaset vin gled ner vid 12, sen gck hela dagen i ett skönt rus.
Grilla på kvällen, hjälpa till med att hacka lök, duka och annat som hör till..
Dans runt stången för alla som ville, Junie och Filippa sken som två solar när vi körde små grodorna och räven raskar.
Allt är som det brukar...
Barnen ler och vi vuxna njuter.
Kubb, pingis och mingel ser till att tiden går.
Som det enda singeln på stället så svider det lite i hjärtat när man ser alla par.
Inte för att man känner sig utanför, utan för att man saknar tvåsamheten.
Saknar att få gå på månskenspromenader, pussas i nacken och matas med jordgubbar.
Men jag hade Junie där tack och lov.
Kvällen toppas dock av ett samtal som lyser upp min tillvaro ännu lite mer.
Han...han gör mig glad.
Kvällen glider mot sitt slut och jag tar mitt sovande barn i famnen och bär ner henne till tältsängen.
Sniffar henne i nacken och upplever oändlig kärlek.
Vid 10 tiden dagen efter är frukosten på bordet och ännu en gång avnjuter vi denna härliga måltid.
Börjar packa ihop väskorna, men lägger oss i solen en stund innan hemgången.
Vinkar senare adjö till alla 42 människor som vart där för att gasa hemöver.
Stannar på vägen och äter lite våfflor på ett litet fik vi skådade på vägen dit.
Väl hemma är det snabba bud som gäller.
Hinner lagom packa in allt i lägenheten när jag får en tid att passa.
Från att känna sig som en sunkig campare till att vara på topp igen tar ca 1 timme.
Nu bar det iväg till Gillberga gård med Maja och Danne.
Ut till Carolines vackra fina gård. Där va det vin, kaffe och lite mera tårta som gällde till en början.
Efter att få hängt lite med Maja och skvallrat lite snabbt mellan svängarna så va det hamburgare på grillen.
Senare bjöds det in till fotbollsmatch. Killarna mot tjejerna. Gjorde mitt bästa i det blöta gräset och lyckades mot alla odds peta in 2 bollar! Det är lite samma stämning där som i Nyköping, alla känner alla....men fortfarande massor av par.
Och jag.
Störs inte av det direkt, men känslan av att vara 5 hjulet nyper mig i nacken i mellanåt.
Dricker lite mera vin och spejar ut över ängarna.
Solen går ner när jag står brevid kohagen och tittar på när djuren går och betar. Doften av land slårt emot mig och jag hade kunnat stå där i en evighet.
Landet...jag älskar det och saknar det.
Plötsligt rullar traktorn fram och nu ska vi hoppa på för att åka en bit.
Sätter mig brevid Maja och Danne i hövagnen och vi guppar iväg över gärdena.
Nostalgikänslan från barndomens ridläger är skrämmande.
Måste se till att Junie får uppleva det här också.
Svensk sommar när den är som bäst.
Kör vidare in i nästa kohage, stannar för att hälsa på dom förvånande kossorna och deras kalvar.
Ost och kex dukas fram, det bjuds på bubbel.
Landet...tystnaden, vinet...allt är ljuvligt.
Är borta med traktorn i ca 1 timme innan vi är tillbaka. Blir hämtade av det snälla exet.
Kommer hem, känner att det finns en del att skriva innan läggdax.
Men innan jag hinner börja ringer telefonen.
Det är han...han som gör mig glad...väldigt glad.
¨
Syskonkärlek
Morgonvimmel
Kusinerna
Lucas och Nisse
Bror
Flippan
Badförberedelser
100 % kärlek
Blomsterritualen
Killarna kirrar stången
Fine Zeb
Syskonkärlek
Fin fint!
Klänning på, det är ju midsommarafton!
Middagsvimmel
5 kampen i full gång
Mor och Lena
Bästa Lucas med Junie
Min Stinson och Junie
Söta Olivia med mamma!
Lasse, Kenta, Tommy och Weith
Mor och bror kör pingis på blodigt allvar
Stans goaste lekfarbror
Me and my Sis
Vad mer kan man önska?
Jo, en Madde brevid :)
Så söt, så man inte kan låta bli!
Man ser direkt vilka hon brås på!
Små grodorna
Godis!
Lö gäng som åkte!
Torsdag vid 18 packade jag in barnet i bilen och begav mig mot Stina för att hämta upp henne och hennes Johan för vidare tur mot Nyköping där midsommaren skulle firas av.
Kom fram vid 20 tiden. När jag kliver ur bilen är det som om tiden stått still sen jag va där sist. Och så är det, den enda förändringen är att folk blir äldre, nya barn tillkommer och vissa personer byts ut.
Annars står tiden stilla på Nysäter gård.
Hälsar på alla som är där med kramar och ett "det va länge sen". Härligt, härligt att vara tillbaka.
Krovgrillningen körs igång och innan jag vet ordet av står jag med ett glas vitt i handen och myser i brasans sken.
Junie springer runt, lite blyg och har kul. Lillebror, syster och storebror, mamma, Lasse, alla är där.
Grejen med att vara i Nyköping är att även om du inte känner någon när du kommer dit, så är alla dina vänner när du åker. Alla är välkomna och gästvänligheten är maxad.
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Kryper till kojs vid 00 tiden, lite onykter smiter jag ner i min sovsäck i stugan jag delar med Bror, frun, brorsbarnen och min egen lilla prinsessa.
Lite väl tidigt nästa morgon slår ungarna upp ögonen, tjatar om frukost så det är bara att pallra sig upp.
Möter Stina & Johan vid tältet, och Stina ser ut att ha haft bättre dagar... en korv i magen och lite för mkt vin gör vem som helst lite sliten. Frukost med fullsatt bord är det som väntar vid mammas stuga. Ägg, kaffe, fil, smörgås, skinka, ostar och allt annat som inhandlas slängs upp. Det finns inget ditt eller mitt. Alla äter av det som finns. Så har det alltid varit...
Idag är det inga undantag.
Tar sen Flippan och Junie för att plocka blommor till midsommarstången. Stina och Johan följer med och hjälper till.
Traditioner som denna hoppas jag aldrig försvinner.
Plockar ihop av dom blommor vi ser, går tillbaka och binder kransarna till stången. Killarna plockar ris, klär stången och reser den.
Flaggan vajar i toppen och solen skiner.
Junies blyghet är som bortblåst och jag ser knappt skymten av henne.
Sillunchen står på menyn och när laxen, sillen, potatisen glider ner i magen njuter jag fullt ut.
Det här är midsommar. Att få dela det med familjen och min nära vän gör mig glad.
Sen är det 5 kamp, tipspromenad och jordgubbstårta som gäller...precis som alltid.
Solen hänger på med undantag för små moln som kommer fram.
Det badas i poolen, solas och folk glider runt och myser med sina glas.
Första glaset vin gled ner vid 12, sen gck hela dagen i ett skönt rus.
Grilla på kvällen, hjälpa till med att hacka lök, duka och annat som hör till..
Dans runt stången för alla som ville, Junie och Filippa sken som två solar när vi körde små grodorna och räven raskar.
Allt är som det brukar...
Barnen ler och vi vuxna njuter.
Kubb, pingis och mingel ser till att tiden går.
Som det enda singeln på stället så svider det lite i hjärtat när man ser alla par.
Inte för att man känner sig utanför, utan för att man saknar tvåsamheten.
Saknar att få gå på månskenspromenader, pussas i nacken och matas med jordgubbar.
Men jag hade Junie där tack och lov.
Kvällen toppas dock av ett samtal som lyser upp min tillvaro ännu lite mer.
Han...han gör mig glad.
Kvällen glider mot sitt slut och jag tar mitt sovande barn i famnen och bär ner henne till tältsängen.
Sniffar henne i nacken och upplever oändlig kärlek.
Vid 10 tiden dagen efter är frukosten på bordet och ännu en gång avnjuter vi denna härliga måltid.
Börjar packa ihop väskorna, men lägger oss i solen en stund innan hemgången.
Vinkar senare adjö till alla 42 människor som vart där för att gasa hemöver.
Stannar på vägen och äter lite våfflor på ett litet fik vi skådade på vägen dit.
Väl hemma är det snabba bud som gäller.
Hinner lagom packa in allt i lägenheten när jag får en tid att passa.
Från att känna sig som en sunkig campare till att vara på topp igen tar ca 1 timme.
Nu bar det iväg till Gillberga gård med Maja och Danne.
Ut till Carolines vackra fina gård. Där va det vin, kaffe och lite mera tårta som gällde till en början.
Efter att få hängt lite med Maja och skvallrat lite snabbt mellan svängarna så va det hamburgare på grillen.
Senare bjöds det in till fotbollsmatch. Killarna mot tjejerna. Gjorde mitt bästa i det blöta gräset och lyckades mot alla odds peta in 2 bollar! Det är lite samma stämning där som i Nyköping, alla känner alla....men fortfarande massor av par.
Och jag.
Störs inte av det direkt, men känslan av att vara 5 hjulet nyper mig i nacken i mellanåt.
Dricker lite mera vin och spejar ut över ängarna.
Solen går ner när jag står brevid kohagen och tittar på när djuren går och betar. Doften av land slårt emot mig och jag hade kunnat stå där i en evighet.
Landet...jag älskar det och saknar det.
Plötsligt rullar traktorn fram och nu ska vi hoppa på för att åka en bit.
Sätter mig brevid Maja och Danne i hövagnen och vi guppar iväg över gärdena.
Nostalgikänslan från barndomens ridläger är skrämmande.
Måste se till att Junie får uppleva det här också.
Svensk sommar när den är som bäst.
Kör vidare in i nästa kohage, stannar för att hälsa på dom förvånande kossorna och deras kalvar.
Ost och kex dukas fram, det bjuds på bubbel.
Landet...tystnaden, vinet...allt är ljuvligt.
Är borta med traktorn i ca 1 timme innan vi är tillbaka. Blir hämtade av det snälla exet.
Kommer hem, känner att det finns en del att skriva innan läggdax.
Men innan jag hinner börja ringer telefonen.
Det är han...han som gör mig glad...väldigt glad.
¨Syskonkärlek
Morgonvimmel
Kusinerna
Lucas och Nisse
Bror
Flippan
Badförberedelser
100 % kärlek
Blomsterritualen
Killarna kirrar stången
Fine Zeb
Syskonkärlek
Fin fint!
Klänning på, det är ju midsommarafton!
Middagsvimmel
5 kampen i full gång
Mor och Lena
Bästa Lucas med Junie
Min Stinson och Junie
Söta Olivia med mamma!
Lasse, Kenta, Tommy och Weith
Mor och bror kör pingis på blodigt allvar
Stans goaste lekfarbror
Me and my Sis
Vad mer kan man önska?
Jo, en Madde brevid :)
Så söt, så man inte kan låta bli!
Man ser direkt vilka hon brås på!
Små grodorna
Godis!
Lö gäng som åkte!
Update just for you
Skickar över historiens störta slängpuss till min lilla lillasyster!
Snart blir det en riktig familjemidsommar!
Härligt.
Ses ikväll, kör försiktigt.
Puss!
Snart blir det en riktig familjemidsommar!
Härligt.
Ses ikväll, kör försiktigt.
Puss!
Resumé
Vaknar upp med ett smile efter en kväll och natt jag vill ha fler av.
Känns bra.
I lördags bar det av timme sthlm för att fira mormor som fyllde 80 och mamma som också fyllde.
Träffade släktingar som man inte sett skymten av på flera flera år och det va riktigt trevligt.
Det va en lyckad fest och mormor orkade rocka med rätt länge innan hon blev hemkörd.
Hon är helt klart tiderna sötaste tant. No doubt!
Hade tänkt att åka hem på eftermiddagen för att hinna se fotbollen och sen åka till Jess och sen vidare på Sigurdsgatan. Men inser att jag inte hinner hem på mindre än en timme så jag vart kvar i sthlm och såg matchen med alla där i stället.
Junie är trötter och vi bestämmer oss för att vara kvar över natten. va liote sugen på vin efter att ha sett alla smutta under dagen. Lägger J och går ner för att påbörja mitt glas när min trevliga ingifta "bror" frågar om jag inte ska med ut...
Hade 35 minuter på mig att supa mig full, sminka mig, iventera väskan och bege mig ner mot stationen.
Inga problem. Slängde på mig syrrans tröja och fixade resten i ett nafs. Va kanske inte mitt allra snyggaste jag, men fick duga.
Tog tåget in på Cliff Barnes och röjde där, vart en del drinkar och jag va bra i gasen när vi sen drog vidare till Storstad.
Slutade med en taxi hem för mig och Fred.
Tack för en kul kväll brorsan!
Vaknade som vanligt relativt obakis i en säng som gått av på mitten. Dock inte mitt verk utan den va så innan sänggående, men det va inget jag reflekterade över i mitt tillstånd.
Hänge med mamma och barnet hela dagen och senare gled vi över till Natalie dit även Cici kom. Man ses ju inte allt för ofta nu för tiden vilket är tråkigt, men förståeligt när man bor i olika städer och är 3 barns mamma och 1 barnsmorsa.
Bestämmde oss för att vara kvar en natt till, hade ju allt jag behövde, barnet och hunden.
Tandborste nya kläder och sånt är ju bara onödigt....
Men det löste sig med det med.
Väntade till måndag morgon då vi drog med Nat hem till västerås.
Tog mig en springtur på kvällen och det va riktigt skönt. Hittade en bra runda på 5 km.
Tisdagen hängde vi med Maja och tog det lugnt på dagen, vädret va sådär...
Kvällen kom och jag lämnade över barnet till pappan ett tag för att slita runt Nat i spåret.
Hade väntat mig 200 meter lättare löpning och kände att jag hade rätt i det när hon håller på att avlida efter 100 meter. Låter som en asmatisk kedjerökande rullator-tant som blir jagad av en skock gamar.
Men trot eller ej så kör hon 2 varv i spåret.
Puschade på så mkt det gick och sååå duktig va hon!
Har man knappt sprungit innan är 5 km en väldigt bra insats!
Onsdagen fick vi besök av Camilla med dotter och vi va nog mestadels inne och tittade på regndropparna som envisades med att falla ner.
Vinkade av Nat när hennes Johan kom och hämtade henne.
Väntade in mitt besök, lagade mat, kollade på Tusenbröder, matchen, mös och hade det härligt.
Det här är alldeles lagom...
Han gör mig glad.
Känns bra.
I lördags bar det av timme sthlm för att fira mormor som fyllde 80 och mamma som också fyllde.
Träffade släktingar som man inte sett skymten av på flera flera år och det va riktigt trevligt.
Det va en lyckad fest och mormor orkade rocka med rätt länge innan hon blev hemkörd.
Hon är helt klart tiderna sötaste tant. No doubt!
Hade tänkt att åka hem på eftermiddagen för att hinna se fotbollen och sen åka till Jess och sen vidare på Sigurdsgatan. Men inser att jag inte hinner hem på mindre än en timme så jag vart kvar i sthlm och såg matchen med alla där i stället.
Junie är trötter och vi bestämmer oss för att vara kvar över natten. va liote sugen på vin efter att ha sett alla smutta under dagen. Lägger J och går ner för att påbörja mitt glas när min trevliga ingifta "bror" frågar om jag inte ska med ut...
Hade 35 minuter på mig att supa mig full, sminka mig, iventera väskan och bege mig ner mot stationen.
Inga problem. Slängde på mig syrrans tröja och fixade resten i ett nafs. Va kanske inte mitt allra snyggaste jag, men fick duga.
Tog tåget in på Cliff Barnes och röjde där, vart en del drinkar och jag va bra i gasen när vi sen drog vidare till Storstad.
Slutade med en taxi hem för mig och Fred.
Tack för en kul kväll brorsan!
Vaknade som vanligt relativt obakis i en säng som gått av på mitten. Dock inte mitt verk utan den va så innan sänggående, men det va inget jag reflekterade över i mitt tillstånd.
Hänge med mamma och barnet hela dagen och senare gled vi över till Natalie dit även Cici kom. Man ses ju inte allt för ofta nu för tiden vilket är tråkigt, men förståeligt när man bor i olika städer och är 3 barns mamma och 1 barnsmorsa.
Bestämmde oss för att vara kvar en natt till, hade ju allt jag behövde, barnet och hunden.
Tandborste nya kläder och sånt är ju bara onödigt....
Men det löste sig med det med.
Väntade till måndag morgon då vi drog med Nat hem till västerås.
Tog mig en springtur på kvällen och det va riktigt skönt. Hittade en bra runda på 5 km.
Tisdagen hängde vi med Maja och tog det lugnt på dagen, vädret va sådär...
Kvällen kom och jag lämnade över barnet till pappan ett tag för att slita runt Nat i spåret.
Hade väntat mig 200 meter lättare löpning och kände att jag hade rätt i det när hon håller på att avlida efter 100 meter. Låter som en asmatisk kedjerökande rullator-tant som blir jagad av en skock gamar.
Men trot eller ej så kör hon 2 varv i spåret.
Puschade på så mkt det gick och sååå duktig va hon!
Har man knappt sprungit innan är 5 km en väldigt bra insats!
Onsdagen fick vi besök av Camilla med dotter och vi va nog mestadels inne och tittade på regndropparna som envisades med att falla ner.
Vinkade av Nat när hennes Johan kom och hämtade henne.
Väntade in mitt besök, lagade mat, kollade på Tusenbröder, matchen, mös och hade det härligt.
Det här är alldeles lagom...
Han gör mig glad.
.
Någonstans den här kvällen kan jag inte bestämma mig om jag ska skratta eller gråta.
Morgondagen kommer bli som vanligt i Sthlm, full rulle, hysteri och massa saker att göra.
Det är mormors 80 års fest. Mormor som kom hem från sjukan i veckan efter en propp.
Orkar inte hålla på att tjafsa om hundar hit å dit. Men efter att ha kollat upp hundvakter utan resultat så vet jag fan inte vad jag ska göra.
Det är mormors dag. Vill inte ha tjafs.
Har någon kostig känsla i kroppen.
Känner mig otillräcklig med fjuttiga presenter fast det är "tanken som räknas" och jag vet att hon blir glad av att man kommer och inte av presenterna.
Försökte plita ihop en personlig present till mamma som också fyllt år men det gick åt helvete med det.
Brorsan fyller också år snart vilket bör firas.
Samt en bröllopsfest i hans och frugans ära.
Pengar går åt, överallt.
Åka till sthlm kostar.
Kan inte förklara varför den är som det är just idag.
Varför jag har tårar i ögonen...är ju iskall i vanliga fall.
Kanske för att jag vet att det ska snackas om midsommar också.
Midsommar som jag inte bestämmt mig om.
Antingen Nyköping med Junie, alla i familjen, Stina och Johan...och Selma.
Men, har jag Selma så kan jag inte åka. Av samma anledning som imorgon.
Men åker jag inte så är jag en dålig mamma som inte är med mitt barn på midsommar.
Att det är min enda "lediga helg" den här sommaren fattar ingen. Då jag varken jobbar eller har barnet (igentligen).
Det måste få vara tillåtet att få leva sitt liv också utan att det ska pickas på samvetet så fort tillfälles ges.
Kan räkna dom gånger jag har fått sova ut efter att ha träffat vännerna själv en kväll. Jobbar så fort jag inte har Junie hemma och har jag chansen att få ha en helg utan det i bakhuvudet så är det fel.
Vet vad som väntar och jag orkar inte ta den diskutionen...vet att den kommer. Men orkar bara inte.
Det har ingenting med hur mycket jag älskar min dotter, det borde vem som helst förstå.
.......
Morgondagen kommer bli som vanligt i Sthlm, full rulle, hysteri och massa saker att göra.
Det är mormors 80 års fest. Mormor som kom hem från sjukan i veckan efter en propp.
Orkar inte hålla på att tjafsa om hundar hit å dit. Men efter att ha kollat upp hundvakter utan resultat så vet jag fan inte vad jag ska göra.
Det är mormors dag. Vill inte ha tjafs.
Har någon kostig känsla i kroppen.
Känner mig otillräcklig med fjuttiga presenter fast det är "tanken som räknas" och jag vet att hon blir glad av att man kommer och inte av presenterna.
Försökte plita ihop en personlig present till mamma som också fyllt år men det gick åt helvete med det.
Brorsan fyller också år snart vilket bör firas.
Samt en bröllopsfest i hans och frugans ära.
Pengar går åt, överallt.
Åka till sthlm kostar.
Kan inte förklara varför den är som det är just idag.
Varför jag har tårar i ögonen...är ju iskall i vanliga fall.
Kanske för att jag vet att det ska snackas om midsommar också.
Midsommar som jag inte bestämmt mig om.
Antingen Nyköping med Junie, alla i familjen, Stina och Johan...och Selma.
Men, har jag Selma så kan jag inte åka. Av samma anledning som imorgon.
Men åker jag inte så är jag en dålig mamma som inte är med mitt barn på midsommar.
Att det är min enda "lediga helg" den här sommaren fattar ingen. Då jag varken jobbar eller har barnet (igentligen).
Det måste få vara tillåtet att få leva sitt liv också utan att det ska pickas på samvetet så fort tillfälles ges.
Kan räkna dom gånger jag har fått sova ut efter att ha träffat vännerna själv en kväll. Jobbar så fort jag inte har Junie hemma och har jag chansen att få ha en helg utan det i bakhuvudet så är det fel.
Vet vad som väntar och jag orkar inte ta den diskutionen...vet att den kommer. Men orkar bara inte.
Det har ingenting med hur mycket jag älskar min dotter, det borde vem som helst förstå.
.......
Nu
Less på problem, magkänsla, hundbekymmer, pengabrist och trasiga bilar.
Tacksam för att jag får låna bil.
Mindre tacksam för att jag inte kan ta med Selma imorgon.
Bekymrar mig för hur jag ska lösa ett problem som står mig runt hörnet.
Känns lättare att åka 10 min med bil än 1 timme för att rasta hunden.
Så less på att behöva stissa runt, hit och dit varenda dag.
Mitt liv är ett jävla pussel.
Vissa bitar finns det fler av medans andra saknas.
LÄgger mig i sängen och gräver ner mig istället.
Tacksam för att jag får låna bil.
Mindre tacksam för att jag inte kan ta med Selma imorgon.
Bekymrar mig för hur jag ska lösa ett problem som står mig runt hörnet.
Känns lättare att åka 10 min med bil än 1 timme för att rasta hunden.
Så less på att behöva stissa runt, hit och dit varenda dag.
Mitt liv är ett jävla pussel.
Vissa bitar finns det fler av medans andra saknas.
LÄgger mig i sängen och gräver ner mig istället.
Alla vägar bär till Ludvika
Hemma och någorlunda utvilad efter några dagar där jag tror allt har ingått.
Åkte och hämtade hund, Anna & Sofie efter jobbet i måndags. Packade in maten och alla väskor och sen bar det iväg.
Kom till Virsbo vid 23 tiden och bestämmde oss för första rökpausen.
I denna öde håla hörde vi även ljudet av en väldigt illa tilltygad bil. I vissa lägen rasslade bilen nåt så fruktansvärt och vi såg våran resa försvinna bort från oss. Men efter att ha åkt 13 varv runt macken i virsbo lät det inget längre och vi hoppade in och fortsatte våran tripp.
Kom fram helskinnade och började skattjakten på att få stugan, uthusen, dasset, vattnet elen och allt annat att fungera.
Sladdar under tegelpannor, gömda nycklar, proppar, strömbrytare och antenner va några av dom saker som skulle fixas.
Även om vi hade en väl skriven lapp så sprang vi runt som yra höns för att få lite lyse.
När allt va i ordning blandade Sofie några härliga drinkar till oss och kortleken åkte fram. satt i tystnaden och skrattade, njöt, åt vindruvor, njöt och tog en salt pinne. Poppade lite "Sofies punk music" och sen styrde vi kosan mot gäststugan. Slet med myggfönster, borstade tänderna över buskarna och kissade på gräsmattan, allt som ingår i landetritualen!
Vaknade vid 10 på morgonen och gick in för att göra oss en rejäl frukost med ägg, fil, ost, knäckebröd, kaffe och annat smaskigt.
Tog en promenad ner till snorrviken sen för att spana in badplatsen.
Där såg vi den första jävlen!
Orm i buskarna!
Vid det här laget hade kameran redan gått varm och det fortsatte den att göra.
Skrattade hysteriskt om vartannat med att vi va livrädda när vi gick på ormjakten.
Väl tillbaka i stugan drog vi en tripp till Söderbärke city och hängde en sväng utan för konsum.
Coolt kan tyckas, och det va det.
Hälsade på en helt hysteriskt men lika väl livsfarlig kvinna med två hundar som hette Caaaaariiina. (bör uttalas med extrem dalmasdialekt.)
Är du Piiias dotter, ja, ja, ja, ja!!!
Piiiia från ståckhååålm! Men jaaaa!
Ungefär så lät det när jag förklarade vem jag va.
Ojojoj, det är något galet med keramik-Cariiina från söderbärke.
Bara så ni vet.
Väl hemma korkades första flaskan vin upp och sen bar det av! Käkade lite god sill-lunch med färskpotatis och annat smaskigt.
När flaskan tagit slut drog vi på badkläderna, packade ner plastglasen, dunken och klampade ner i gummistövlar på badplatsen.
Sen tog vi alla ett välförtjänat men livsfarligt dopp.
Ormarna fanns överallt.....
Va på stranden i säkert 2 timmar och roade oss som prinsessor. Hade helt enkelt galet kul, precis som under hela resan hittills.
Hittade stället där alla ormar bor, fotade som en tok...
Väl i stugan drog vi igång morsans dansbands-cd och rockade igång. Där någonstans i virrvarret med Lasse- Stefanz blir våran söta Sofie ormbiten.
Dock aningens ovetande.
Lite smärta vart det, men vinet dämpade en del.
Hade skoj och kikade på Sverige matchen så Selma vart livrädd när vi skrek.
Sen va det läggdax, är man full i en hel arbetsdagsläng tar det på krafterna.
Dagen efter va vi på väg hemåt när vi inser att Sofie inte har det så ljuvligt i sin kropp med smärtan efter snejken.
bara se till att dra mot Fagersta sjukhus.
Och där är alla så skitnödga och dumma i huvudet så jag orkar inte ens berätta.
Bara en sak: blir du sjuk, åk inte dit!
Det är nog säkrare att knacka på hemma hos Cariiiina då.
Hemåt kom vi, lite senare, lite mer avslagna och lite nöjdare trots allt, än vad vi hoppats på.
Puss på er flickr för en sjukt rolig minisemester!
Bör göras om inom en snar framtid.
På väääg!
Huvudstugan!
Hyfsad storm första förmiddan!
Sen vart det bättre!
Snakejävel!
Fötterna på bordet, det är semester!!
N´joy!
Eka
Hagel
Har tappat bort ordningen på bilderna nu...
Hot stuff
Ute på sightseeing
vamos a la playa
Babes
Bääästa vinet i stada
Skymning
Gräsmatterock
Caariiinas place
Anna är fast besluten att våga mata kossan
Eat me?
Lasarettbesök.
idioti
Skratt i gråten
Harmoni
Åkte och hämtade hund, Anna & Sofie efter jobbet i måndags. Packade in maten och alla väskor och sen bar det iväg.
Kom till Virsbo vid 23 tiden och bestämmde oss för första rökpausen.
I denna öde håla hörde vi även ljudet av en väldigt illa tilltygad bil. I vissa lägen rasslade bilen nåt så fruktansvärt och vi såg våran resa försvinna bort från oss. Men efter att ha åkt 13 varv runt macken i virsbo lät det inget längre och vi hoppade in och fortsatte våran tripp.
Kom fram helskinnade och började skattjakten på att få stugan, uthusen, dasset, vattnet elen och allt annat att fungera.
Sladdar under tegelpannor, gömda nycklar, proppar, strömbrytare och antenner va några av dom saker som skulle fixas.
Även om vi hade en väl skriven lapp så sprang vi runt som yra höns för att få lite lyse.
När allt va i ordning blandade Sofie några härliga drinkar till oss och kortleken åkte fram. satt i tystnaden och skrattade, njöt, åt vindruvor, njöt och tog en salt pinne. Poppade lite "Sofies punk music" och sen styrde vi kosan mot gäststugan. Slet med myggfönster, borstade tänderna över buskarna och kissade på gräsmattan, allt som ingår i landetritualen!
Vaknade vid 10 på morgonen och gick in för att göra oss en rejäl frukost med ägg, fil, ost, knäckebröd, kaffe och annat smaskigt.
Tog en promenad ner till snorrviken sen för att spana in badplatsen.
Där såg vi den första jävlen!
Orm i buskarna!
Vid det här laget hade kameran redan gått varm och det fortsatte den att göra.
Skrattade hysteriskt om vartannat med att vi va livrädda när vi gick på ormjakten.
Väl tillbaka i stugan drog vi en tripp till Söderbärke city och hängde en sväng utan för konsum.
Coolt kan tyckas, och det va det.
Hälsade på en helt hysteriskt men lika väl livsfarlig kvinna med två hundar som hette Caaaaariiina. (bör uttalas med extrem dalmasdialekt.)
Är du Piiias dotter, ja, ja, ja, ja!!!
Piiiia från ståckhååålm! Men jaaaa!
Ungefär så lät det när jag förklarade vem jag va.
Ojojoj, det är något galet med keramik-Cariiina från söderbärke.
Bara så ni vet.
Väl hemma korkades första flaskan vin upp och sen bar det av! Käkade lite god sill-lunch med färskpotatis och annat smaskigt.
När flaskan tagit slut drog vi på badkläderna, packade ner plastglasen, dunken och klampade ner i gummistövlar på badplatsen.
Sen tog vi alla ett välförtjänat men livsfarligt dopp.
Ormarna fanns överallt.....
Va på stranden i säkert 2 timmar och roade oss som prinsessor. Hade helt enkelt galet kul, precis som under hela resan hittills.
Hittade stället där alla ormar bor, fotade som en tok...
Väl i stugan drog vi igång morsans dansbands-cd och rockade igång. Där någonstans i virrvarret med Lasse- Stefanz blir våran söta Sofie ormbiten.
Dock aningens ovetande.
Lite smärta vart det, men vinet dämpade en del.
Hade skoj och kikade på Sverige matchen så Selma vart livrädd när vi skrek.
Sen va det läggdax, är man full i en hel arbetsdagsläng tar det på krafterna.
Dagen efter va vi på väg hemåt när vi inser att Sofie inte har det så ljuvligt i sin kropp med smärtan efter snejken.
bara se till att dra mot Fagersta sjukhus.
Och där är alla så skitnödga och dumma i huvudet så jag orkar inte ens berätta.
Bara en sak: blir du sjuk, åk inte dit!
Det är nog säkrare att knacka på hemma hos Cariiiina då.
Hemåt kom vi, lite senare, lite mer avslagna och lite nöjdare trots allt, än vad vi hoppats på.
Puss på er flickr för en sjukt rolig minisemester!
Bör göras om inom en snar framtid.
På väääg!
Huvudstugan!
Hyfsad storm första förmiddan!
Sen vart det bättre!
Snakejävel!
Fötterna på bordet, det är semester!!
N´joy!
Eka
Hagel
Har tappat bort ordningen på bilderna nu...
Hot stuff
Ute på sightseeing
vamos a la playa
Babes
Bääästa vinet i stada
Skymning
Gräsmatterock
Caariiinas place
Anna är fast besluten att våga mata kossan
Eat me?
Lasarettbesök.
idioti
Skratt i gråten
Harmoni
Årets första!!
Jobbade hela jävla dan idag medans solen stekte alla människor som fick vara ute.
Kändes som att stå i en bastu.
Fixade en bad-dejt efter jobbet.
Vad händer?
Jo det blåser som satan och solen går i moln.
Blir en tur till björnön med J i vilket fall.
Frös nästan arslet av mig när jag klampade ut i den långgrunda pölen.
Till slut doppade jag mig och insåg att vatnet va skönt, eller så va det bara för att det va iskallt i blåsten.
Nu är det gjort, sent vart det, men avlarat!
Tack för sällskapet J, nästa gång behöver du inte ta så lång tid på dig att komma under vattnet...
Badkruka!
Hon den där
07.45.
Klockan ringer.
Hon ligger kvar och försöker komma på tusen anledningar till att inte göra det.
Det pågår en battle i hennes huvud.
Fördelar övervägs med nackdelar.
Att få ligga kvar att sova en stund på söndagmorgonen är ju så skönt, och det vart lite sent i säng igår.
Dessutom är förkylningen inte borta. Magen är tom och trött är hon.
Stranddagarna är komna, vill hon ligga i vassen i år?
Sakta vinner den delen som hon hade hoppats på, men som ändå tar emot.
Nu nästa problem.
Cykel eller bil?
Bil är bekvämt och hon är ganska trött eftersom det inte blir frukost förens efteråt.
Varför ta bilen den korta bilen, cykeln kostar inget och är en bra uppvärmning.
Ännu en gång vinner den rätta sida.
Hon snörar på sig skorna och försöker känna energin i kroppen, den är som bortblåst.
Men ändå är hon starkt övertygad, nu när hon äntligen är på väg att det ska bli av.
Väl framme kör hon igång.
Först ett varv och sedan ett till.
5 km, lagom.
Ork kvar.
Hemåt på cykeln igen.
Nöjd.
Så fruktansvärt nöjd.
Frukosten smakar extra gott på den soliga ballkongen.
Klockan ringer.
Hon ligger kvar och försöker komma på tusen anledningar till att inte göra det.
Det pågår en battle i hennes huvud.
Fördelar övervägs med nackdelar.
Att få ligga kvar att sova en stund på söndagmorgonen är ju så skönt, och det vart lite sent i säng igår.
Dessutom är förkylningen inte borta. Magen är tom och trött är hon.
Stranddagarna är komna, vill hon ligga i vassen i år?
Sakta vinner den delen som hon hade hoppats på, men som ändå tar emot.
Nu nästa problem.
Cykel eller bil?
Bil är bekvämt och hon är ganska trött eftersom det inte blir frukost förens efteråt.
Varför ta bilen den korta bilen, cykeln kostar inget och är en bra uppvärmning.
Ännu en gång vinner den rätta sida.
Hon snörar på sig skorna och försöker känna energin i kroppen, den är som bortblåst.
Men ändå är hon starkt övertygad, nu när hon äntligen är på väg att det ska bli av.
Väl framme kör hon igång.
Först ett varv och sedan ett till.
5 km, lagom.
Ork kvar.
Hemåt på cykeln igen.
Nöjd.
Så fruktansvärt nöjd.
Frukosten smakar extra gott på den soliga ballkongen.
Grillkvällar, sommarhästar och dom bästa av vänner
Satan vilken härlig kväll!
Klockan är bara 23.20 och jag har nyss kommit hem...en lördagkväll!
Men det va alldeles lagom.
Va med Stina på en grillkväll ute på en stor fin gård i Irsta. Den soliga dagen till ära hade vi båda blommiga sommarklänningar på oss och fick höra mer än en gång hur sommriga vi va.
Det bjöds på välkomsdrink, helgrillad lax, potatissallad, fetaost, kaffe efterrätt och trevliga människor.
Hur underbart som helst att sitta under eken med syrenbuskar runtomkring vid ett bord och småprata med folket.
Gick ner en sväng till stallet och klappade hästarna och kände landetkänslan man saknar så ofta.
Bortsett från välkomstdrinken va jag nykter!
Men det gjorde mig inget alls. Det fanns liksom inget behov att bli lullig.
Vi satt där så länge vi kunde, med tanke på hundarna vi lämnat hemma.
Sen tackade vi för en trevlig kväll och körde hemåt.
Körde förbi en hästhage och stannade till.
Där gick dom. Anna, Ragge, Tubbe och Lucky. Hästar på bete är en harmoni i sig.
Dom kom fram allihopa och hälsade när jag ropade på dom.
Fick en varm puss av Anna och Lucky passade på att klia sig lite i pannan på mina händer.
Att stå i en klänning och få händerna nerskitade av härligt doftande sommarhästar i skymningen har jag ingenting emot!
Saknar "mina" hästar, vi brukar hänga rätt ofta annars.
Förresten har jag slagit ett nytt rekord i sommar.
2 gånger har jag haft klänning på mig, det är fan ingen vanlig syn.
Dessutom har jag känt mig fin i dom, inte som en supernörd med sandaler.
En sån där som står lite smått framåtlutad med fötterna inåt. Så brukar det kännas, men ingen sån känsla har infunnit sig.
Härligt!
Kanske har det med åldern att göra...
Nu sitter jag här å laddar för en springtur imorgonbitti innan jobbet.
Tog en chansning efter jobbet och sprang med Stina. Är trött på min förkylning och tänkte träna bort den, om det nu fungerar så...troligtvis inte. Men jag vill inte ligga i vassen och då måste man göra nåt åt saken, om man så ska stryka med på köpet.
Nu väntar bädden och en härlig bok.
Såna här kvällar hoppas jag det blir fler av i sommar.
Gärna med mina bästa vänner omkring, precis som idag.
Klockan är bara 23.20 och jag har nyss kommit hem...en lördagkväll!
Men det va alldeles lagom.
Va med Stina på en grillkväll ute på en stor fin gård i Irsta. Den soliga dagen till ära hade vi båda blommiga sommarklänningar på oss och fick höra mer än en gång hur sommriga vi va.
Det bjöds på välkomsdrink, helgrillad lax, potatissallad, fetaost, kaffe efterrätt och trevliga människor.
Hur underbart som helst att sitta under eken med syrenbuskar runtomkring vid ett bord och småprata med folket.
Gick ner en sväng till stallet och klappade hästarna och kände landetkänslan man saknar så ofta.
Bortsett från välkomstdrinken va jag nykter!
Men det gjorde mig inget alls. Det fanns liksom inget behov att bli lullig.
Vi satt där så länge vi kunde, med tanke på hundarna vi lämnat hemma.
Sen tackade vi för en trevlig kväll och körde hemåt.
Körde förbi en hästhage och stannade till.
Där gick dom. Anna, Ragge, Tubbe och Lucky. Hästar på bete är en harmoni i sig.
Dom kom fram allihopa och hälsade när jag ropade på dom.
Fick en varm puss av Anna och Lucky passade på att klia sig lite i pannan på mina händer.
Att stå i en klänning och få händerna nerskitade av härligt doftande sommarhästar i skymningen har jag ingenting emot!
Saknar "mina" hästar, vi brukar hänga rätt ofta annars.
Förresten har jag slagit ett nytt rekord i sommar.
2 gånger har jag haft klänning på mig, det är fan ingen vanlig syn.
Dessutom har jag känt mig fin i dom, inte som en supernörd med sandaler.
En sån där som står lite smått framåtlutad med fötterna inåt. Så brukar det kännas, men ingen sån känsla har infunnit sig.
Härligt!
Kanske har det med åldern att göra...
Nu sitter jag här å laddar för en springtur imorgonbitti innan jobbet.
Tog en chansning efter jobbet och sprang med Stina. Är trött på min förkylning och tänkte träna bort den, om det nu fungerar så...troligtvis inte. Men jag vill inte ligga i vassen och då måste man göra nåt åt saken, om man så ska stryka med på köpet.
Nu väntar bädden och en härlig bok.
Såna här kvällar hoppas jag det blir fler av i sommar.
Gärna med mina bästa vänner omkring, precis som idag.
lördag
När jag vaknade i morse va min hund borta...
Visst den är liten och är lätt att tappa bort, men inte kl 5 på morgonen och jag vet att hon va i lägenheten när vi la oss på kvällen.
Ropade några gånger och plötsligt rafsade det under sängen. Fattade först inte varför hon skakade som ett asplöv när hon kom fram, men så hörde jag...åskan!
NU är det fan sommar, är det åska, är det sommar! Jag tycker det är häftigt, men inte min lilla svarta som får hjärtklappning bara nån klappar händerna.
Vi frukosten satt hon på golvet mellan mina ben och det va på vippen att hon hängde in i duschen. Skymtade henne vid draperiet flera gånger. Stackars lilla krake.
Jobbet har fan gått i ett idag och jag ställer mig frågan hur snål man får va!
Det kom in en kund och lämnade en plånbok hon hittat ute. hon va väldrigt angelägen att lämna sitt namn och nummer för att få hittelön. (Dessutom försökte hon få dubbel kompensation på en annan grej hon redan snikat på)
Efter att hon handlat färdigt så frågade hon om ägaren hämtat plånboken. Eftersom ingen hunnit ringa upp honom eller sett honom där så va svaret nej. Då ville den jävla människan ta tillbaka plånboken med alla bank och Idkort. För att om hon lämnade in den på banken så skulle hon få 200 kronor per kort i hittelön. Försökte få henne att fatta att man kanske inte gör så mot en medmänniska som då måste spärra alla kort, beställa nya som kanske dyker upp lagom till efter semestern. men det sket hon i! Jävla snikna jävla skitnödiga skitmänniska! Hon tog plånboken och försvann med "ja ni har ju mitt nummer" när jag sa att vi inte kan ge tillbaka den till henne för säkerhetens skull.
Hur fan kan man vara så jävlig???
En "vanlig" kvinna 50 plus. Hoppas hon får vara med om samma sak och att någon snor hennes pluska, det kan hon gott ha!
Idag efter jobbet hade jag fortafarande samma kliande känsla i kroppen som jag har haft i en vecka nu.
Insåg att det va dax att trotsa snor, hosta och andra kramper och ge sig ut i spåret.
Mötte upp min bästa Stina och joggade väääldigt lugnt i 1½ varv och gick sen resten. Så skönt att jag känner mig pånyttfödd. Harmoni i kroppen, hoppas jag tappade lite baciller i buskarna på vägen. Är hyfsat trött på dom.
Nu är det duscha, sminka och sen vidare på nykter grillfest!
Det ni!
Visst den är liten och är lätt att tappa bort, men inte kl 5 på morgonen och jag vet att hon va i lägenheten när vi la oss på kvällen.
Ropade några gånger och plötsligt rafsade det under sängen. Fattade först inte varför hon skakade som ett asplöv när hon kom fram, men så hörde jag...åskan!
NU är det fan sommar, är det åska, är det sommar! Jag tycker det är häftigt, men inte min lilla svarta som får hjärtklappning bara nån klappar händerna.
Vi frukosten satt hon på golvet mellan mina ben och det va på vippen att hon hängde in i duschen. Skymtade henne vid draperiet flera gånger. Stackars lilla krake.
Jobbet har fan gått i ett idag och jag ställer mig frågan hur snål man får va!
Det kom in en kund och lämnade en plånbok hon hittat ute. hon va väldrigt angelägen att lämna sitt namn och nummer för att få hittelön. (Dessutom försökte hon få dubbel kompensation på en annan grej hon redan snikat på)
Efter att hon handlat färdigt så frågade hon om ägaren hämtat plånboken. Eftersom ingen hunnit ringa upp honom eller sett honom där så va svaret nej. Då ville den jävla människan ta tillbaka plånboken med alla bank och Idkort. För att om hon lämnade in den på banken så skulle hon få 200 kronor per kort i hittelön. Försökte få henne att fatta att man kanske inte gör så mot en medmänniska som då måste spärra alla kort, beställa nya som kanske dyker upp lagom till efter semestern. men det sket hon i! Jävla snikna jävla skitnödiga skitmänniska! Hon tog plånboken och försvann med "ja ni har ju mitt nummer" när jag sa att vi inte kan ge tillbaka den till henne för säkerhetens skull.
Hur fan kan man vara så jävlig???
En "vanlig" kvinna 50 plus. Hoppas hon får vara med om samma sak och att någon snor hennes pluska, det kan hon gott ha!
Idag efter jobbet hade jag fortafarande samma kliande känsla i kroppen som jag har haft i en vecka nu.
Insåg att det va dax att trotsa snor, hosta och andra kramper och ge sig ut i spåret.
Mötte upp min bästa Stina och joggade väääldigt lugnt i 1½ varv och gick sen resten. Så skönt att jag känner mig pånyttfödd. Harmoni i kroppen, hoppas jag tappade lite baciller i buskarna på vägen. Är hyfsat trött på dom.
Nu är det duscha, sminka och sen vidare på nykter grillfest!
Det ni!
Blanda sött och salt
Det va ett tag sen man trampade ner i kjol på byn slurpandes på en flaska vitt.
Efter en lång dag på jobbet igår cyklade jag hem till Camilla för att köra en liten förfest, hon och jag.
Hällde i oss några cider var och sen körde vi igång singstar.
Stackars arma grannar säger jag bara, man är ju knappast någon Celine Dion direkt. Hur mycket man än vill tro det efter några glas. Men huvudsaken är att det är skoj. Och det va det...
Ända till mamma ringde och berättade att mormor va på väg till sjukan i ambulans.
Hon visste inte hur allvarligt det va, men att syrran va på väg dit.
Hjärtat stannade, tanken på att hon skulle förvinna bort från oss den här kvällen kändes så fel.
Självklart är ingen tid "rätt tid"att lämna jordelivet om man fortfarande är relativt frisk och levnadsglad.
Ett telefonsamtal lite senare berättade att hon va vaken, låg i sin rosa morgonrock utan löständer och att det va "onödigt att skrämma upp alla".
Men ändå, min mormor står mig nära och tanken på att hon kommer gå bort gör så ont.
Sen vart det som sagt en cykeltur ner på byn til Harrys där vi träffade upp Camillas karl och hans jobbarkompisar.
Kvällen va trevlig och det va skönt att göra något en vanlig torsdag. Hela stan va fylld av folk och vädret va kanon.
Det är då man ska passa på att leva livet.
Va en aning skum känsla att ta sig till jobbet i morse, lite segare än vanligt. Bakis på en fredag är iofs inte det konstigaste jag vart med om...
Dagen rullade på som den skulle, fast med på tok för mkt folk!
När ska fok sluta handla på sina lediga dagar när det är 30 grader varmt ute, hallå!!
Framnäs, björnön eller någon annan strand kanske borde locka mer?!
Hur som... efter jobbet handlade jag lite smått å gott till mig å Anna. Vi hade bestämmt en liten picknick i gröngräset utanför mig. Hade det super och planerade lite inför våran tripp till landet i veckan.
Shoppinglistan är klar och nu väntar vi bara på att dagarna ska gå, sen gör vi våran årliga tripp!
En dunk vin, sill, potatis och fläskifilé och en Sofie, sen är vi redo att dra!
Skitsamma om det regnar, landet here we come!
Nu är det snart läggdax för fröken här som trots allt ska upp runt 5 i morgonbitti.
Ska bara samla mina tankar, tänka på det som gör mig glad och hoppas min mormor kryar på sig.
Jag vet att hon vet, att jag har henne i tankarna hela tiden.
Hon är min bästa tant, nu och alltid.
God natt
Bla bla bla
Det är så jävla typiskt. Bara för att det inte gått att komma in på bloggen så har man tusen skitsaker att skriva ner. Inga viktiga grejjer men ibland måste man lätta sitt kalla hjärta.
Snart är semestern i full gång.
Har hela midsommarveckan och har inte ett skit inplanerat och det ger mig små panikimpulser.
Vägrar sitta hemma och inte göra något den veckan, då får jag myror i brallan och små dampanfall.
Det vet jag helt säkert.
Helst av allt skulle jag vilja dra iväg, klättra i berg, vandra med världen tyngsta ryggsäck, fota allt som kommer i min väg, ta en ridtur eller två, partaja som en galning, softa på nån uteservering, snacka skit i nån härlig sommarstuga, vandra hand i hand i en solnedgång, åka till kolmården med dottern, träffa nya människor på ett helt nytt ställe, tatuera in en fet tatuering över hela låret, cykla på grusvägar, älska eller bara vara jag.
Många saker är ju möjliga och en del kanske liiite mindre möjligt. Hur som helst. Är det nån mer själ som har semester då? Tror varenda kotte jag känner jobbar då.
Så dumt blir det när man måste välja sin semester i december.
Har ju 2 veckor till lite senare i sommar, men då är det med barnet i högsta hugg! Om jag tänker efter så är det inte riktigt lika härligt att klättra berg med en liten prinsessa efter sig. Men visst ska vi hitta på andra mysiga saker. Blir 2 intensiva mammaveckor innan jobbet kallar igen. 2 veckor vilkorslös kärlek!
Idag satt hon i mitt knä och kramades i en evighet och jag sa att det här va kärlek. Den bästa sortens kärlek, ingen kärlek går ju upp mot en sådan. Sen att hon råkar vara den bästa ungen man kunnat klämma ut är ju inte så dumt.
Har aldrig haft så ont i hela mitt liv och jag är inte helt övertygad om att jag vill göra om det igen. Men att få en sån liten prinsessa gör ju att det va värt att känna dödslängtan och tro att ens sista stund va runt knuten.
Kärleken till ens barn är något man måste uppleva, den går inte beskriva.
Man kan nog inte vara mer mallig än som förälder.
Fatta, den där ungen har liksom JAG gjort, halva hon är JAG.
Hon har min längd på ögonfransarna, skriver med vänster hand, är lite tjurskallig ibland....
Det är från MIG!
Vad jag än gör i mitt liv så är det HON som är det bästa jag kunnat gjort.
Grymt!
Min kropp just nu... den spritter, vill släppas lös, kasta energi, rocka, röja, springa, gyma. Vad som helst känns det som.
Men.
Jag låter som om jag hade två kycklingklubbor instoppade i näsborrarna och hostar. Och vad har man lärt sig av att träna innan man är frisk!?
Jo, att det blir 10 gånger värre. Problemet är bara att jag tycker jag sväller till det dubbla så fort jag inte kan röra på mig.
Plötsligt blir man fläskig med en mage som dallrar varje steg man tar. Man börjar titta på kläder som är 2 storlekar större i tron om att man faktiskt är så stor.
Vill ut, ut, ut.
Spåret kommer besökas flitigt från den dagen jag känner mig frisk.
Problemet är att jag inte mår dåligt, men kroppen säger ändå att jag ska stanna hemma.
Funderar på att inte äta, det kanske hjälper.
Hur det nu ska gå...
Imorgon är prinsessveckan över.
Då väntar en veckas jobb igen, lite fritid och ljusa kvällar.
Har jag tur så är vädret det samma och man kan sola lite innan jobbet.
Får se om det blir en liten after work på torsdag, folk med vanliga jobb äer ju lediga på fredagen och en annan ska ta hand om en hög med småbarn.
Måste bara överväga om det är värt att vara bakfull när jag ska sitta där.
En del (oftast de flesta) måste bajsa så fort dom besöker mig.
Vet inte om jag har den inverkan på barn, att dom blir skitnödiga när dom ser mig.
"Åh titta en sån liten tjej, nu vart jag skitnödig".
Det är med kväljningar i halsen som jag tar det när jag inte är bakis, risken är att jag kastar dom ur muggen och kräks om jag måste ta hand om det.
Fördelen är att man kan sitta och mysa med en film, rita eller annat mys om barnen hunnit ge ifrån sig sin avföring hemma.
Vi får se hur det blir.
Fick prata med min mormor idag, det gjorde mig glad. Hon är min bästa tant.
Snart ska vi fira hennes 80 årsdag.
Ska se till att vi skrapar ihop till en kloning av tanten så hon alltid kommer finnas kvar.
Min mormor, hon är också en sådan som måste upplevas. Den allra sötaste av den bästa sorten.
Hon och jag, vi har det där speciella. Jag hoppas hon alltid kommer få må bra i sitt liv, det är hon värd för hon äger det största hjärtat man kan ha. Gud (eller vem det nu är) glömde att ge henne ilska och tjurighet. Kroniskt glad och klagar aldrig, det är min pantertant det.
Förresten, jag köpte Oliwer Twist i veckan, och det är så jäkla härligt....mmm!
Vart en eucalyptus. Bara så ni vet.
Så här har min dag vart idag förresten...
Syrenerna blommar, det är sommar!
Vi har vart på 3 cykelturer idag...
Besökt lekparken 5 gånger...
Sprungit frivilligt och ofrivilligt...
Solat på baksidan och myst..
Fotat en insekt eller två...
Fotat en linslus...
En galen sådan...
Stina kom över med Elin, Selmas älska/hata objekt....
Fångade Stinson på bild...
Och även hennes söta rumpa.
Snart är semestern i full gång.
Har hela midsommarveckan och har inte ett skit inplanerat och det ger mig små panikimpulser.
Vägrar sitta hemma och inte göra något den veckan, då får jag myror i brallan och små dampanfall.
Det vet jag helt säkert.
Helst av allt skulle jag vilja dra iväg, klättra i berg, vandra med världen tyngsta ryggsäck, fota allt som kommer i min väg, ta en ridtur eller två, partaja som en galning, softa på nån uteservering, snacka skit i nån härlig sommarstuga, vandra hand i hand i en solnedgång, åka till kolmården med dottern, träffa nya människor på ett helt nytt ställe, tatuera in en fet tatuering över hela låret, cykla på grusvägar, älska eller bara vara jag.
Många saker är ju möjliga och en del kanske liiite mindre möjligt. Hur som helst. Är det nån mer själ som har semester då? Tror varenda kotte jag känner jobbar då.
Så dumt blir det när man måste välja sin semester i december.
Har ju 2 veckor till lite senare i sommar, men då är det med barnet i högsta hugg! Om jag tänker efter så är det inte riktigt lika härligt att klättra berg med en liten prinsessa efter sig. Men visst ska vi hitta på andra mysiga saker. Blir 2 intensiva mammaveckor innan jobbet kallar igen. 2 veckor vilkorslös kärlek!
Idag satt hon i mitt knä och kramades i en evighet och jag sa att det här va kärlek. Den bästa sortens kärlek, ingen kärlek går ju upp mot en sådan. Sen att hon råkar vara den bästa ungen man kunnat klämma ut är ju inte så dumt.
Har aldrig haft så ont i hela mitt liv och jag är inte helt övertygad om att jag vill göra om det igen. Men att få en sån liten prinsessa gör ju att det va värt att känna dödslängtan och tro att ens sista stund va runt knuten.
Kärleken till ens barn är något man måste uppleva, den går inte beskriva.
Man kan nog inte vara mer mallig än som förälder.
Fatta, den där ungen har liksom JAG gjort, halva hon är JAG.
Hon har min längd på ögonfransarna, skriver med vänster hand, är lite tjurskallig ibland....
Det är från MIG!
Vad jag än gör i mitt liv så är det HON som är det bästa jag kunnat gjort.
Grymt!
Min kropp just nu... den spritter, vill släppas lös, kasta energi, rocka, röja, springa, gyma. Vad som helst känns det som.
Men.
Jag låter som om jag hade två kycklingklubbor instoppade i näsborrarna och hostar. Och vad har man lärt sig av att träna innan man är frisk!?
Jo, att det blir 10 gånger värre. Problemet är bara att jag tycker jag sväller till det dubbla så fort jag inte kan röra på mig.
Plötsligt blir man fläskig med en mage som dallrar varje steg man tar. Man börjar titta på kläder som är 2 storlekar större i tron om att man faktiskt är så stor.
Vill ut, ut, ut.
Spåret kommer besökas flitigt från den dagen jag känner mig frisk.
Problemet är att jag inte mår dåligt, men kroppen säger ändå att jag ska stanna hemma.
Funderar på att inte äta, det kanske hjälper.
Hur det nu ska gå...
Imorgon är prinsessveckan över.
Då väntar en veckas jobb igen, lite fritid och ljusa kvällar.
Har jag tur så är vädret det samma och man kan sola lite innan jobbet.
Får se om det blir en liten after work på torsdag, folk med vanliga jobb äer ju lediga på fredagen och en annan ska ta hand om en hög med småbarn.
Måste bara överväga om det är värt att vara bakfull när jag ska sitta där.
En del (oftast de flesta) måste bajsa så fort dom besöker mig.
Vet inte om jag har den inverkan på barn, att dom blir skitnödiga när dom ser mig.
"Åh titta en sån liten tjej, nu vart jag skitnödig".
Det är med kväljningar i halsen som jag tar det när jag inte är bakis, risken är att jag kastar dom ur muggen och kräks om jag måste ta hand om det.
Fördelen är att man kan sitta och mysa med en film, rita eller annat mys om barnen hunnit ge ifrån sig sin avföring hemma.
Vi får se hur det blir.
Fick prata med min mormor idag, det gjorde mig glad. Hon är min bästa tant.
Snart ska vi fira hennes 80 årsdag.
Ska se till att vi skrapar ihop till en kloning av tanten så hon alltid kommer finnas kvar.
Min mormor, hon är också en sådan som måste upplevas. Den allra sötaste av den bästa sorten.
Hon och jag, vi har det där speciella. Jag hoppas hon alltid kommer få må bra i sitt liv, det är hon värd för hon äger det största hjärtat man kan ha. Gud (eller vem det nu är) glömde att ge henne ilska och tjurighet. Kroniskt glad och klagar aldrig, det är min pantertant det.
Förresten, jag köpte Oliwer Twist i veckan, och det är så jäkla härligt....mmm!
Vart en eucalyptus. Bara så ni vet.
Så här har min dag vart idag förresten...
Syrenerna blommar, det är sommar!
Vi har vart på 3 cykelturer idag...
Besökt lekparken 5 gånger...
Sprungit frivilligt och ofrivilligt...
Solat på baksidan och myst..
Fotat en insekt eller två...
Fotat en linslus...
En galen sådan...
Stina kom över med Elin, Selmas älska/hata objekt....
Fångade Stinson på bild...
Och även hennes söta rumpa.
Så sant som ett amen i kyrkan!
Min bror har gått och gängat sig!!!
Ett litet brev på posten berättade vad som skett i smyg.
Vart så förvånad och glad så tårarna kom. ( vissa saker får till och med kallhjärtade jag att öppna tårkanalerna.)
Lite snuvad på ett bröllop känner man sig, men det är inte för någon annans skull än deras egen som det hänt.
Mer jag som är lite bröllopkåt just nu, inte för min egen del (it takes two...) men just för att alla andra verkar få gå på denna underbara tillställning utom jag! Sen kanske jag har lite extra mycket vårkänslor nu när solen skiner.
Lite extra glad blir man för att det ger en lite mer hopp om evig kärlek.
Efter 9 år tilsammans och 2 gudomligt söta kids vart dom nu herr & fru.
Dom slog även till och bytte efternamn helt och hållet.
Fest blir det i sommar för att fira.
Fan va kul, jag är så glad för deras skull!
Puss på er båda och hoppas det blir i mer lust än nöd!
Ett litet brev på posten berättade vad som skett i smyg.
Vart så förvånad och glad så tårarna kom. ( vissa saker får till och med kallhjärtade jag att öppna tårkanalerna.)
Lite snuvad på ett bröllop känner man sig, men det är inte för någon annans skull än deras egen som det hänt.
Mer jag som är lite bröllopkåt just nu, inte för min egen del (it takes two...) men just för att alla andra verkar få gå på denna underbara tillställning utom jag! Sen kanske jag har lite extra mycket vårkänslor nu när solen skiner.
Lite extra glad blir man för att det ger en lite mer hopp om evig kärlek.
Efter 9 år tilsammans och 2 gudomligt söta kids vart dom nu herr & fru.
Dom slog även till och bytte efternamn helt och hållet.
Fest blir det i sommar för att fira.
Fan va kul, jag är så glad för deras skull!
Puss på er båda och hoppas det blir i mer lust än nöd!
