kyla
att jag uppfattades som kall.
Känslokall.
Jag vart först lite paff och förvånad.
Alla som känner mig vet ju om att jag är världens störta känslomänniska.
Eller så va jag bara det förut.
Jag kanske har blivit kall det senaste året.
Allt som har hänt tyder ju på det.
Jag sårade den som betyder mest för mig av alla, utan att blinka.
Och mer än en gång.
Utan att se bakåt patrullerade jag bara vidare.
Det gäller även allt som händer nu. Går det inte som jag hoppas i dom korta relationer jag har varit i, så ser jag inte bakåt. Glömmer bort att jag någonsin har träffat dom personerna.
Vissa kan vara lite svårare än andra, men jag har aldrig gråtit över det.
Det blir bara ett litet skrapsår som läker snabbt igen.
Men på sätt och vis är jag fortfarande känslomänniska. Mina känslor kan svämma över ibland. Blir kär på en sekund, hatar på två och älskar på tre.
Sen går allt över igen.
Allt är så intensivt men kort i min värld.
Det ända jag tror och hoppas jag vårdar är mina vänskapsrelationer. Dom betyder så mycket för mig.
Men jag känna att det ända jag vill är att hitta någon att dela mitt liv med.
Fast hur ska jag kunna lita på någon annans känslor mot mig när jag vet hur lätt det är att bli någon annan?
Göra sånt man aldrig någonsin skulle kunna göra.
Hur?
När jag inte ens kan garantera någon evig kärlek och trohet, hur ska jag då känna mig trygg med någon?
Kommer jag någonsin kunna riva muren omkring mig?
Eller kommer jag kunna släppa någon innanför den?
Jag är en annan människa nu än för 1½ år sedan. Det vet alla som känner mig.
Styrka och känslan av att jag klarar mig oavsett vad livet utsätter mig för, finns.
Jag har hopp om livet och allt vad det innebär.
Men har den gått för långt, gav den mig ignorans och kyla också?
Jag vet inte om den jag är nu, är bra eller dålig?
Kanske bra för mig och dålig för andra, eller dålig för mig och bra för andra?
Tar jag för mig av livet eller trampar jag på tår för att kunna göra det?
Jag tycker om mitt stressade liv med resten av mina jakthundar till vänner.
Tillsammans skvallrar vi hej vilt och njuter av våra berättelser.
Men i slutändan är vi ändå ute efter samma sak.
Jakten är kul, men det är det fällande skottet vi alla är ute efter.
Jakten får oss att glömma stolpskotten och fokusera framåt.
Ingen är perfekt, och vi har alla våra olika sätt att bearbeta livet och dess motgångar.
Mitt sätt är kanske att vara kylig tills den dagen då jag faller ner och gråter som ett barn.
Tack och lov vet jag vilka som plockar upp mig då...
Tog åt mig orden idag, ska fundera på dom och se vad som kan göras åt det.
Tack T.
2 dagars ledigt och en Viggo
2 lediga dagar har passerat i en rasande fart. Mycket märkligt hur tid kan kännas så olika lång fast det är samma sekunder det handlar om.
Men det är när man gör det roligaste man vet som tiden går som fortast.
Jag roade mig med en tur på hästryggen.
Det vart bara jag och Lucky som gav oss ut på snöiga skogsvägar i solkskenet.
En lugn och härlig trav när snön knarrar under hovarna, höra hästen frusta nöjt av att få komma ut, det är lycka för mig!
Att se familjen kronhjort (?) stå och beta på ängarna förskönar alltihopa.
Doften av varm häst, känslan av harmoni, tystnaden och ensamheten är guld!
100 % avslappninng.
Tog en sväng förbi min vän på djurmagazinet och inhandlade en ny hundbur, så nu ska den gamla säljas...
När stallet va avklarat och jag insåg att ingen ville följa med på boxpasset på kvällen, snörade jag på mig löparskorna. Tyckte jag hade vilat länge nu med mina trasiga benhinnor och ville testa om det funkade.
Hör och häpna så gick det rätt bra. Inge ont alls. Tog det rätt så lugnt och gick rätt mycket också. Men ändå, 5 km utan ond känsla!
Helleluja!
Vidare hem och kastade mig i duschen för att sen promenera över till min vän Stina.
Hon bjöd på mat och sen vart det både efterätt å kaffe, dock nyttig sådan.
Snack i soffan,TV-tittande, funderingar och skvaller va vad kvällen bjöd på.
En riktigt mysig kväll med en kompis kan vara svårslaget. Att sen få göra alla saker man tycker är roliga på samma dag, inte illa!
Dagen idag bjöd på samma sak. Återigen va det bara jag och Lucky som tog en skogssväng, full galopp så snön yrde.
In i stallet och fodrade dom andra pållarna när deras ägare ligger på stranden i Thailand och gottar sig.
Hemåt för att möta upp Anders och börja frakta sängar. Har länge insett att min säng va alldeles för hård, men inte kunnat byta för allt kostar...
Men turen i allt va att Anders lyckats köpa sig en alldeles för mjuk säng, så vi bytte helt enkelt.
Fixade nya sängkläder och allt, så i natt ska jag sova som en prinsessa.
Hade tänkt att träna idag med, men vaknade med halsont och vi hoppa över det.
Hämtade prinsessan idag för at vara mamma en vecka igen.
Tog mig en promenad ner till dagis med min lilla hund som bara fryser och skakar hela tiden.
Dom kanske skulle tagit med henne till Thailand... där skulle hon säkert trivas.
Vart bjudna på middag hos Maja och hennes dotter.
Vi hade mycket skvaller att prata om och tack å lov lekte barnen helt galet bra så vi kunde prata av oss.
Senare på kvällen när vi hade kommit hem va exet över med katten.
Hade i ett svagt ögonblick lovat vara kattvakt åt Viggo, Junies älskade feta bondkatt.
Anledningen till att jag inte skaffat katt själv är min soffa.
Den är ny
Den är i tyg
Den är mig kär
Det första Viggo hann med när han kom hem till mig va att klösa...på min soffa!
Viggo kommer inte leva länge till om detta händer igen.
Fast det beror på om Viggo kommer över barrikaden av kompostgaller som numera täcker dörrhålet in till vardagsrummet.
Selma är minst sagt missnöjd med att ha Viggo här.
Viggo är minst sagt missnöjd med att vara här.
Dessutom bytte jag tillfälligt bort min älskade Nikon mot Viggo.
Känns som om jag inte kommer gå som vinnare ur det här...
Time fly
Nu ska jag kasta mig i säng, drömma mig bort och längta efter min nya säng.
Sugiga söndag!
Vissa dagar är bättre än andra.
Den här dagen va nog en av dom sämsta i världshistorien.
Jag har än så länge inte kommit på om jag bara ska skratta åt den eller passa på att gråta en skvätt med.
Det hela började med att telefonjävlen fortafarande va stendöd när jag gick upp.
Mina desperata försök att få liv i den under handtorken på krogen hade misslyckats...totalt.
Men aldrig förr har en telefon ramlat ner i en toalett och kommit upp så fort igen. Knappt att den hann bli blöt...men det vart det ju.
Pissblöt för att vara exakt.
Utan telefon är jag mer eller mindre handikappad, tappar all kontakt med omvärlden, kan inga nummer i huvudet och kan inte klockan osv.
Katastrofläge alltså. Särskilt när det inte ens va min telefon, utan exets.
Jag lyckas alltd.
Får skjuss till jobbet eftersom jag inte kör när jag vart ute.
Pussar dottern adjö å vinkar tack till exet, kliver in på jobbet på rätt bra humör trots smärra bakfylla och enorm trötthet.
Ska tydligen vara i kc. kliver ner och möter direkt alla bajsnödiga, bakfulla, griniga söndagskunder.
Fick en utskällning för en sak som är sååå lite min sak som det bara går.
När jag dessutom ber kunden hämta varan som det va problem med säger hon att hon ska prata med min chef!! Och ska absolut veta mitt namn som inte syns för jag hade västen på mig.
Sen vänder hon och går!!
Problemet?
Jo, det står inte "äppeljuice" på kvittot, utan bara "Äpple".
Spela stor jävla roll! Vet hon inte vad hon har handlat så är det väl för i helvete hennes eget jävla fel?
Bara så ni vet allihopa! Jag är ansvarig för allt som står på era kvitton när ni handlar hos oss!!
Där va ilskan på topp, ställde mig bakom väggen någon minut, bröt sönder en penna i ren frustation (moget, jag vet). Sen gick jag ut igen, med ett leende på läpparna eftersom det va kunder i kö som sett allt. Stod där och tog emot alla reklamationer , och annat som folk ska roa sig med en söndag.
Då hände DET som nog va det värsta på hela jävla skitdagen!
En mamma från Junies förra dagis kommer fram och smackar lite, sen frågar hon:
"väntar du smått igen?"
Eh, vänta nu, VAD sa hon, tänkte jag!?
Svarade inte direkt roat: Nej det gör jag inte, men tack ska du ha!
Hon ojjade sig lite å babblade vidare.
Kunde inte ens skratta åt det eller skylla på den bylsiga tröjan som jag skulle gjort annars.
Min mage är inget vi skojjar om. Ser jag redan gravid ut i mina ögon och tydligen i hennes med, DÅ är det tamejfan kört!
Fick massor klappar på axeln av mina kamrater som jag jobbar med, dom hjälpte lite. Men inte helt!
Fick en kram av Annika, det hjälpte mest. En kram va precis det jag behövde just då! Tack!
Min ända önskan sen va att få sitta ner å göra mitt jobb, alltså inte stå, gå runt eller annat. Gissa vad det ända va, som jag fick göra??
Jo, stå upp, gå runt och annat!!
Allt jag ville va att få sitta ner och ha så lite kundkontakt som möjligt. Bara sitta och vara tjurig och göra mitt jobb utan anmärkning. Fick inte det. Då tog jag rast, tvingade Anna att bjuda på en cigg, rökte njöt och spydde ut min galla över dagens idioter till kunder. Ibland undrar man om folk äter taggtråd till frukost och bara går runt och är skitnödiga?
Tjurskallar!
Nej, jag kan inte påstå att jag va så lycklig, men jag är inte otrevlig!
Men när dom är det mot en är det svårt att hålla humöret uppe.
Ett "hej" eller ett "tack". Är det så svårt?
Rökte en till cigg av Anna innan dagen faktiskt, hör å häpna tog slut!
Skakade hand på med Linda att avskaffa den här värsta jävla dagen på länge. Aldrig mera en 25 november tack, inte ens en ända gång till. Please!?
Nu känner jag mig, fet, ful, tjurig, otrevlig och bitsk.
Vet att bättre dagar kommer. För knappast kan det bli sämre?
Men jag vet också att det är mina arbetskamrater som gör allt värt på jobbet.
Vi är ett bra gäng som jobbar, kanske inte skulle passa så bra ihop på fritiden, men på jobbet är det guld!
Vart hämtad efter jobbet med, åkte hem till min fd svärmor med en blomma å sa grattis. I utbyte fick jag hennes goda smörgåstårta. Är ju ändå så fet så jag ser gravid ut så vad gör lite tårta??
Tog ett glas vin också.
Vart hemkörd. Sparkade igång min gamla nokia som på nåt sätt måste återuppstått från de döda och fungerar!!
Men det är bara en tidsfråga.
Satte mig vid datorn och fastnade i vanlig ordning.
Det jag helst av allt skulle vilja göra nu är att gråta. Få ut skiten som trycker på.
Men det är lika lätt som att skita ut taggtråd gissar jag.
Snart är min 7 dagars vecka över. Det ska jag fira med en tur på Lucky imorgon. Då är allt bra igen. Bara jag får komma ut i kogen på en brun fin pålle. Då, bara då, är mina problem som bortblåsta.
Tills nästa jobbarsöndag....
Telefondöd!
det som inte får hända
Jag tappar moilen i toletten.
har numera ingen mobil, in ga nummer...
Jag e så gott som raderad från omvärlden.
Dirty
Om man ska ha kul får man inte vara rädd för att bli lite skitig.
Stallet och hästar är inget för små primadonnor som inte tål skit under naglarna. Särskilt inte o man ska ut och trava fort på mjuga slaskiga grusvägar.
På med regnställ, stövlar, glasögon och sen drar man. Idag red jag Tubbe och Anki körde Smarre. Ett tag låg vi före, men sen när jag insåg att det inte gick att få stopp när jag ville, la jag mig bakom vagnen. Hästar kan vara så ruskigt starka och när dom tar spjärn i munnen, så går det bara fortare ju mer man försöker hålla emot. Alltså, bara åka med och be till gudarna. Fick snurra tygeln ett varv runt handen för att få ner hastigheten.
Tur att dom vet vart dom ska stanna.
Kom tillbaka til stallet och såg ut som om man hade badat i en lerpöl. Det va bara spola av allt, sadel, träns, skydd och hästen. Sen åkte jag hemåt och såg mig i spegeln, detta mötte jag:
Jackan är i vanliga fall svart och jag brukar inte ha en miljard pormaskar i nyllet. (nej, jag har inte byxorna på mig på bilden)
Duschade och åkte vidare till jobbet.
Hade kul och kännde att folk faktiskt va på bra humör idag! Le och folk ler tillbaka, det funkar faktiskt.
När klockan va 20 så dog allt, folk va hemma för att se på fotbollen. Öken!
Nu är jag tillbaka på min stol i vanlig ordning.
Den dag jag sjukskriver mig för att sitta vid datorn kan väl någon komma och rycka ur sladden!?
men tills dess...vet ni vart jag finns.
Strunt
Vissa förstår min sjuka humor dom här dagarna, andra gör det inte. Den som förstår mig bäst vid såna här tillfällen är nog Maja. Inte ofta man sitter dubbelvikt vid burken så tårarna sprutar. Men där har vi förståelse på humorn.
Grannarna måste undra om jag fått spel eller vad som har hänt med tjejen som sitter fast på den blåa stolen i sovrummet och gapskrattar.
Fast dom tror nog inte jag är riktigt frisk i vilket fall.
Ena sekunden springer jag ut från lägenheten med hörlurar, löpardräkt och mössa, sekunden senare slafsar man runt i ett par skitiga ridstövlar och man osar pålle lång väg.
Dagen efter är man plötsligt sminkad och trippar omkring med en cider i handen är på väg på galej.
Sen är man mamma igen, går och håller barn i handen och hunden på släptåg, plockar bajskottar och stressar til jobbet. fast alla människor kanske har det så, det är bara det att jag tror det är samma granne som ser mig hela tiden. Dom ser ju liksom lite likadana ut... svårt att hålla isär dom.
Men jag är rätt säker på att det inte bor någon mer än jag som är på nåt litet sätt aktiv här.
Dom flesta verkar gå i ide på vintern, dom sitter inne å äter middag i sin lysrörsbelysning tio varje kväll, sen är dom putsväck!
Men på sommaren kommer dom ut i dubbel upplaga, det myllrar av dom, på grästmattor, på bänkar, på ballkonger, överallt!
Men men...så kan det vara.
Nu ska jag sluta skriva strunt, kissa och bädda ner mig och se fram emot en 7 dagars arbetsvecka...
Adios!
Magiska Måndag
Idag vart det en fuling.
Jag va ledig men lämnade J på dagis ändå. Drog ner till gymet och körde maxad uppförsbacke på bandet i 30 min. Ska fanimej inte ha några celluliter på min lilla röv, så det så!
Körde lite maskiner också, underbart!
Stressade hem och slängde av mig träningskläderna och slängde på mig ridkläderna istället. Drog ut till stallet och mötte upp Anna där. Vi tog oss ett varsitt varmblod och sadlade på.
Ute i stallet där Anna har sin häst stod det lite hinder i paddocken och vi tänkte att nu ska det hoppas travhästar. Alla som ridit såna hästar vet att det kan gå precis hur som helst. Och det gjorde det också.
Vi skrattade så vi höll på att dö när Lucky va nära att skita på sig när han insåg att han skulle gå över smällkaramellsfärgade pinnar som låg på backen!
Till slut kom han över.
Vi gjorde en liten bana som vi skulle ta oss över och man fick bonuspoäng om man fick till en galopp på sista varvet. Ja, man blir som ett barn ibland, men kul är det!
Anna och Smarre rev det första hindret som hade en ribba på va 7 cm, men klarade resten av banan galant.
Och en galopp fick hon också till. Lucky och jag vägrade på smällkaramellen, men kom runt resten och 1½ varv i galopp! Inte illa på hästar som knappt galopperat förr, än mindre hoppat!
Med svettiga hästar och med ett leende på läpparna red vi tillbaka till stallet, skrittade på den mjuka fina grusvägen bland gärderna i solnedgången. Njöt så jag fick ont i magen.
Livet kan vara så okompliserat ibland, om man bara släpper allt man funderar på.
En häst är så mycket nöje, så mycket skratt och galenskap.
Har man sen en god vän med sig brevid så har man räddat den dagen.
Ibland måste man stanna upp, njuta av det enkla livet erbjuder.
Funderar på att bli filosof.
Hämtade sessan på dagis och gav oss upp til Stina som bjöd på gourmet middag. Sen sällskapade vi hem till mig på en promenad.
Min Stina och jag! Haha, kan glädja mig åt att ha underbara vänner runtomkring mig i varje fall. Utan tvekan.
Väl hemma ville fröken löken baka. Råkade ha alla ingredienser till en sockerkaka så hon fick som hon ville.
Med smet runt hela munnen slickade hon skålen med ett stort smile. Vi bjöd över hennes pappa på en bit kaka.
Sen va det läggdax för den lilla!
Och nu även för mig!
Funderingar
Hade "turen" att bli barnfri några timmar på eftermiddagen.
Drog med Stina till stallet, avnjöt några km i härlig trav/galopp på mjuka stigar. Livet på hästryggen...kan det bli bättre?!
Vart upphämtade hemma senare av exet och barnet, åt mat åkte hem till mig å drack glögg.
Maja kom förbi och vi skvallrade lite hit å dit.
Diskuterade söndagskvällar. Dom är ju som gjorda för att få ligga i soffan och glo på film med någon.
Och visst, en vän är alltid en vän, men att få dela den stunden med någon annan hade ju vart trevligt det med.
Särskilt när man faktiskt nästan hade bestämt det.
Kanske någonstans börjar man sakna tvåsamheten.
Man saknar ha någon hemma när man kliver innanför dörren. Någon att somna med och vakna upp brevid. Gå promenader, laga mat, dricka vin, gnälla på.
Någon att skratta ihop med och gråta hos.
Fast jag gråter ju inte...
Men att få känna lite stabilitet i livet.
Kanske kommer det en dag då man inte behöver oroa sig för räkningar, när man kan springa till BMB nästa gång och hur man gör när bilen går sönder. Vem man ska fira nyår och midsommar med.
Vem som kan hjälpa en att bära in kassarna efter man har handlat.
Känna tryggheten av att han finns där.
Vara kär!
Klagar inte på singellivet, man kanske ska njuta så länge det varar.
Kanske är det nu man ska leva livet och göra allt man ångrar att man inte gjorde när man blir gammal.
Det är bara funderingar, vad vet jag?!
Lördag
Förutom att man är blåslagen efter gårdagens hysteri med enköpings alla fjortisar så känns det rätt ok.
Trött dock, väldigt trött...
Något som stör mig är när jag inte har kontrollen på det jag vill ha kontrollen på.
Blir lite tjurig och bestämmer mig för att inte lägga ner nån mer energi...
Dagens tack går idag till IKEAS barnhörna. Ljuvligt att kunna lämna bort barnen där för en vuxenlunch med sin vän.
En hel timmes underbart skvaller, fokus på snygga väskor med eller utan innehåll.
Kom fram till att det är bättre att ha en medelväska med mycket innehåll än en som bara är snygg.
Åt 15 köttbullar utan något som helst problem, Kaffe på maten så va man nöjd sen.
Gick in på Maxi å spelade på lite hästar i hopp om att norpa miljoner till kontot. Skulle verkligen behövas...
50.000 skulle lösa många problem det med, är glad för det lilla..
Åkte hem till mig, gav barnen mat, skvallrade vidare, analyserade och skrattade. Som en bra dag med Maja ska vara.
Kvällen gick ut på att bada barnet som va trötter som få.
Nu är det soffläge som gäller, tur att man får sällskap i varje fall...
Räknar med ett finger i sidan när jag börjar snarka. När, inte om...
Takida
Enköping.
Vilklen jävla håla, och om det är möjligt så har invånarna en ännu större håla mellan öronen.
Idioter är dom hela jävla bunten.
Sätter aldrig någonsin mer min fot där.
men...
Takida, är ljuv musik i mina öron. Helt jäkla suveräna live!
Dom kommer att komma långt och jag ska skryta med att jag tiggde skjuss av Stinas
x:s kusins kompis dit, bara för att få se dom. En vacker dag kommer dom klättra högst upp på listorna och jag ska tacka dom för tinnitusen jag fick ikväll. fast jag vet inte om det var från dom eller den äckliga lilla finniga 18 åringen bakom mig som va på "kåånnssääärt" och skrek deras låttexter rakt in i mitt öra på oskön svängelska.
Nu är man nyss hemkommen. Jag känner att jag inte riktigt kan stå för att bokstäverna hamnar där dom ska...
2 flaskor vin och nån cider delades med Stina & Camilla som va med. Vi är alla övernens, Takida är grymma, men Enköping har gjort bort sig...men å andra sidan, vad hade vi hoppats på?
Jo, en snittålder på över 18½.
Nu ska jag rocka rakt ner i sängen, drömma, tänka och minnas en härlig sommar då Takida klev in i mitt liv (djupt va!) En sommar med min bästa Stina, som sent ska glömmas.
Det va då, nu ser jag framåt måt nya äventyr!
Skål å natti alla vänner!
Dagsns största tack går till Andreas som hämtade 3 vilsna tjejer i Enköping utan fungerande mobiler, PUSS på dig!!!!!!!!!!
Någon sa till mig
En vän som inte bara säger til mig att hon alltid skulle ställa upp om det va något.
Utan hon har bevisat på allra störta sätt att hon menar det.
Hon har hjälpt mig ur en av mina största kriser i livet utan att kräva något tillbaka.
Självklart hoppas jag kunna göra detsamma för henne om det behövs.
Vi har känt varandra i över 5 år snart och hon är en riktig klippa.
Hon säger vad hon menar och är alltid ärlig.
Häromdagen gav hon mig en idé om vad hon tyckte jag skulle göra i mitt liv.
Jag har funderat rätt mycket på det, men inser att om det ska ske så blir det inget halvdant.
Utan då är det detaljer, inlevelse och en massa tid.
Men jag har bara en fundering.
Vad blir första meningen?
Efter det tror jag alla spärrar är borta, då finns ingen hejd. Då ska alla monster ut, släppas fria, det ska kännas efter och det ska pinas, analyseras och smärtas. Det ska inte finnas några bortförklaringar, sanningar ska ut.
Blir jag kvitt alla demoner då, kanske jag hjälper någon på vägen.
Om inte annat så har jag skrivit min livs längsta dagbok.
Det ska vara så naket det kan bli.
Cry me a river
Idag när jag hämtade lilla J på dagis trodde jag dom gett henne nå speed-piller, hon hoppade, studsade upp & ner och pratade oavbrutet.
Vi kom hem och hon kom plötsligt ihåg ett gammalt sår hon hade, vart förkrossad och grät ut.
Ibland önskar man att man kunde göra samma sak själv. Bara släppa på alla spärrar å tjura hej vilt.
Utan dom röda ögonen, snoret som rinner, torr nästipp & svullna ögon dagen efter som avslöjar vad man ägnade natten åt.
Tänk att bara få släppa ut alla demoner, funderingar, ovissheter, smärtor, saknader och frustationer.
Ju äldre man blir desto svårare har man tydligen att låta sig själv tappa kontrollen för ett ögonblick.
Trodde aldrig någonsin att jag skulle ha svårt för det, men här sitter man och håller emot. Enda gången som tårarna kommer på en sekund är när jag blir rörd.
Bölade två tårar när jag läste om vardagshjältar i tidningen.
En gammal man som körde permobil fick se när en liten pojke på 2 år ramlade ner i vattnet. Hans farmor stod vi kanten och skrek. Gubben sladdade dit kastade sig i vattnet, men hann först lämna över sin hund till tanten. Sen räddade han pojken från en säker död. Han förstod inte själv hur han om knappt kunde gå, fick krafter till att rädda lillkillen.
Då vart jag varm i hela kroppen och tårarna infann sig snabbare än någonsin.
Får väl läsa den artikeln om & om igen när trycket blir för stort.
Hade ledig dag idag!
Vaknade av klockan, hör å häpna!
Va absolut inte sugen på min morgonpromenad, men nöp mig själv i sidan och så hade vi diskuterat den saken klart.
Kom in och åt min härliga goda frukost, läste H&M katalogen och drack mitt kaffe.
Ålade på mig mina ribyxor, raggsockor, vantar å mössan. Klädde på Selma sin utstyrsel och körde mot stallet.
Idag hade Lucky skor med brodd på sig och va därmed redo för full fart igen.
Vi fick sällskap av Annika & Skyan också. Stigarna i skogen är fortfarande mjuka och fina på sina ställen och det utnyttjades.
Det spelar mig ingen roll om det är snöstorm, pissregn eller 40 grafder varmt. Till häst kan jag inte annat än att njuta. Jag förbannar mig själv som har lagt det på hyllan så länge.
På hästryggen existerar inget annat, man är som i en bubbla där det bara är jag och hästen.
Jobbet, räkningar och resten av världens bekymmer känns så underbart avlägset.
Man behöver sina stunder av befrielse.
Måste påminna mig själv att aldrig, aldrig någonsin sluta rida.
Om inte ens ett rejält kast i backen med ambulanshelikopter som följd, kan få mig att sluta...vad kan det då?
(kan eventuellt bero på den minnesförlust jag fick).
Annika och Skyan
Doris, Ulla eller vad den nu kan tänkas heta.
Snusfri
En bild, inga ord
Valles vackra bruna
Fin
Smarre
Min älskling!
Maten är inhandlad, rummet är städat, kläderna är tvättade.
Snart är hon här, gullungen, busfröken, pladderfian och trotsungen.
Nu är mammaveckan här!
en ledig dag
Tror inte jag riktigt har förstått innebörden av det hela än, men jag kan bara hålla mina tummar så hårt det går...och önska.
Och undra varför det inte är jämnvikt på vilka som ska drabbas?
Orättvist är det, riktigt orättvist.
Annat...
Vaknade av mig själv så fint i vanlig ordning när inte min klocka ringer som den ska.
Alltså, ingen morgonpromenad utan direkt ut till stallet.
Väl där så vart det till att kasta på Tubbe sin utrustning medans Anki selade på Nisse.
Sen red jag bakom dom i full kareta runt på grusvägarna i trakten. När vi kom tillbaka till stallet såg jag på min nytvättade jacka...att den behövde en ny sväng i tvättstugan. Gråprickig!
Och inte bara jackan, hela jag va skitig! Tur man hade brillor på sig.
Och fort gick det, härligt, underbart fort.
Nu vill jag ta montélicense och tävla!
Efter turen på Tubbe tog jag ut Anna på en lite galoppsväng!
Den lilla hästen är så mysig, man får ponnykänsla på henne.
Njuter i fulla drag när jag är ute i skogen å rider, trots pissvädret...
När stallet va klar bjöd nya hästägaren Anna på en kopp kaffe och vi diskuterade samtalsämnet på jobbet...
Vi ska nominera en person som vi anser vara en bra arbetskamrat,plockar efter andra och gör det där lilla extra. Skitsvårt faktiskt.
Dom 12 som får flest röster får åka på en resa och då vill man inte nominera vem som helst, utan en som faktiskt gör ett bra jobb och allt annat.
Många som jobbar där e så slöa så det växer mossa på dom.
Ska bli kul att se vilka det blir.
Jag hade hoppats på att få boxas ikväll på min lediga tisdag. Men alla mina vänner svek mig så det vart inget.
Drog ner till ett fullproppat gym istället och körde på.
Sen vart det gourmetmiddag i form av tonfisk, keso, gröna ärtor och broccoli.
Här kommer lite bilder från lördagens fotografering!
Kommentarer mottages.
Fotograf: Benny Baunsgard www.benartz.com
Stackars tanten
klart man alltid är lite självkritisk, men det är väl bara att inse hur man ser ut.
Tog mig en promenad till jobbet idag efter att jag vart ute å ridit Anna igen!
Va så länge sen man satt på den lilla pållen, men idag va det äntligen dax igen.
Som sagt, promenad till jobbet va ok, men som vanligt så regnar det på kvällarna så hem vart det till att tigga skjuss.
Så hurtig va jag.
Idag på jobbet vart jag svag i hjärtat. Det kom fram en lite vilsen tant å började nästan gråta framför mig. Jag fick trösta lite och hjälpte henne skrapa sina trisslotter som hon köpt. Hade verkligen önskat henne högsta vinsten för att hon såg ut att behöva den. Men tyvärr vart det inget.
Ropade på hennes gubbe i högtalarna, men han kom inte.
Han kanske inte inte ens levde längre. Tyckte så synd om tanten.
Hon stod kvar länge vid disken och va så ledsen. Ljuset i hennes liv va hennes barnbarn, annars va det bara elände att behöva bli så gammal.
Stackas stackars stackars!
På rasten hade min mormor ringt, men jag kunde inte svara.
Imorgon ska jag ringa henne och tala om att hon är bäst!
Innan hon blir snurrig och glömmer bort höger och vänster.
Ego-girl
Plötsligt va helgen över...igen!
Fattar inte att dagarna går så fort.
Hade i varje fall en kul, men (hör å häpna) nykter helg!
Började med fredagkväll.
Drog och hälsade på Junie i vanlig ordning efter jobbet, fick lite mat, hetsåt lite nötter och kikade på Idol.
Åkte hem för att fila lite naglar, färga ögonbryn, rycka näshår och annat spännande.
Packade en sjuhelvetes tung väska till lördagens påhitt.
05.10 lördag morgon ringer klockan efter en kort natt med dålig sömn.
Upp och rakade benen och annat nödvändigt.
Tog Selma, väskan och mig själv och gick ut för att börja skrapa rutor på bilen.
Fick kravla mig över sätena för att komma fram i bilen, för bakdörren va den ända som gick att öppna.
Gymnastik 6.30, nej tack!
Efter jobbet så vart det en sväng till min bästa Maja för en (extreme) makeover.
En halvstressad men grym make lades på mina trötta ögon, svart sot va dagens tema.
Vidare för att hämta exet och åka mot lokalen där fotograf, blixtrar och restan av grejjerna väntade.
Hade i nåt svagt ögonblick sagt att jag va lite linslus, och det ficka jag äta upp med hull och hår nu!
Lekte lite "modell", bäst att passa på när man e hyfsat ung å vacker...
Men jag hade så grymt roligt!! Va lite ansträngd i början när man hade en kamera upptryckt i nyllet men när vi tog dom sista bilderna ville jag ta tusen till!
Nu väntar jag med spänning på resultatet.
Benny, fixa bilderna å skicka dom med expressleverans tack!
Efter allt va klart åkte jag hem till Maja igen för att slappa i soffan innan jag åkte hemåt för att sussa.
Orkade bara inte gå ut, va helt slut efter plåtningen.
Somnade som en stock!
Upp å jobbade söndag igen. Det va en helt ny upplevelse att ta bilen till jobbet, känna sig fräsch och må bra på en söndag!
Det va ett tag sen sist.
Men, det kommer nog ta ett tag innan det händer igen....
Bjöd in mig själv på middag hos exet på eftermiddagen och firade hans fars dag.
Sen va det movietime hos mig.
Nu bädden men först ett gäng TACK till:
Linda för lånet av skorna
Lina för lånet av kläderna
Maja för Makeupen
Andreas för middagar, support och assistans
Benny för att du fick mig känna mig avslappnad och nöjd med bilderna
Jimmy för att jag fick blöta ner din jacka
Somebody needs to go to the gym, and it´s a she...
Självömkan
Idag när jag hämtade Selma hos sin dagmatte berättade hon att Selma haft ett anfall igen.
Får magknip när jag tänker på det och på att bilden krånglar och att datorn skulle behöva fräschas upp. Samt att min garderob är som ett jäkla eko. Precis som plånboken.
Skulle verkligen behöva ta Selma till veterinären men vad gör man när pengarna bara inte finns?
Hon är så viktig för mig och jag vill verkligen inte att hon ska må dåligt. Tack och lov gör hon ju inte det imellan anfallen, men ändå...min snutta!
Dessutom är det jul snart och jag vet en tjej som gärna vill ha julklappar av sin mamma, plus hennes kusiner osv.
Försöker alltid hålla humöret uppe men ibland är det så förbannat svårt.
Vill kunna unna mig själv ett par nya byxor, Junie lite nya leksaker, en dag på busborgen, ta bilen till stockholm utan att få ont i magen.
Jag vill kunna leva ett normalt jävla liv!!
Vill kunna leva utan att vända på varenda peng.
Jag är tacksam över att en jag känner väldigt väl hjälper mig mer än jag någonsin kan begära.
Det är en enorm trygghet för mig.
Men hjälpen är jobbig att ta emot när man inte vet när man kan ge igen.
Nu längtar jag bara upp på hästryggen för att rida bort mina bekymmer ett tag. Det va några dagar sen sist, men på måndag, tisdag och onsdag är det dax igen.
Hoppas några bekymmer ramlar av i nåt slaskigt dike och bestämmer sig för att stanna där.
Börjar delvis lessna på det här livet, vill dela det med någon och känna lite stabilitet igen.
Samtidigt som jag är livrädd för att våga tro på kärleken igen. Hur kan man begära att någon ska lova en evig kärlek och trohet när man inte ens kan lova det själv? Hur kan man tro så starkt på något men sen bara vända det ryggen?
Att våga är att förlora fotfästet en stund..frågan är, vågar man hoppa?
Skit i mitt liv just nu:
Selmas anfall
Billyktorna som inte kan bestämma sig för att lysa eller att inte lysa
Datorn som snart ger upp
Räkningarna
Skor som läcker
Att familjen bor så långt bort
Trisslotter, v75:or och lotto
Att jag tillåter mig själv att tjura över det här
Bra saker i mitt liv just nu:
Att Junie finns och mår bra, hennes pussar och varma kramar
Selma!
Mitt jobb och mina jobbarkompisar
Mina vänner, ingen nämnd, ingen glömd.
Träningen är på gång uppåt igen
Att jag (trots det här inlägget) försöker vara positiv
Min kamera
Att alla mår bra
Idag är jag less, men det känns nog bättre imorgon.
Gröt
Nu börjar en veckas jobb igen, utan dotter hemma.
Och Selma är kvar hos dagmatten inatt.
Ska fokusera på träningen och att äta nyttigt så bra å längde det går nu. Nu är jag taggad igen. va ner på gymet idag, riktigt skönt men efter 25 minuter i maxad uppförsbacke på bandet så va morgongröten väldigt nära en retur.
Tröck dock ner den å körde lite maskiner istället, lovely!
Sen va det som vanligt, jobbet som gällde. Fick sitta i minihuset å reta alla barn, det gillar jag.
Kikade på både Ice age 2 och Shrek 2, skrattade högt flera gånger. Tur att man är lättroad.
Nä, undrar om man ska sussa kanske. Imorgon är det morgonpromenad mellan tvättmaskinerna. Måste upp sjukt tidigt och kommer vara sjukt...trött!
Ska bara pussa...kudden gonatt först.
Andas ut...
Bra, men problemet är hur F*N jag ska få plats med Nikonbilderna p skivor?
Dom tar ju huur mycket plats som helst.
Jaja, lyckades ivf knäcka hur man brände över bilderna till skivan. Fick dock lite hjälp via telefon, sms och msn.
Tack!
Fick rådet att starta om burken och nu känns det lite som om den är född på nytt.
Hm, jaja....
Vi får väl se om jag fortsätter blogg eller om jag sitter hemme och gråter med tangentbordet i famnen om nån vecka.
Där kanske vi har den stora förlusten jag skrev om förut!?
Idag har vi ivf storstädat, Junie och jag.
Eller nej, vänta...så va det ju inte.
JAG har städat och plockat och Junie har sett till att jag har fått göra det dubbelt så länge!
Så va det ja.
Att man kan vara så fruktansvärt begåvad på att plocka fram, klippa molekylbitar av pappret, rita på bordet, kasta kläder överallt, men inte kunna städa efter sig!
Jaja, jag vet vem hon har fått det av...bla bla bla.
Gav henne 2 uppgifter idag, lägg alla kläder i sängen och sätt böckerna i bokhyllan.
Det tog 8 timmar.
Hon kommer få svårt att få anställning när hon blir stor om det ska fortsätta såhär.
Exet kom förbi idag, han hade lovat Junie en kram igårkväll och DET glömmer hon minsann inte.
Så det va bara för honom att pallra sig hit.
Passade på att utnyttja hans enorma muskelhydda till att ändra mitt matsalsbord till ett köksbord.
Alltså, från vardagsrummet till köket.
Nu ekar vardagsrummet mer än någonsin och jag vet inte vad jag ska fylla ut det med.
Funderar på att göra om det till gym eller liknande. Då kan jag ligga i soffan och se när folk kör bänkpress, eller lyfter stora tunga vikter. Bara det manliga könet är välkomna och då bara dom som är mellan 24-34. Dom ska redan vara vältränade sedan innan och ha en fet plånbok. Sen får dom bara vara singlar, tycka om barn, djur och friluftsliv,.Vara generösa, tycka om att laga mat. Ha bil, körkort och jobb. Gärna vara rakade på huvudet och ha tatueringar. Vara självsäkra utan att vara överdrivna, ha humor och absolut vara snälla och omtänksamma.
Impulsiva och glada. Det är okej om dom dricker alkohol, men inte röka (för då åker jag dit igen). Dom kan tänka sig att bo på landet med massor av djur, vara händiga och passa bra i snickarbrallor. Gilla resa och göra lite galna grejjer.
Då, bara då får dom komma och träna på mitt gym.
Intresserad?
Shit Maj-britt!!
Något kommer hända min dator, den börjar bete sig konstigt.
Fick panik idag och va tvungen att dra till Ica och köpa mig CD-skivor för att bränna alla mina bilder.
Frågan är bara, hur faan gör man?
Vet inte ens om jag har nåt brännarprogram.
Det ända jag vet är att jag har ett gäng bilder som jag skulle gråta ihjäl mig för om dom försvann.
Sekunderna tickar....
Kallsvettas, men vet inte i vilket hål man ska ge mun mot mun metoden om den börjar kollapsa.
Datatekniker sökes omgående!!
HJÄÄÄÄÄÄLP!!!
Jag älskar dig!
Såg det nya modet idag...Bar mage.
Så, om jag ska följa det så är det träning och ingen mat som gäller.
Tur att man inte är ett modefreak. Fast en platt mage är ju lite min högsta önskan...vissa dagar.
Andra dagar önskar jag mig mer pengar, nästa dag en mindre trotsig unge. Man får se till att önska sig realistiska saker bara. Jag vet inte om en platt mage hör dit, men jag ska undersöka det närmare.
Fast vad är igentligen viktigare än att ha alla sina kära och en själv välmående?
Allt annat får man ju räkna som en bonus.
Ibland känns det som om jag ligger efter med tragedier i mitt liv, ingen jag känner har haft cancer, dött i en bilolycka eller tagit självmord. Självklart är jag ju fruktansvärt lättad över att det är så...men ändå så känns det som om när det väl blir min tur så blir det med dunder å brak. Och inte på nåt bra sätt alls. Vissa männskor har ju råkat ut för allt möjligt hemskt.
Varför inte just jag?
Ibland tänker jag på hur det skulle vara att leva vidare utan min dotter eller någon annan jag har kär.
Tanken skrämmer mig enormt. Man kan försöka fantisera hur folk har det som förlorat sitt enda barn eller liknande. Men jag tror aldrig man kan föreställa sig den smärta som det måste innebära.
Det är i dom stunderna som man inte bryr sig om att man ligger minus på kontot, att magen väller ut eller att man inte har ett framgångsrikt jobb.
Då är man bara glad att man får ha dom viktigaste personerna i sitt liv, friska och hela.
Det är då man ska tala om för alla hur mycket man älskar dom, vad dom betyder för en.
Jag tror jag är rätt bra på att tala om för dom jag håller av, att jag uppskattar dom.
Hoppas det i varje fall.
Så, till er som förmodligen vet vilka ni är.
Tack för att ni finns, puss på er!
Hit me baby one more time
Vad är det med det stället som drar mig likt en magnet?
Är det alla trevliga människor med vettiga åsiter som gärnas delas ut hej vilt?
Eller är det den sköna avspända atmosfären?
Kanske den vänskapliga stilettklacken man får på foten när man står i toalettkön?
Nej, det måste ju vara doften av en härligt varmt doftande spritfis?
Hur som helst, hela stället doftar ju av kärlek.
Desperat kärlek. Och där står jag, mitt ibland den.
Hur som helst började kvällen rejält trevligt hemma hos Jessica som bjöd till fest.
Vinkade av Junie och barnvakten innan jag åkte över dit med Maja och vi drog i oss vin med fruktsoda.
Det gick hur bra som helst!
Folket som va där va precis sådär trevliga som man vill att alla ska vara på fest, kanon!
Sen hände det...
En blick av Maja och ett litet vift med pinnen så kom jag likt en lydig hund.
Måste sluta röka!! Skulle inte ens börja igen ju...
Men men, så kan det bli ibland som Junie brukar säga.
Vart taxi ner på Bmb i vanlig ordning, sen börjades det vevas och kramas folk hej vilt.
Vissa människor hejjar man knappt på i nyktert tillstånd, men med lite alko under västen är man bundis med alla.
Rockade på, drack cider och drinkar och mådde som en prinsessa.
Log så fint mot vimmelfotograferna i vanlig ordning.
När klockan tickade mot stängning väntade en flottig kebab på Saffets. Sen vart det jaga taxi tillsammans med resten av alla som vart ute denna röda dag.
Kom hem till slut, tackade av barnvakten lite sluddrigt innan det vart sängläge.
Morgonen började med en som vanligt snäll dotter som till slut tjatade upp mig ur sängen.
Åt frukost, tvättade av gårdagens spackel och ringde exet.
Han brukar vara villig att fördriva söndagar tillsammans med oss, inget undantag idag.
Tog oss ner till hamnen för att titta på dom 2 båtar och 47 änder som låg och guppade i vattnet.
Jag hade med mig "lillebror" (min nikon D80) och jag roade mig med att fota allt som kom i min väg.
Fastnade lite själv också, något jag ångrade när jag såg bilderna.
Åldersnojja!
Min kropp förfaller!
Jag har ju fruktansvärda rynkor under ögonen, ser ju hemskt ut. Måste genast ringa och boka operation eller botoxinjektioner, eller va faan ta båda delarna!
Och tänderna då! Visst jag vet att dom e lite snea å skeva, men inte SÅ mycket...
Shit, det va inte min dag att fotas på, ska bara lära mig att le med munnen stängd från och med nu.
Efter hamnen väntade en pizza (bra Madde, det är fint för kroppen) sen vart det en sväng till Junies farmor och farfar där det byttes om till vinterdäck på fordonet.
Skönt att behöva tänka på det mer.
Tack exet för hjälpen i vanlig ordning och för sällskapet idag.
Här kommer bilderna från gårdagen och dagens bravader!
Jag och Anders
Det börjar bli tomt i hamnen
Förstår ni eländet med tänder och rynkor nu?
En dåligt tagen, men rätt rolig bild på Andreas, Junie och mina skor
Galenpannan
Mitt bästa, någonsin och för alltid
Stockholm suger
Hemlängtan!
Jag klarar inte av den stan trots att jag har bott större delen av mitt liv där, närmare 21 år.
Trivs bättre här....
Det ända som gör att jag åker dit är min familj och mina vänner. Bäst av alla, min underbara älskade mormor! Hon har ett hjärta av guld. PUSS på henne!
Annars, nej tack. Stress, hysteri är vad det erbjuder.
Dagens anledning va lillebror Lucas som fyllde myndig (snart ivf) firades på "lilla" i barkarby.
Dock vart man mäkta besviken då man , trots förbeställning (!) får vänta på maten i över en timme.
Köttet va inte färdigstekt och moset va kallt på planksteken. Beställde in kaffe efter maten som måste vara det färskaste jag druckit med tanke på att han måste ha åkte ändå till Colombia för att hämta bönorna innan han skördade dom, för att sedan koka kaffet och sen servera det! Helt otroligt!
Nej tack, bättre va det när syrran jobbade där, då va det ivf fall lite fart.
Det snöade på vägen hem, fick en känsla av att det är dax att byta däck på bilen snart.
Ska bara låna en sån där grej man tar bort muttrarna med så fixar jag det själv...
Lillebror, Junie med pappan, brorsdotter med pappan som då är min storebror, andra brorsdottern med mamman, sen är det jag och lillesyrran. One big happy family!
Min underbaraste bästa mormor....
