isn´t it ironic, don´t you think?

Sälenresan gav oss rosiga kinder och en underbar helg.
Livet vart så mycket lättare efter den.
Vi va lite barskrapade när vi återvände hem, men sånt brukar lösa sig på något sätt.
Vi skulle vara med på olympiatravet med en andel men stället i Sälen vi handlade på hade inte ATG så det blev en simpel 75kronors lördagsgodis istället.

Väl hemma så gick jag och rättade våran påse med lotto bla.
Tittade på skärmen när tjejen rättade våran lotto och döm om min förvånining när siffran 2666:- kom upp på skärmen!!!
6 rätt på lotto är nog både första och sista gången man vinner.
Glad i hågen letade jag upp mannen i butiken & visade vinsten och plötsligt vart ju våran resa betald!

Härligt att man kom på fötter igen!!

Men....


Väl hemma låg posten.
Posten från bla tele2, mobilräkningen.
Öppnar upp kuvertet och får en smäll imagen.... kändes så i varje fall.

3500:-

Och det va till större delen uppkoppling till internet!
Jag är fan aldrig uppkopplad på nätet med mobilen, men någon jävla uppkoppling har ståttpå i princip dygnet runt!

Där någonstans försvann min glädje över lottovinsten.

Rinde tele2 och va ungefär 1 cm från att börja böla över misären.
(Gör det rätt ofta nuför tiden, bölar. No more cold hearted bitch, haha).

En felsökning skickades iväg och dom skulle se vad problemet låg.
La snabbt undan min HTC tattoo skitmobil för att den aldrig mer ska få se dagens ljus.
Känner mig rejält lurad av att den kopplar upp sig utan min vetskap, natt som dag!

Idag ringde tele2 supporten och som den stackars lilla flicka jag kan vara ibland lät jag väldigt ynklig  och den underbara killen tog bort 2900 från min räkning. Mot att jag tecknade nåt paket för 29:- i månaden.
kanske va han inte så underbar, men det räcker åt mig.

Nu känns det ändå lite bättre och ekonomin fick sig varken en skjuss uppåt eller neråt och det får man väl vara nöjd med ändå!?




















Nog med bitterhet

Vill ju inte va en sur & gnällkärring men ibland måste skiten bara ut.

Nog!

Det här fårt mig att skratta & bli glad, mer sånt tack!



Hon, den där!



Och hon, den där också! Helt galen, men underbar!



Glada lyckliga hundar


Selmas tryna i linsen



En eftermiddag med hundpulka hos goda vänner






Hästtokig dotter



En bra dag



MASSOR av skratt




Och kärlek



hold

Det är som ett badkar som sagt fylls till bredden.
Antingen drar man ut ploppen en sväng och låter det rinna undan ett tag, eller så svämmar skiten över på ett eller annat sätt.

Har sån jävla lust att låta det bli helt officiellt och bara få skriva av mig allt, och kanske kan man hitta någon i samma sits som vet hur fan man ska ta sig till.

Man ser ljuset i tunneln en sväng, men plötsligt är den släckt igen. Behoven man har som krävs för att det ska vara som det bör, måste det bortses ifrån.
Man har inget att säga till om, bara vänta & se om det blir bättre någon gång.

Jag väntar.

Och väntar.

Sätter livet på hold ett tag.









Hmmm

Nej, jag kan inte svara på om jag vill ha fler barn, men med två nära vänner som väntar smått så är det ju klart att frågan korsat mitt huvud.
Mer än en gång. Själv har jag 3 syskon och känner en viss trygghet med att ha en sån stor familj.
Jag vill att J också ska få känna tillhörighet. Hon kommer aldrig få ett helsyskon, men ett halvt.
Vill jag inte ha en stor familj?

Just nu vill jag verkligen inte det, men i framtiden.

Har inte ett minsta sug efter att gå rund som en boll och må pyton, köra barnvagn och amma, byta bajsblöjor och få mammapeng.

Men att få vara en familj på heltid, känna samhörighet, älska ännu ett barn på samma sätt som J.
Det svider ett litet sting i hjärtat när vännerna skaffar barn. Inte för att jag är avundsjuk på dom, utan på att deras män VILL ha barn.
P har vart klar med det sen vi träffades och jag har alltid vart på hans sida....
Men med ålder kommer funderingarna. Visst det är ett tag till jag är för gammal....men endå, åren går.

Samtidigt som jag gillar min "fritid" då jag kan leva mitt liv utan att ständigt anpassa.
Jag är kluven, vill höra vad han har att tro om framtiden. Men just nu vill jag inte veta med risk att kanske bli besviken.

Lever hellre på ett ovetande än ett vetande....just nu.









Hon & den stora frågan

Mina ögon tåras av en underbar kärlekskänsla när jag ser den här bilden...
Hon mitt allt, den fina underbara fröken.



Jag vill så gärna fråga mannen.
Vill så gärna veta om han verkligen aldrig, någonsin, ever vill känna den känslan.


Bara om man är beredd på svaret så ställer man frågan.
Jag frågar inte...inte just nu.

25e juni 2007

Då beskrev jag mig själv såhär....frågan är, finns hon kvar?


Hon är en obotlig romantiker som älskar att sova sked med den hon tycker om.
Vill vara omtyckt av personer som betyder något för henne. Hon lägger ingen
energi på folk som drar ner hennes humör eller får henne ledsen.
Slarvig när hon vill men kan ha lika mycket ordning när det passar sig.
Tankspridd och glömmer ofta men tar lätt på saker och ting, allting går att
fixa.
Impulsiv och snabb i svängarna. På eller av.
Hon är lika självsäker som osäker.
Leende, positiv och glad.
Åker med i omgivningens humör.
Kritikkänslig när det är befogat, men kan lika gärna strunta i vassa ord.
Hon älskar sin dotter mest i världen och vill få henne till en bra människa
som respekterar och visar kärlek.
Hon har passion för djur och natur, älskar vara ute och njuta av livet.
Vännerna är en stor del av hennes liv då dom ger energi för att vara glad.
En varm kram värmer hennes hjärta och dagen är räddad.

RSS 2.0