Madeleine

Förra året när lilla J fyllde 3 fick hon en prinsesskjol.
Den va rosa och den glittrade.
En miljard glitterfjun har sedan dess förföljt oss i alla lägenheter vi har bott sedan dess.
Nu när kjolen äntligen har börjat ge upp att glittra kommer nästa.
En barbidocka i bröllopsklänning, som glittrar.

Efter att ha hängt med Maja, Laura och Danne hela dagen så har ALLA fått glitter på sig.
Då inkluderar jag även hunden, hela golvet i alla rum och jackor, handdukar och annat som befinner sig i mitt hem.

Mitt hem är som en magisk fantasivärld, som ett intro på en disneyfilm.
Allt som saknas är lite plingelingljud när du öppnar dörren, sen springer det runt små prinsessor i klackskor, läppglans och rosa rosa rosa.

Och glitter.


Detta förbannade glitter.

Idag har min lilla tjej vart på disco!
Tyckte det va igår hon slutade med napp och välling. Nu leker hon med Bratz, målar läppglans och går på disco. Hon trippar mer än gärna runt i sina rosa prinsessklackskor och bär klips örhängen. Hon växer så fort.

(Tanken att det inte bara är hon som blir äldre kommer till mig, men jag slår bort den illa kvickt, förnekar att jag sett fler rynkor och tackar gud för hårfärgen som döljer gråa hårstrån)

Tog mina "lediga" 2 timmar och begav mig ut i spåret med Stina. 2 obligatoriska varv vart det, men i ett nytt spår och med värre backar. Bet ihop och tänkte på kommande beachsäsong, flåsade upp för backen med Stina bakom mig. Undrar om man kan träna bort rynkorna under ögonen också, lite ansiktsgymnastik kanske? Bör dock utövas i ensamhet...
Efter varven tog vi våra små hundar och gick ett varv med dom, alltså 7,5 idag, det får man ju vara nöjd över.
Plockade upp barnet från kalaset och Stina åkte hem till Jessica och drog med henne till mig.

Fikade lite (åt en havreboll och ångesten kom krypande direkt).
Plötsligt satt vi i soffan, 3 stycken tjejer och klagade över våra kroppar, håret, brösten, tänderna och allt annat vi kunde komma på.
Man måste bara inse att man inte kan se ut som dom små 18 åriga fasta slimmade brudarna som trippar runt på stan med sina perfekta boobs.
Vi gör ju trots allt det vi kan för att inte förfalla. Det finns så mycket människor runtomkring en som bara sitter på sina arslen utan att göra nåt för att vara fin.
Vi gör ju nåt åt det och borde därför inte heller klaga.

Visst, man har snea tänder, små bröst, tunt hår, dålig hy och putmage.
Men å andra sidan har jag andra saker som jag är mer nöjd med, som borde överväga.
Och allting ligger inte i utseendet heller. Är man relativt glad, trevlig och positiv så ger det ju en extra putt framåt.

Inser nu att hela det här inlägget går ut på att pusha mig själv att gilla mig själv mer.
Tror det funkar, i varje fall för stunden.

Ska se om jag tycker jag e lika smal och snygg på söndag när byxdressen ska ålas på.
Just nu ser det ut som om det blir den, problemet är att den inte går att sitta ner i, inte om man har ätit i varje fall.
Alltså, ingen mat och den sitter bra. Fast på våra firmafester så är alla så packade efter maten att ingen skulle märka om man gick naken.

Får se hur det blir med kläder, inte mitt största problem just nu...
Vill hinna sola, träna mer, klippa mig och färga håret också. DET är mitt största problem.

Oj vad livet är jobbigt...

Nu börjar det fan bli dax att få hem en dator som funkar...en som inte ger alla mina bilder virus och som kan stå emot alla mina miljoner blogg inlägg som känns nödvändiga under denna torka.


Jag vill blogga.
Helst varje dag.
Jag har så mkt ointressant att berätta varje dag, så jag nästan kokar över.

Öken, saknar faktiskt den fulaste möbel som man kan ha i ett hem, den stora gråa burken som vet allt om mitt liv, saknar! Syster, fixa så jag får tillbaka den!
Så jag kan få tillbaka känslan av en bortdomnad röv efter flera timmar på en trästol.

Please!?

I går va det After Work med halva jobbet, tror jag...?
Kryllade i varje fall av folk man kände och hela kvällen va som ett stort lyckorus!
Hade så grymt roligt, dansade och tjoade med Anna, Anna, Stina Lina, Och resten av alla kära vänner.
Maja va dock saknad! Men tack för skjussen ner ivf.

Efter alldeles för lite sömn inatt så vart det en grillafton hos Jess. Maja och jag tog en promenad över med kidsen i vagnen och några flaskor vin under armen.
Underbart att bo så nära att man kan unna sig några glas utan att behöva tänka på hur man kommer hem.
Fler såna här kvällar tack.

Nu sitter man här, efter att försökt hållt mig borta från datorn hela kvällen...längtan vart för stark.
Vinet pulserar i kroppen, telefonen har inte vart så död som den brukar, humöret på topp, vännerna nära och barnen leker. Rösten är dock totalt förstörd, verkar vara något som går nu, är fruktansvärt hes.
Eller så bebror det bara på hur hårt vi rockade under gårdagens liveband på BMB.

Nu ska jag dra i mig sista klunken av rödvinet, hänga med tjejerna på ballkongen.

Tänka framåt och aldrig bakåt., tänka när och inte om.

Bara vara lycklig och tänka att allt har en mening, ska fråga mig själv om man verkligen kan styra allt eller om allt sker av en anledning.

What do I know?


No more lonely night, thanks to my girls!