Då har man sprungit som ett haltande jon efter en liten vit boll med hål i.
Sprungit efter runda saker med tomt innehåll har jag gjort många gånger förr, men det här är jag INTE BRA PÅ!

Stel som en 74-åring sträcker man arsle-senan också. Sitter rakt över ena skinkan för att gå vidare ner i låret. Försökte stretcha lite men vette fasiken om det hjälpte. Sen är det benhinnorna, skit å piss...dom gör ont.
Ska kanske försöka hänga på gymet lite mer och göra magövningar istället för att springa runt, det är ju träning det med. Vill bara bli slimmad, men är kanske aningen för lat för det. Dessutom är jag på tok för lättövertalad när helgen kommer och ALLA ska ut...allt som behövs är att vifta lite med fingret så sitter jag fot som en snäll liten hundvalp, låter mig gärnas berömmas med diverse drinkar och annat onyttigt som gör mig onykter. Sen blir det kebab på saffets och så kan man lika gärna skita i träningen. Är en dålig männsiska utan någon som helst egen vilja när det kommer till festligheter.
Blir det utgång i helgen blir det 4 helger irad!! Behöver mig en karl så jag har annat att göra på lördagkvällarna....Men det problemet kanske löser sig den 8:e. Kommer bli tomt på brudar på bmb hädanefter, och jag vet vart alla kommer befinna sig...

Lustigt hur man kan jobba med folk i en massa år innan man upptäcker hur bra dom är!
Nu har jag så mycket kul folk på jobbet så den känns som om kommande lördag blir en stor fet jobbfest!
Får lite dåligt samvete då jag inte driver partajet själv utan med min lovely Stina.
Men mina vänner är ju hennes vänner! Kommer ivf bli en hejdundrande fest och det kanske är dax att säga till grannarna, borde även fixa lite bättre stereo så man kan poppa lite värre än på min gamla transistorradio.
Vill ge igen på grannjäveln en våning upp.

Nu ska jag kissa hunden, sen blir det sova. Och vem vet, kanske blir det gymet innan jobbet imorgon... Tål att tänkas på.

Jag har länge eftersökt harmonin i mitt liv.
Just nu infinner den sig.
Kan vara bara tillfälligt, det vet jag inte. Men hur som helst så kom den när jag behövde den som mest.
Har massor att göra hemma men min magnetiska dragningskraft till datorn och mitt "sociala" liv där har förstört det för mig.
Visst låter det löjligt, jepp men så har det vart.
Att skynda sig att slänga på datorn innan man ens fått av sig jackan hörde till min vardag. Fått magknip av att logga in på msn för att "alla" skriver känns som fel sätt att få magsår på.

Men nu, harmoni. Dels för att jag umgås mer med tjejerna nu än någonsin.
Och dels för att mitt intresse för datorn försvunnit lite grann. Just nu ligger tankarna på något annat. Någonstans där det inte kan gå framåt eller bakåt, vilket gör att jag står i ett härligt döläge.

Så nu har det rensats ur skafferi, skåp och garderober. Allt i hopp om att slippa flytta runt skit som aldrig kommer användas ändå.
Jag är dock så fruktansvärt nostalgisk så blocken från årskurs 9 med klotter från kompisarna kommer för evigt att stanna kvar. Förlossningsjournalen och andra smärtsamma men härliga minnen sparas i en liten låda.
Men deklarationen från 2001 kanske kan åka på tippen...
(Har kvara alla brev från mina brevvänner som liten med hästkuvert som luktade och glitterpennor).

Men nu är det ännu en ny tid i mitt liv, det ska flyttas och därmed - ut med den gamla skiten och in med det nya i livet.

För att få vara lite bitter så är det här bara toppen på något som snart kommer rinna över.
Alltid när jag käner harmoni i livet så händer det något som liksom påminner mig om att "Nädu, sådär bra ska man inte må!
Så får man en knuff i ryggen och flyger omkull. Men just nu är det riktigt kul att vara jag.
Och det ska jag njuta av så länge jag kan.

Jag ser till att umgås med folk som får mig att må bra, som känner mig bra och som lyssnar på mina åsikter och frågor. Folk som vill mig väl och som aldrig skulle gå bakom min rygg.
Vi går mot ljusare tider vilket gör att det kommer bli fler dagar i stallet, fler kvällar då  man kan springa efter jobbet. Sol som ger en lite extra energi.

Just nu mår jag bra.

Mest av allt har jag tjejerna att tacka för det!

När man har hasat sig upp ur bädden, åkt till stallet och ridit en timme, vart ute i spåret och löpt runt 5 km innan jobbet känns det rätt bra.

Skön dag, gillar jobba kvällar för då har man förmiddagen fri.
Mår bra och det känns skönt.
Vet att träningen har mycket med den saken att göra.
Lovely att vara igång igen.
Dessutom mår mina vänner också bra, det gör mig glad!


Fick en present när jag va i stallet idag, Luckys ägare kom och gav mig en vinare. Som tack för att jag rider honom.
Själv ser jag det som att det är jag som ska tacka henne för att jag får!

Har funderingar på att skaffa mig en säkerhetsväst när jag är ute och far på honom.. Ibland känner jag hur han laddar för ett av sina dampanfall, och då är det lite osäkert att sitta på.

Vill gärna kunna gå mitt liv ut, inte haspa runt i en stol med hjul.
Har ju en väst i källaren....kanske skulle ta och damma av den stela gamla saken.

Imorgon kommer min kära syster på besök!
Ska bli så mysigt för jag saknar henne massor.
Nu ska vi ta igen lite av allt det vi missar hela tiden. Känns som om jag inte vet något omvad som händer i hennes liv och varför saker och ting är som dom är.

Dessutom är jag ledig 2 dagar nu så det ska bli kvalitetstid!

Borde städa och röja lite här hemma innan hon kommer, men hon vet ju hur jag är. Känns knappt som om jag är hemma dom dagarna jag inte har Junie. Därför blir det lätt stökigt när jag drar fram innan jag stressar vidare till nästa grej.

Ja ja, hon överlever nog lite skit i hörnen....

Nu ska jag sussa, stallet tidigt imorgon och sen sja hon plockas upp på stationen!


So long....

Och så va helgen slut. Fast eftersom det va min jobbhelg så gör det mig absolut ingenting.
Känns till och med riktigt behagligt.

Fredagkvällen spenderades med exet i hans lägenhet med barnet, Maja, den feta katten och min "hund".
Åt upp hans goda mat, slevade i mig all den fantastiska tzatsikin jag kom åt, kände hur jag svällde upp till en stor boll, nallade lite av junies godis. Svämmade över och åkte hem för att försöka sova.

Stressad över klockan som skulle ringa mitt i natten, på gränsen till morgon så kunde jag inte sova.
JAG! Som somnar stående på ett ben om det behövs.
Kan oftast tvinga mig själv att sova, men inte den natten.
Vaknade flera gånger, det va för varmt, det va för kallt, folk utanför som gick...yberkänslig helt plötsligt, allt för att man måste sova innan klockan ringer och man ska upp för att jobba. Hata hata hata!

Klockan ringde såklart just när man vaggat sig själv till sömns. Va bara till att kliva upp, äta sin brakfrukost, göra allt som ska göras innan jobbet.


Efter jobbet klev jag in på HM för att kika lite nya outfits till kvällen. Lyckades hitta nån grön skapelse.
Hämtade Stina för att kamma till oss hos mig innan kvällen kom.

Stina hade en ny klänning.
En grön.
Stina fick byta.

Klippte Stina lite innan det bar iväg på fest hos Jess.
Hämtade Maja på vägen! Äntligen en kväll med mina bästa tjejer tillsammans. Harmoni.
Hade det supernice hos Jess, sen vart det taxi ner på byn och ute träffade jag alla jag ville träffa.
Lina, jobbtjejerna osv! Mycket kul och lyckad kväll. Fler såna tack.

Nu laddar vi vidare för min och Stinas tjejkväll om några helger.
Ta med den stora plånboken flickor, he he he.....

I vanlig ordning va det upp och jobba dagen till ära.
Och för att inte rucka på rutinerna helt så va det farbror ex som va dagens chaufför till jobbet samt helgens hundvakt.
Ännu en gång tackar jag mitt djupaste!

Va i rätt okej form på jobbet, aningen snyggare igår men det kan inte hjälpas.

Maja med dotter hämtade mig på jobbet och färden gick sen vidare till henne. Vart ännu en kväll i soffan med en god vän, frågor och mycket fördjupningar på många plan. Detaljer är inget vi är rädda för. snarare tvärtom.
saknade Stinson där, men det får blir en annan kväll.

Imorgon fyller Stina år, 28 unga år... Grattis i förskott vännen. Det finns ingen som du!

Nu ska jag lägga mig ner och läsa en bok.
Det mina vänner, är harmoni i min värld.
Stänga av datorn innan tiden går mot en ny dag...

Vimmelbilden...måste sluta äta dom där små rosa pillrena...

Dagar som gått, lite saknad och massor av glädje


Min finaste lilla Ida....



En härlig vandring i skogen....



Bad i Söderbärke med en nära vän....



Galenskap med syskonen i skärgården



Syster.....



Min fina häst jag hade en gång

Kokade kaffe i morse, ska ut en kopp när jag ser den...

Kesoburken från igår, i mitt köksskåp.

Allt i sin ordning, blir inte förvånad.

Det må hända att det är ett jäkla tjaj om detta ämne, men jag kan inte hjälpa det.

Mina vänner.
Dom är min familj, ställer upp i vått och torrt och finns alltid för mig när jag behöver hjälp.

Dagens små röda hjärtan går till mina damer Stina och Maja. För förståelse, engagemang och allt det öppna i vårat prat.
Kanske borde vissa dataljer hållas hemligt, kanske inte. Men att prata med dom efter vissa möten i våra liv är så är det som att äta en stor och gräddbalekelse.
Smaskigt!

Vissa händelser i ens liv måste man få dela med sig av och då finns dom där med stora öron och gnidandes med händerna.
Vissa detaljer kanske skulle få vilken sexterapeut som helst att rodna, men ju smaskigare desto bättre tycker vi.
Tack för att ni finns och är dom finaste och mest oskyldiga flickor jag känner.
Tillsammans är vi oslagbara!

Mitt liv ser alltid till att ta vändningar titt som tätt. Ibland utan att jag kan styra det.
Nu brakade det iväg på en bana där jag som vanligt blir en grubblare.
Men inte på något illa sätt utan mer att jag önskar att få se in i framtiden.
Man möter folk i sitt liv. Folk som ger en bra vibrationer eller dom som ger en sämre. oftast kantas mitt liv av snubbar (framför allt) som ger mig sämre vibrationer och drar därmed ner snittet för bra snubbar.
I mitt singelliv så kan jag erkänna att jag träffat mestadels idioter.
Dom få bra jag har träffat, har jag tyvärr tappat intresset för. Jäkligt synd då det är dom som skulle kunna ge mig det jag vill ha i slutändan. Tillit.
Gång på gång tappar man förtroendet för dom.
Men jag tappar aldrig hoppet.

Jag tycker varken jag är naiv eller korkad. Ser oftast när någon inte är den jag söker. Om inte annat så går jag på min magkänsla. Den stämmer oftast, eller i varje fall i 9 fall av 10.

Nu är det så att allting känns bra. Men det är en del saker som är som dom är. Därför önskar jag mig nu några veckor famåt. Kanske 3,4,5,6 veckor bara.

I min värld är ingenting omöjligt bara viljan finns. Då är det inte så farligt med saker som kan förvåra situationer. Å hör och häpna så finns det såna som jag i det motsatta könet med! Nu råkade våra vägar korsas.
Spontanitet, galenskap, ärlighet och humor väger högt i mitt liv.
Det finns en del av den varan där, vad jag märkt såhär långt.

Har inget hopp om giftermål eller barn. Bara önskan att det kanske kanske kanske finns en liten gnutta hopp. Oavsett vad folk kan tänkas tycka om saker hit å dit.

Aja, sällan jag delar med mig av såna detaljer i mitt liv. Men va faan! Nu ser det ut som det gör. Magkänslan är behaglig. Nu är det upp till tiden att göra resten.

Just wish me luck!