Madeleine

Häj jag heter Madeleine.
Ibland, dock rätt sällan släpper jag mina brakskitstankar här. Ibland släpper jag dom hemma. Ibland hålls dom inne, då blir det som en ballong.

Just nu är ballongen rätt så jämn och bubblar inte så mycket.

Semestern har passerat utan att vi igentligen gjort så mycket, barnet är borta från mig i 2 veckor. Det är värst.
Såklart ska hon va hos sin pappa med, men jag skulle mer än gärna ha henne här för alltid. Vill inte vara varannanvecka mamma. jag vill vara hos henne på heltid. För alltid. hade henne dock 2 veckor i rad och hon va den underbaraste, gladaste unge! Så harmonisk och härlig.

Nu ska stora frökern börja skolan, hyfsat mallig har vi cyklat dit för att titta. Hon skulle visa vägen själv, men tack och lov va jag lite klokare och hittade lite bättre, känns som om den högstadieskola vi hamnade på inte är riktigt rätt, ännu.

Livet på jobbet har börjat suga lite mer nu, inte för att man ska tänka negativa tankar, men det händer ingenting. Man kommer ingenstans och tiderna är inge kul alls.
Men första veckan efter semestern är kanske inte rätt tillfälle att höja jobbet till skyarna?

Men men.

Klagan och liten uppdatering är nog vad jag kan erbjuda till morgonkaffet.

So long!